Kategori: Om cykling

Idag (den 3 maj) har jag passerat 1000
mils cykelpendling till mitt arbete. Min första cykeldag var den 12
augusti 2014. Sedan dess har jag cyklat i både ösregn, snöstorm
och solsken. Bildagarna har under dessa år blivit allt färre vilket
beror på att det är skönt att cykla och att jag blir allt mer
frustrerad av att sitta fast i bilköer.

Nu är dock sommaren här och solen
lyser och värmer. I dag var temperaturen i det närmaste 20 grader
celcius. Problemet som nu uppstår är den stora mängden cyklister.
Inne i stan är det proppfullt på cykelbanorna i rusningstid och
alla har inte cykelvett, för att inte tala om gångtrafikanter som
är ute och går med sina hundar på cykelbanorna. Detta är dock ett
övergående problem, snart är det vinter igen och man får åter ha
cykelbanorna för sig själv.

I går tog jag bil till jobbet för första gången på två månader. Ingen trevlig upplevelse precis, blev påmind om fördelarna med att cykla. Jag var tvungen att ta bilen på grund av att jag skull på en aktivitet efter jobbet som jag hade svårt att kombinera med cykling. Men resultatet blev irritation och frustration. På morgonen så rörde sig köerna på Nynäsvägen, Södra länken och Essingeleden i promenadfart, trots att jag åkte efter nio då köerna borde ha ebbat ut. Och inte nog med att det tog i princip lika lång tid som att cykla, jag blev nästan tokig av att inte kunna göra något åt situationen, en känsla som jag inte kunde skaka av mig förrän på eftermiddagen. Jag är ju van att ha kontroll över mitt resande. Med cykel så behöver man aldrig stå i kö, även om det ibland är mycket cyklar på Götgatan och Gamla stan. Jag vet alltid hur lång tid resan tar.

När jag efter jobbet skulle åka till Södermalm, där min aktivitet skulle äga rum, var det åter köer, trots att klockan var 18:00. Sedan skulle jag hitta parkeringsplats… Kom försent med andan i halsen. Det skulle ha tagit mig halva tiden att avverka sträckan i sakta och icke svettdrivande fart med cykel. Ny frustration och irritation som var svår att skaka av sig.

Jag fattar inte hur folk kan sitta i dessa köer, dag efter dag, utan att krevera. Jag fixar det i alla fall inte.

Nu
har jag passerat 900 mils pendlingscykling. Sedan hösten 2014 har
jag cyklat 220 dagar till och från arbetet. Mitt nästa mål är
1000 mil, bör klara av detta mål i mitten av maj. 1100 mil är
målet för säsongen. Blir allt lättare och roligare att cykla ju
varmare och ljusare det blir. Till helgen åker sommardäcken på.

Så var jag äntligen uppe i de 800 mil
jobbcykelpendlande som jag hade som mål att uppnå innan nyår.
Detta tog ännu lite längre tid än jag planerat på grund av att
cykeln gick sönder på hemvägen en kväll i förra veckan. Jag blev
tvungen att lämna in den på reparation vilket tog några dagar. Men
nu är jag där och nästa stora mål är som sagt 1000 mil.

De senaste veckorna har varit kalla. En
morgon var det -14 grader C och flera dagar har det varir kallare än
-10. Men det har gått rätt bra att cykla i kylan, det finns ju
kläder… men fötterna och händerna är svårast att hålla värmen
i. Jag har köpt nya cykelskor som är tre nummer större än vad jag
brukar ha och har lagt i tjocka sulor. Jag kan nu även ha två par
skidsockor samt ytterligare två par tunnare strumpor. Utanpå skorna
har jag damasker. Trots detta blir fötterna kalla i slutet av
sträckorna, men inte frusna. Ett annat problem med kylan är att det
tar så lång tid att sätta på sig alla kläderna när man ska iväg
och problemet blir ju inte mindre när man även ska få på 3
åringen sina kläder samtidigt…

Jag fyllde förresten år i veckan som
gick och fick då en valfri cykelresa av min familj. Det lutar åt en
vecka i cyklingens tecken på Mallorca i vår.

Under hösten lyckades jag i mitt
cykelpendlande till arbetet komma upp i 277,2 mil och totalt sedan
jag började cykla efter semestern 2014, 773 mil. De mål som jag
satte upp under hösten var 300 mil under innevarande höst och
totalt 800 mils cykelpendlande. På grund av några vabbdagar i
slutet av året och ett antal kvällskonserter med mina döttrar,
luciafirande och annat som gjorde att jag inte kunde cykla, så kom
jag inte upp i mina mål. Detta spelar dock en mindre roll, jag är
nöjd i alla fall… Mitt nästa mål är 1000 mil som jag borde nå
i början av maj.

Cyklingen har gått bra, några dagar
har det varit kallt och halt, några dagar har det blåst ordentligt
men vädrets makter har ännusålänge varit med oss cyklister denna
vinter. Det är bara lite surt att jag kört 65 mil med dubbdäcken,
45 av dess helt i onödan…

Gott Nytt år önskar jag er all, både cyklister och självklart även er som ännu inte börjat cykla.

…brukar min kollega säga och därför firar jag nu att
jag uppnått ett delmål i cykelpendlandet till mitt arbete, 200 mil
sedan i augusti och 700 mil sedan sommaren 2014. Jag firar med en
skål glass! Mitt mål är att uppnå 300 mil fram till nyår och
därmed över 800 mil totalt. Detta är ett rimligt mål. Vabb eller
egen sjukdom är de båda hindren som kan stoppa mig och idag missar
jag en cykeldag på grund av vabb då min minsting kräkts och har
feber. Jag kommer nog att få bli hemma ytterligare någon eller
några dagar i veckan. Prognosen för måluppfyllelse bedömer
jag ändå vara god men skulle jag inte lyckas så gör ju detta inget i det stora hela…

Denna vecka har jag brutit igenom två
vallar, 600 mils och 150 cyklingsdagarsvallarna. Båda gäller
pendling till jobbet sedan jag började cykla dit den 12 augusti
2014.

Det gäller nu att passa på att njuta
av cyklingen så länge det går, snart blir det kallt och lite
längre fram snö och slask. Bäst är det tycker jag när det regnar
lite, då är trängseln på cykelbanorna inne i stan mindre och
antalet gångtrafikanter som går i cykelbanorna färre.

Min ambition är att cykla hela
vintern, det funkade ju förra vintern, men jag firar varje gång jag
passerar 100 nya avverkade mil.

… kilometer blev det. Från den 12
augusti (2014) fram till den 2 juli har jag cyklat totalt 121 dagar
till mitt jobb i Solna och tillbaka hem till Huddinge. Mitt mål var
5000 kilometer och jag hade uppnått detta mål om jag även cyklat
min sista arbetsdag (som var förrgår, den 3 juli) före årets
sommarsemester, men jag valde att prioritera att se min dotters sista
sommarjobbskonsert för pensionärer (vilket jag inte ångrar). Men
nu har jag kvar detta mål till nästa år… Jag är dock mycket
nöjd med att ha cyklat så mycket som jag gjort. Att det inte blev
fler dagar förresten beror på att jag tagit ut en del semester,
framförallt under våren, inte arbetat heltid under hösten samt
vabbat en del. Vissa dagar har jag även varit tvungen att skjutsa
mina barn till tandläkare o dyligt, varit med på avslutningar i
skola eller på dagis eller skjutsat till någon fritidsaktivitet. Men jag
har aldrig hoppat över att cykla på grund av dåligt väder eller
för att jag inte orkat eller varit trött!

Det har varit spännande och intressant
att uppleva årstiderna på cykel. Att vara ute mellan 110 och 160
minuter de flesta av arbetsdagarna i regn och snö, mörker och
solsken, iskyla och stekhetta (har varierat mellan -15 och +30
grader) har inneburit att jag på ett helt annat sätt än tidigare
upplevt årstiderna. För att inte nämna att se både förändringarna
i naturen och hos de människor och cyklister jag mött. Det är
svårt att nu på sommaren när solen skiner och det är varmt
föreställa sig hur det var att cykla i kolmörkret i vintras när
det var -15 grader och snö…

När det gått som snabbast har jag
cyklat enkel väg på drygt 50 minuter. I vintras när jag hade
dubbdäck på cykeln och det var snö och oplogat tog det som längst
75 minuter.

Nu blir det uppehåll fram tills i
augusti då semestern är slut men jag hoppas att jag kan få med
familjen ut på några sköna cykelturer innan dess.