Kategori: Om cykling

Dags att få fira 100-jubileum igen. Denna gång handlar det om att jag idag cyklat 100 gånger
till jobbet. I veckan firade jag att jag cyklat 400 mil till och från arbetet. Allt detta
sedan jag började cykla i augusti i fjol.
Känner mig nöjd med min prestation. Firade med att cykla hem i spöregn
idag, men vad gjorde det…

Under veckan som
gick fick jag punktering inte mindre än tre gånger när jag var på väg till
eller ifrån jobbet. Detta har lett till att jag nu är rätt snabb att ta av
bakhjulet (för det är alltid på bakhjulet jag fått punktering), byta slang i
däcket och få på hjulet igen. Vad alla dessa punkteringar beror på vet jag
inte. Jag har noggrant känt efter vassa föremål i däcket och på fälgen men
aldrig hittat något misstänkt. Kan vara vasst grus som ligger på cykelbanor och
vägar som är orsaken. Ska åka till cykelbutiken och fråga om råd i helgen,
detta måste ju gå att lösa.

Idag har jag
uppnått ytterligare en milstolpe i mitt cykelpendlande mellan hem och arbete.
Jag har nu cyklat 300 mil sedan i augusti förra året. Det tog lite längre tid än jag tänkte mig på grund av
sjukdomar, vabbande och ledigheter. Jag cyklade endast tre gånger i februari.
Men nu har jag kommit igång med cyklandet igen och ser fram mot många fina
cykeldagar under våren. Ska bli skönt att cykla med sommardäck från och med
nästa vecka.

Jag
lyckades inte komma upp i 60 cykeldagar under hösten som blev mitt
nya mål när jag nådde 50 i slutet av november. I dag, som är min
sista arbetsdag för året, cyklade jag min 59 dag. En vabbdag och
ett besök med bilen på en verkstad direkt efter jobbet ligger bakom
att jag inte nådde målet. Men jag känner mig ändå nöjd med att
sedan i augusti ha cyklat drygt 240 mil fram och tillbaka mellan mitt
hem och min arbetsplats. Några av de senaste dagarna har det även
varit både snö och halt och jag har äntligen fått användning för
mina dubbdäck.

Har nu satt upp ett nytt mål för min cyklingspendling till jobbet. Efter
att ha avverkat 50 så har jag nu satt upp 60-cyklingsdagar före jul som nytt
mål. Ett realistiskt mål, tror jag, med tanke på att jag måste åka bil vissa
dagar på grund av åtagande före eller efter arbetet. Mitt preliminära mål för
våren 2015 är 75-cykeldagar.

Att jag började
cykla i augusti berodde förresten på att min arbetsplats flyttade till nya
lokaler i Solna. Detta gjorde att min restid förlängdes betydligt när jag åker
kommunalt. Bil går fortare men det är oerhört irriterande att sitta i bilköerna
på Essingeleden varje dag. I
stället för att bara klaga över förändringen har jag gjort detta till något
positivt. Flytten har inneburit att jag fått en alldeles lagom sträcka att
cykla.

I dag har jag
50-jubileum. Det vill säga att jag cyklat 50 gånger fram och tillbaka mellan
mitt hem söder om Stockholm och mitt arbete norr om Stockholm. Sträckan jag
avverkar varje ”cykeldag” är lite drygt 40 kilometer. 50 har varit ett mål, nu
siktar jag på 60 före jul, några dagar vet jag redan nu att jag kommer att bli
tvungen att ta bilen, så tio gånger i december verkar rimligt.

Min färd går på
cykelbana efter Nynäsvägen, förbi Tele2 arena, Globen, över Johanneshovsbron
och ner till Skanstull. Därefter Götgatan, förbi Slussen och utefter Munkbron, över
Vasabron, förbi Tegelbacken och Statshuset. Sedan cykelbana och väg på
Kungsholmen utefter Karlbergssjön och Karlbergskanalen för att sedan lämna
ön via Ekelundsbron, fortsätta förbi Pampas och vidare in i Solna.

Denna sträcka har
jag cyklat i värme och solsken, åska och spöregn och nu kyla och kolmörker.
Dock har det bara varit halt en dag och då hade jag som tur satt på dubbdäcken.
Nu väntar jag på snön så att jag kan få nytta av mina vinterhjul.

Den största delen
av färden går på cykelbanor. Stockholms trafiknät är verkligen anpassat för
cykling och man försöker kontinuerligt göra det allt bättre och säkrare för oss
cyklister. Exempelvis asfalterade man nyligen över vattenrännorna som korsade
cykelbanan efter Sockenvägen i riktning in mot Stockholm. Dessa fem ”gupp” var
oerhört irriterande… Men på vissa ställen är dock cykelbanorna lite väl smala med
tanke på att cyklister från båda håll måste trängas på dem. Cykelbanan utefter
Munkbron och cykelbanan på Kungsholmen är de värsta i detta avseende under min
färd. Men man får ta det försiktigt och inte hetsa upp sig för mycket.

Upptäckte just att jag enligt DN:s
pendlartypologi (olika typer av personligheter som skiljer sig genom att man tar
sig till sina jobb på olika sätt) kan titulera mig som en cykel-Kim. Denne
särskiljer sig mot andra pendlarpersonligheter genom att i alla väder –
åtminstone när det inte är vinter – välja cykeln till och från jobbet. Denne känner
sig nyttiga och duktiga när hen cyklar och känner en frihet på cykelbanan.

Jag började cykla till och från
arbetet i augusti, direkt efter semestern. Efter ett par dagar med min gamla
tunga och trötta cykel investerade jag i en ny cykel av hybridvariant.
Samtidigt passade jag på att köpa en cykelkärra som jag kan skjutsa eller hämta
mitt minsta barn i till eller ifrån förskolan. För den motsatta sträckan gör
min fru om cykelkärran till en barnvagn som hon kan gå med.

I morgon är jag uppe i 50
cykelpendlingsdagar sedan i augusti, vilket innebär drygt 200 mil. Och mer ska
det bli. Jag har nu satt på dubbdäck på cykeln och mitt mål är att cykla mig
genom vintern. Nu väntar jag otåligt på att vintern ska komma så att jag får
nytta av mina nya däck som på barmark rullar betydligt trögare än sommardäcken.
Skillnaden för mig i restid är minst fem minuter enkel sträcka (tar cirka 55
minuter med sommardäck).

Som cykel-Kim känner jag mig nyttig
och duktig när jag cyklar och upplever en känsla av otillfredsställelse de
dagar jag av olika skäl är tvungen att ta bilen till jobbet vilket under hösten
handlat om cirka tio dagar.

Men mitt cyklande
handlar inte i första hand om att känna mig nyttig och duktig utan om
den friskhetskänsla jag upplever. Jag är piggare på dagarna, jag är
tröttare på kvällarna och sover bättre och jag har fått mycket bättre
kondition. Det är även en skön känsla att få sin dagliga motion på ett
meningsfullt sätt genom att jag samtidigt som jag tränar faktiskt uträttar
något meningsfullt. Vanligtvis så tränar man ju oftast enbart för träningens egen
skull, man börjar och slutar på samma ställe, eller också tränar man för att
förbränna det överskott av kalorier som man trycker i sig.

Med cyklingen har jag
äntligen hittat en meningsfull form av motion som jag lyckats hålla igång mer än
några enstaka veckor.