Jag hade tänkte börja året med att
försöka väcka en diskussion omkring spel och dobbelbolagens
samarbete med svensk media. Tidningar och TV-kanaler är ju nedlusade
med sådan reklam, och säkert djupt beroende av pengar från dessa.
Jag ser spel och dobble som ett stort samhällsproblem och att media
hjälper till att locka in nya offer i denna verksamhet för att där
bli avlurade sina pengar.
Jag skickade in en debattartikel till
DN-debatt och blev självklart refuserad. Men de tyckte ämnet var
intressant och skickade den vidare till DN-åsikt som är ett
debattforum för mer ”vanligt” folk. Den blev dock även där
refuserad. Jag försökte även med Svenska Dagbladet men även där
blev det stopp. Kvällstidningarna försökte jag inte ens med, de
lever ju på pengar från spel och dobbel.
Att jag blev refuserad kan ju bero på
flera saker, till exempel på att jag är okänd, att artikeln är
dåligt skiven, att ämnet ointressant. Jag tror dock att det finns
en annan huvudförklaring och den är att mediabranchen rent
generellt är beroende av pengar från dessa företag och att även
om de tidningar jag kontaktade inte tillhör de som har mest annonser
om spel och dobbel så skulle det förmodligen även drabba dem om
pengarna skulle sina från denna källa. Konkurrensen om den övriga
annonsmarknaden skulle hårdna om annonsmarknaden totalt skulle
krympa. Jag tror att man vill undvika detta och vill därför inte
bidra till att denna verksamhet uppmärksammas.
Jag har lagt in min artikel nedan. Du
som läser min blogg kommer att känna igen mina argument utifrån
andra inlägg jag gjort här på hemsidan tidigare.
Min artikel
Spelbolagens reklam i TV, tidningar och
på nätet har de senaste åren blivit allt mer obehag med sitt
utstuderade sätt att försöka manipulera oss medborgare att spela
bort våra pengar (både de vi har och ofta de vi inte har).
På de reklamfinansierade TV-kanalerna
handlar ibland över hälften av reklaminslagen i ett reklamavbrott
om spel och dobbel. Där framställs spel som en lyxig livsstil eller
att spel skänker både lugn och ger spänning i tillvaron. Spelar
gör man tillsammans med sina kompisar som man undgås med på ett
sätt som liknar vännerna i den gamla TV-serien Vänner. Reklamen
”gödslar” man sedan med diverse kändisar som på kort sikt
tjänar mycket pengar men vars renome och trovärdighet på längre
sikt riskerar att urhålkas.
I reklamen vinner man eftersom man är
smart, här spelar man inte bort sin lön, lånade eller stulna
penga, så som många av spelbolagens kunder i själva verket gör
och som är själva verksamhetsidén för alla spelföretag. Och alla
tror vi ju att vi är lite smartare än genomsnittet, eller hur…
För att locka in nya kunder till sina
spel så lockar man med gratiserbjudanden till att börja med (på
samma sätt som man lockar in nya kunder till narkotikamissbruk). Man
vet att en tillräckligt stor andel av de som testar inte kommer att
kunna sluta spela och därigenom bli ”bra” kunder till bolagen.
Man har en mycket beroendeframkallande drog till försäljning.
Tv-reklamen tycker jag är obehaglig
med sitt aggressiva anslag och det genomslag som TV har, men ännu
obehagligare tycker jag reklamen som finns på kvällstidningarnas
webbupplagor är. På Expressens webbupplaga är ofta reklamen
snarlik det redaktionella materialet. Det står visserligen en liten
rad om att det är reklam, men själva artikeln är utformad som en
nyhetsartikel. Man vill att vi ska tro att det är riktiga
journalister som skriver positivt om spel. Sådana ”artiklar”handlar
exempelvis om att spelare kan lura spelbolagen på pengar genom att
man bara spelar på de erbjudande som inte kostar något. En lucka i
systemet som kan bli spelbolagens undergång. En norsk student ska ha
vunnit 29 miljoner kronor på detta sätt och så vidare… Andra
”artiklar” handlar om att spelbolaget ska dela ut si eller så
många miljoner. Om man inte spelar så riskerar man att missa
vinsten…
Aftonbladet satsar på en annan
strategi för att få in reklampengar från spelföretagen. Förutom
reklam som liknar artiklar med rubriker som: “Så vann Sven 700
000 kronor – utan att satsa ett öre” producerar man verkliga
artiklar som i själva verket är förtäckt reklam. I webbupplagan
för ett tag sedan kunde man läsa: “Svenskens omöjliga spel
gav 236 000 kr. Spelbolaget: “Ska vara omöjligt att få in”.
En svensk spelar hade satsat på att det i tio matcher skulle göras
mål under första halvtimmen. Han vann 236 000 kronor. Den som
uttalar sig i artikeln är Jonas Nilsson från Unibet. Budskapet i
artikeln är tydligt: du kan vinna, inget är omöjligt. Detta har
definitivt Unibet betalat för att Aftonbladet ska skriva. Olagligt,
förmodligen inte, men definitivt oetiskt.
Spelbolagens sätt att locka folk att
spel genom att få det att framstå som att chansen att vinna är
större än vad den i själva verket är, borde betraktas om
bedrägeri och vara straffbart. Nu är det svårt att åtala bolagen
(utom eventuellt Svenska spel) eftersom de är registrerade utanför
Sverige. Samma sak gäller TV-kanalerna som visar reklamen för
spelbolagen, men kvällstidningarna borde det gå att komma åt. Att
upplåta plats på sin webbupplaga för denna reklam borde kunna
betraktas om medhjälp till bedrägeri.
Det finns många exempel på människor
som begått brott för att skaffa pengar till spel. Ett exempel är
den tidigare kommunale chefen som i våras dömdes av Borås
tingsrätt till skyddstillsyn och att betala ett skadestånd på nära
650 000 kronor. Denne hade betalat ut fem miljoner kronor till sig
själv i bidrag. Mycket av dessa pengar har gått till spel. Detta är
en av spelbolagens ”bättre” kunder, en som är så amitiös i
sitt spelande att han till och med begår brott för att finansiera
sitt spel.
I
fall som detta borde spelbolagen kunna betraktas som medbrottslingar,
det är ju defacto i detta fall stöldgods som de får in på sitt
konto. När det handlar om 100 000-tals kronor som ”vanliga”
människor spelar bort så borde spelbolagen rimligtvis förstå att
det kan ligga ett brott bakom. Går det inte att komma åt
spelbolagen så borde det då åtminstone gå att komma åt de
svenska förmedlarna av reklam för produkterna. Om nu inte detta går
så borde svensk media själva sanera sina produkter från denna typ
av reklam av etiska och trovärdighetsskäl.