Vissa veckor skulle man vilja bo på en ö med endast sin närmaste familj som sällskap. De senaste veckorna ha mitt liv förpestats av en anhopning av ovanligt irriterande människor som stört mitt annars så lugna liv. I några fall drabbar de irriterande individerna inte mig personligen men påverkar mig ändå indirekt. I andra fall drabbar de mig direkt och situationer uppstår som måste hanteras. Ibland är det dock bäst att inte göra något. Problem kan lösa sig själva på sätt som man aldrig kunnat förutsäga. Att vänta och se kan fungera, även om det kan vara en frustrerande strategi. Jag vill alltid försöka lösa problem så snabbt som möjlig eftersom det irriterande har en förmåga att fastna och vara svårt att sluta tänka på.
Ibland infinner sig dock en ambivalens i förhållande till irriterande människor när jag inser hur tragiska en del av dessa är. Det finns ofta en förklaring och en historia till att folk beter sig som de gör.
Tur att man själv är ett sådant under av normalitet och kan väga upp allt irriterande i omvärlden…
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.