Kategori: Fem levnadsregler

För
många av oss går mycket tid och energi åt till att hitta ursäkter
och förklaringar inför andra till varför saker och ting ibland går
”fel”, varför vi inte haft tillräckliga kunskaper om
något, inte presterat tillräckligt bra eller för att vi glömt
bort något vi borde ha kommit ihåg. Vi vill inte att andra ska
tycka att vi är slarviga, inkompetenta eller okunninga. Ofta
försöker vi förlägga skulden till våra missar på någon annan,
direkt eller indirekt och mer eller mindre sofistikerat. Det handlar
om att vi lägger stor vikt vid vad vi tror att andra tycker och
tänker om oss. Att försöka anpassa sig och presentera en bra bild
av oss inför andra är en stor energislukare. I själva verket så
vet vi inte vad andra tycker och tänker om oss utan vi tillskriver
våra medmänniskor våra egna tankar och fördomar och dömer oss
sedan själva genom dessa. Vi dömer oss själva via ombud. Vill du
läsa mer som jag skrivit om detta kan du gå in på min hemsida
(Talaklart.se) och gå in under fliken ”Att våga tala till en
publik” och där välja avsnittet Varför
är vi så rädda…).

Stå
i stället för vad du gjort och lägg inte ner tid på att försöka
hitta förklaringar och ursäkter. Ingen människa är ofelbar.
Försök i stället att lära av dina misstag, så att du inte gör
om dem, och gör nya misstag istället. Inse även att du aldrig kan
veta vad andra tycker om dig och om vad du gör. I stället för att
försöka göra andra tillags, hitta din egen linje. Gör så gott
du kan i allt du gör och var stolt i detta.

Att
berusa sig med alkohol innebär att man frivilligt försätter sig i
ett tillstånd av vansinne. Man blir ”dummare” och dessutom
oerhört egofixerad och egocentrisk och ser bara sitt eget smala och
förvrängda perspektiv av tillvaron. Man slutar lyssna och bry sig
om andra och försöker pådyvla omgivningen sina problem och sin
ofta upplevda egna förträfflighet. Detta blir mycket påfrestande
och tråkigt för omgivningen att lyssna till och slutar dessutom
ofta med att man dagen efter vaknar upp med ett dåligt samvete och
skamkänslor över vad man sagt och gjort kvällen innan. Förutom
detta så mår man även rent fysiskt dåligt ”dagen efter”.
Detta sammantaget innebär att man förstör flera dagar av sin
dyrbara tid med en ”rolig” kväll. Förutom dessa aspekter
av ”fyllan” så har vi även alla andra kända negativa
konsekvenser såsom en ökad olycksrisk, risken för våld – både
att man själv blir våldsam eller att man kan bli misshandlad och
en ökad risk för ett antal sjukdomar – bland annat cancer.

Med
tanke på alla uppenbara nackdelar, både på kort och lång sikt,
som finns med att dricka alkohol så framstår det som ett mysterium
att vi fortsätter att dricka och förgifta oss med denna substans
frivilligt. En viktig förklaring till att vi ändå gör detta är
att vi kan använda drogen till att regrediera oss tillbaka till
barndomen och till de olösta behov som vi då inte fick
tillfredsställda.

Att
berusa sig innebär att vi försvagar den så kallade
”jag-strukturen” som i normala fall kontrollerar och
förhindrar att vi agerar ohämmat utifrån våra inre impulser.
Försvagar vi denna ”kontrollant” så ”kommer vi ut”
så som vi egentligen är, egocentriska, arga, ledsna, törstande
efter kärlek och omvårdnad eller något annat. Det vill säga
uttryck för de behov vi inte fick tillgodosedda när vi var små
barn. När man berusar sig så kan man släppa ut lite av dessa
uppdämda känslor. En del människor har mycket otillfredsställda
känslor och behov i sina bagage. Om bagaget är för tungt att bära
så måste det lättas på med jämna mellanrum. En del gör detta
genom att släppa på de spärrar som vanligtvis håller tillbaka
“utsläppen” med hjälp av alkoholrus.

Detta
tror jag är en viktig förklaringen till varför alkohol har en så
viktig roll i de flesta av jordens kulturer. I stora delar av världen
har man till och med gjort alkoholen och dess förgiftningssymtom
till något mytomspunnet och finkulturellt. Vi försöker göra om
fyllan till något fint och exklusivt genom att vi blir ”experter”
på dryckerna, drycker som ibland kostar en förmögenhet att köpa
och dricka och som nästan ges magiska egenskaper, drycker som det
växt upp kulturer kring som förmedlas genom litteratur, film och
Tv. Allt detta för att vi ska kunna dricka utan att behöva jämföra
oss med “alkisen på parkbänken”.

För
den aspirerande medelklassen blir anammande av denna alkoholkultur
även en statusmarkör och ett sätt att försöka närma sig och bli
lika ”fina” som överklassen. De sistnämnda har dock fått
sin kulturella ”förfining”, den som medelklassen aspirerar
på, med fostervattnet och befinner sig därför alltid på ett helt
eget och för medelklassen ouppnåeligt plan.

Min
fjärde regel är alltså att undvika berusning med alkohol (och med
andra droger som påverkar vårt psyke). Har du en tung ryggsäck som
behöver lättas på ibland, prova samtalsterapi. Där kan du, med
lite mer ansträngning, få en mer beständig lättnad som hjälper
dig att leva ett rikare liv. Man äter och dricker även alltid för
sin egen skull! När våra orala intag börjar bli något annat, när
vi pratar om detta på ett ”upphöjt” och finkulturellt
sätt med en egen vokabulär används konsumtionen till att försöka
förhöja statusen hos den som ”förstår” värdet av
produkten och kan dechiffrera jargongen. Gå inte i denna fälla,
slösa inte bort din tid på sådan bullshit.

En
fråga du alltid bör ställa sig när det gäller alkoholhaltiga
drycker är om du skulle dricka vinet, ölet eller vad det nu är för
alkoholdryck du dricker, om drycken inte innehöll alkohol?

Att
dagdrömma om ett bättre liv är både bortkastad tid och energi.
Eller som The Janitor säger i Tv-serien Scrubs ”Time spent
wishing is time wasted” (se vidare här i min blogg i inlägget
”Drömmar” under fliken Om
livet och döden ).
Ofta är detta ett effektivt sätt att undvika att göra förändringar
i verkliga livet. I stället för att exempelvis lära sig spela
gitarr så drömmer man om att man är en berömd gitarrist eller så
lär man sig spela låtsasgitarr i TV-spelet ”Gitarr Hero”.
Båda strategierna leder till någon form av tillfredsställelse men
inte till att man lär sig spela gitarr.

Att
dagdrömma är som att använda en drog, man är tillfreds så länge
man befinner sig i ruset. När ruset klingar av så kommer suget
efter mer. Och precis som med droger så är dagdrömmeriet
passiviserande. Dagdrömmandet innebär att man inte lever i
verkligheten och att man undviker att försöka förverkliga eller ta
itu med sådant som kan kännas lite jobbigt eller där utkomsten på
förhand inte är given.

Sluta
med att dagdrömma och använd den tid som här frigörs till att
göra något i verkliga livet. Sätt upp rimliga ambitionsmål, mål
som du tror du kan uppnå. Försök tänka långsiktigt. I dagdrömmen
uppfylls allt här och nu (vilket gör dagdrömmandet så frestande),
i verkligheten måste man satsa lite mer och oftast under längre tid
för att uppnå något nytt. Detta kan upplevas som ansträngande och
lite skrämmande, men ger i slutändan en överlägsen
tillfredsställelse.

Alla
mår vi bättre av att försöka se det positiva i tillvaron, även
när livet består av motgångar och bekymmer. Detta kan låta
flåshurtigt, som i den klassiska klyscha, ”Don’t worry, be
happy”, men är ack så sant. Jag menar nu inte att vi alla ska
gå omkring och missionera glädjens och kärlekens budskap, de som
missionerar är ofta både självupptagna och olyckliga, utan bara
att vi ska försöka se något positivt även i det som kan verka
negativt – enbart för vår egen skull. Sisifys-legenden tycker jag
illustrerar detta på ett klokt sätt; man är en förlorare när man
känner sig som en förlorare och följaktligen, man är en vinnare
när man känner sig som en (se vidare i mina inlägg ”Sisyfos”
och ”Drömmar” under fliken Livet
och döden här i min
blogg). Man kan påverka sin inställning till saker och ting även om
man inte kan påverka de faktiska förhållandena man lever under.
Den som mår dåligt av att gräva ner sig i sina problem är man
själv. Att se något positivt i något som kan uppfattas som
negativt behöver inte betyda att man tycker om den faktiska
situationen man befinner sig i. Kan man inte påverka det faktiska
förhållandet kan man dock alltid hitta något intressant eller
positivt i det oundvikliga. Jag är till exempel indragen i en
rättstvist som tar mycket tid och energi. Jag hade gärna varit utan
denna men kan nu inte göra något åt detta faktum. Jag försöker
dock att använda denna erfarenhet till att lära mig mer om hur
rättsvårdande myndigheter fungerar, hur ett tvistemål i
Tingsrätten går till, hur svårt det kan vara att avhysa en
andrahandshyresgäst som vägrar flytta ut och så vidare… Genom
denna inställning känns inte processen jag tvingas genomgå lika
jobbig. Man kan även lära sig om sig själv genom att analysera och
fundera över hur man reagerar i olika situationer.

Att
se positivt på tillvaron kan även spilla över på omgivningen. Om
jag kommer hem efter jobbet och säger ”fy vad jag är trött”
eller ”fy vilket dåligt väder” till sin familj sänder
jag ut en negativ stämning som riskerar att påverka dem resten av
kvällen. Om jag i stället inleder med att säga ”vad kul att
komma hem till er” eller ”vad bra att det regnar, nu växer
grönsakerna” så sprider jag en positiv stämning som kommer
att sprida sig som ringar på vattnet. Men här gäller det såklart
att man menar det man säger, men det går alltid att hitta något
positivt om i princip alla situationer om man anstränger sig lite.
Om man försöker tillräckligt länge så kommer man automatiskt att
se det positiva före allt det nattsvarta. På samma sätt så
påverkas barn på ett positivt sätt av att få höra att man som
förälder tycker det ska bli kul och spännande att få gå och
titta på uppspelningar och framträdanden i jämförelse med om
barnet får höra att föräldrarna tycker det är jobbigt och
besvärligt med alla dessa evenemang som de tycker sig tvingade att
delta i när de har så mycket annat viktigt att syssla med.

Men
som sagt, den som tjänar på att se det positiva och ljusa i
tillvaron är primärt man själv, den som lider av att man gräver
ner sig i bekymmer är även detta man själv. Sekundärt påverkas
dock även omgivning genom min inställning till livet.

Att
klaga och ondgöra sig över saker och ting i tillvaron utan att
försöka göra något åt problemen är slöseri med energi –
antingen ska man försöker förändra det som irriterar eller också
så får man accepterar tingens ordning. Saker som inte går att
påverka, till exempel vädret eller den globala ekonomin, ska man
överhuvudtaget inte lägga energi på att irritera sig över.

Att
klaga tar energi för den som klagar. Att klaga är en passiviserande
drog, men precis som andra droger fyller klagandet en funktion för
”brukaren”, man får uppmärksamhet och hamnar i centrum i
sin relation med andra. Själva klagandet blir ett sätt att ta
utrymme. För den som lyssnar på klagandet däremot, för den
klagande måste ju ha en publik, blir denna relation
energidränerande och frustrerande. Ofta kan det vara svårt att
avbryta eller säga emot den klagande eftersom det på något sätt
kan tyckas vara synd om denne. Att klaga är en livsstil för en del
människor. Vi har nog alla träffat på personer som egocentriskt
konstant ältar alla sina problem och därigenom tar all plats i
rummet. Man blir både frustrerad och trött på sådana personer.

Min
strategi är att försöka tänka igenom det som jag ser som ett
problem och fatta ett beslut om huruvida jag ska försöka göra
något åt problemet. Om jag bestämmer mig för att inte göra något
åt problemet måste jag i stället acceptera det som jag inte tycker
om. Jag försöker att undvika att belasta andra med mina problem om
jag inte ser att andra kan vara en del i att lösa problemet eller
att min hantering av mitt problem kan hjälpa andra med att lösa
liknande problem.

Med
andra ord: handla i stället för att prata och använd inte bekymmer
och problem som ett medel för att sätta dig själv i centrum och ta
andras uppmärksamhet. Försök avbryta relationer med personer som
du känner dränerar dig på energi genom att de försöker vältra
över sina bekymmer på på dig.

Under
denna rubrik ska jag beskriva några levnadsregler som jag försöker
följa. Mina levnadsregler kan
förefalla vara enkla i teorien men kan vara svåra att följa i
praktiken. Jag tycker dock att dessa är värda att sträva mot. Det
som är gemensamt för mina levnadsregler är att de handlar om hur
jag försöker bli bättre på att fokusera min begränsade energi och tid
på det som är viktigt för mig i mitt liv.