Kategori: Betraktelser

Sommar,
sol och semester är nog det som vi svenskar längtar efter och
drömmer om allra mest. Det finns något rent magiskt kring denna
årstid och den med denna årstid ofta förknippade ledighet, något
som håller modet uppe under dystra vinterdagar när det blir mörkt
redan klockan tre på eftermiddagen och termometern (eller appen i
dessa dagar) visar på minus 15 grader.

Sommaren
blir dock sällan som man drömde om i januarimörkret, ofta regnar
en stor del av dagarna bort och så är det myggen, men är ändå
rätt trevlig med värme och ljusa morgnar och kvällar. Men ack så
kort. Mörkret kommer snart åter allt tidigare på kvällen och
stjärnorna börjar titta fram på natten nästan innan sommaren
riktigt kommit igång. Var det allt? Består året egentligen endast
av längtan och långa perioder av ickesommar?

Men
vad värre är, ytterligare ett år av livet har i det närmaste
spårlöst försvunnit sedan förra hösten, ett unikt och
oersättligt år. Vad gjorde jag av denna dyrbara tid? Tog jag
tillvara på den? Detta är relevanta frågor vi nog alla ställer
oss då och då. Men vad gör vi sedan? Längtar till nästa sommar
som om antalet somrar för oss kvar att leva är oändliga. Så är
dock inte fallet, självklar, och ibland blir vi påminda om detta.
Idag blev det extra tydligt för mig när jag läste nyheten om att
skådespelaren Michael Nyqvist gått bort i cancer vid endast 56 års
ålder. Vem vet om man får uppleva ytterligare en sommar, så varför
lägga energi på att längta till den. Livet finns i nuet.

Tänk
att media i USA lockat fram en äkta svensk psykopat och mytoman!
Nils Bildt måste vara den mest uppenbare av denna sort som setts på
länge. Att hamna i media måste ha varit ett av hans mindre lyckade
karriärsbeslut. När han nu väl hamnat på medias bord så
granskas och avslöjas alla hans lögner, alltifrån ett nära
påstått släktskapet med Carl Bildt, att vara en lyckad entreprenör
inom säkerhetsbranchen till att han haft välrenommerade
samarbetspartners. Tidigare har han klarat sig genom att ligga under
radarn och byta verksamhetsland när det har kört ihop sig med
lögnerna. Nu när han blivit offentligt exponerad så kommer han nog
få det lite svårare, oavsett hur vältalig och charmig han än må
vara.

Tack
ni som svarat på min förfrågan om vad ni tycker om mina
blogginlägg. Jag försöker efterhand svara personligt på en del av
era svar, men det kan ta lite tid. Jag tycker det är särskilt
tillfredsställande att några av er tyckt att mina två missioner,
den mot spel och dobbel reklam och den mot opinionsundersökningar,
varit intressanta och tänkvärda. Jag tycker ju själv att detta är
två viktiga frågor och om jag kan väcka intresse och tankar
omkring dessa hos andra så är jag nöjd.

Att
ha fått upp ögonen för Kevin Coyne hos några av er hoppas jag
innebär att ni får många fina stunder med denne fantastiske artist
framöver.

Jag
har även fått flera intressanta och tänkvärda synpunkter på mina
försök att förstå nationalekonomi. Dessa är jag tacksam för.

Tack
för de cykelerfarenheter jag fått mig till livs. Dessa inspirerar
mig att fortsätta streta på i regn, rusk och kyla (och snart
solsken och värme).

Slutligen
är det kul att se vad många det är här i landet som är
intresserade av Snooker. Borde snart bli något för SVT att köpa
upp rättigheter till?

Tack
även alla ni andra. Fortsätt gärna att höra av er. Vi hörs!

Hej

Eftersom jag har stängt av möjligheterna att kommentera mina inlägg så har jag mycket liten insikt i hur många som läser min blogg och vad ni tycker om mina inlägg. Med en del av er har jag fört diskussioner om inlägg via mail med, men jag skulle vilja få en bättre bild av er andra. Om du har tid, skicka ett kort meddelande på min mail: vagatala@talaklart.se. Är det något som du tyckt varit intressant eller korkat? Ser fram emot ditt mail.

Micke

På
min resa i USA i somras upptäckte jag en liten, men
revolutionerande, detalj när jag handlade där. Kundvagnarna på
varuhusen i USA har icke svängbara bakhjul (medans svängbara
bakhjul är standard i Sverige). Denna lilla detalj gör vagnarna
mycket enklare att svänga med. Jag undrar varför vi har svängande
bakhjul som standard i Sverige när fördelarna med fasta, enligt
mitt tycke, är så stora.

Ingen ser någon
annan som han eller hon egentligen är, utan genom ett spektrum format av
defekterna hos sina egna jag. Det är så vi alla ser varandra här i
livet. Fåfänga, rädsla, begär, avund, ävlan och tävlan – alla
den sortens skevheter
i våra egna jag –
bestämmer hur vi uppfattar människor vi står eller hamnar
i något slags förhållande till. Om man sedan lägger ihop dessa
förvrängningar hos våra egna jag med motsvarande åkommor hos andra, ser man hur
dimmigt dunkel den glasruta genom vilken vi ser varandra måste bli.
(Tennessee Williams)

Citatet ovan är en träffande
beskrivning av det som jag ser som ett centalt grundläggande
antagande i hur jag uppfattar världen, nämligen att grunden för
erfarenhetsvärldens ordning ligger i subjektet. Min kunskap om mina
medmänniskor bygger på vad dessa, medvetet eller omedvetet,
förmedlar till mig. Detta kan sägas vara en redigerad version av
deras

tankevärldar. Med lite
introspektion inser vi att det vi förmedlar till vår omgivning är
en mycket liten del av alla tankar och idéer som vi har. Med
ytterligare lite introspektion är det inte heller svårt att inse
att våra tankevärldar är uppbyggda av en individuell ”logik”
som andra inte nödvändigtvis skulle kunna förstå om de fick ta
del av den. En logik som bygger på vår unika kombination av
erfarenheter och kunskaper som vi har tillägnat oss under våra
hittillsvarande liv. Utifrån denna logik tolkar vi sedan andra
personers beteenden och uttalanden och skapar oss av detta en
”helhetsbild” och ”förståelse”. Min bild av
andra säger därför mer om mig än den jag observerar.

Vi kan heller aldrig veta hur
andra människors tankevärldar ser ut. Vi lever så att säga i
separata världar och kan aldrig göra hembesök hos varandra. Vi kan därför aldrig veta om
det existerar något mer grundläggande och gemensam världsbild men
vi utgår alla ifrån att så är fallet. Varje individ uppfattar att
den egna bilden av världen är den objektiva och riktiga bilden och
man utgår ifrån att alla andra uppfattar världen på samma sätt.
Men vi kan aldrig frigöra oss från vår egen förståelsehorisont
och förmodligen finns det inte något neutralt och objektivt att
luta sig emot.

Vissa veckor skulle man vilja bo på en ö med endast sin närmaste familj som sällskap. De senaste veckorna ha mitt liv förpestats av en anhopning av ovanligt irriterande människor som stört mitt annars så lugna liv. I några fall drabbar de irriterande individerna inte mig personligen men påverkar mig ändå indirekt. I andra fall drabbar de mig direkt och situationer uppstår som måste hanteras. Ibland är det dock bäst att inte göra något. Problem kan lösa sig själva på sätt som man aldrig kunnat förutsäga. Att vänta och se kan fungera, även om det kan vara en frustrerande strategi. Jag vill alltid försöka lösa problem så snabbt som möjlig eftersom det irriterande har en förmåga att fastna och vara svårt att sluta tänka på.

Ibland infinner sig dock en ambivalens i förhållande till irriterande människor när jag inser hur tragiska en del av dessa är. Det finns ofta en förklaring och en historia till att folk beter sig som de gör.

Tur att man själv är ett sådant under av normalitet och kan väga upp allt irriterande i omvärlden…

Stockholm
har en stad och/eller en kommun. Även Göteborg, eller är det Göte
Borg, har en kommun. De flesta av landets övriga kommuner ägs av
sina medborgare. Min fråga handlar naturligtvis om att det heter
Stockholms
kommun/stad och Göteborgs
kommun, inte Stockholm kommun/stad eller Göteborg kommun vilket är
mer logiskt om man inte menar att Stockholm och Götebord (eller Göte
Borg) är subjekt och därmed äger var sin kommun.