För en tid sedan skrev jag ett inlägg
(finns under rubriken ”om arbetsmarknadsfrågor”) om
svårigheterna med att ”skapa” nya jobb i ett mer eller mindre
konstant ekonomiskt system. Pengarna som cirkulerar är desamma, de
enda sätten att expandera ekonomin är genom export eller genom att
låna. Det sistnämnda är dock bara tillfälligt eftersom vi måste
betala tillbaka det vi lånat. Andra sätt, som att skapa inflation,
är detsamma som att låna från framtiden. Principerna för det
ekonomiska systemet är i grund och botten mycket enkla. Vi lever av
och delar på de resurser som finns. Vill vi ha mer måste vi ta
eller låna från någon annan. Det som fördelningspolitik sedan
handlar om är hur och utifrån vilka principer de resurser som finns
ska fördelas.
Den senaste tiden har många ekonomer
diskuterat hur de stora migrationsströmmar som vi idag ser kommer
att påverka den svenska ekonomin. En del ekonomer menar att ekonomin
kommer att påverkas positivt genom att ökade offentliga utgifter
stimulerar ekonomin och stärker konjungturen, särskillt om detta
finansieras med lån. Detta handlar dock bara om en omfördelning av
befintliga resurser eller lån från framtida generationer. Och även
om alla nytillkomna får jobb och börjar arbeta så är detta ingen
garanti för att vi kan behålla vårt välstånd. Den springande
punkten är vad de kommer att arbeta med. Är det till stor del
arbeten som är finansierade med skattemedel eller är det arbete som
på något sätt konkurerar ut redan befintliga varor eller tjänster
i samhället så kommer inte ekonomin att öka proportionerligt med
den ökande folkmängden. En avgörande aspekt är bytesbalansen med
omvärlden. Sjunker bytesbalansen, kanske bland annat genom att många
i Sverige kommera att skickar pengar till släktingar i sina före
detta hemländer eller genom att det uppkommer en ny marknad med
produkter från andra länder, kommer vårt genomsnittliga välstånd
att sjunka, åtminstone det som vi värderar i konsumtion.
Jag tycker dock att detta är en
ickefråga när vi diskuterar flyktingkrisen. Att vi som redan bor i
Sverige kommer att bli något mindre rika i jämförelse med några
år tillbaka i tiden och i jämförelse med stora delar av vår
omvärld, tror jag är oundvikligt. Detta har vi dock råd med! Det
som det handlar om är en nödvändig global omfördelning av
välstånd. Det handlar inte om att hjälpa andra utan om att betala
tillbaka till dem som till stor del tvingats finansierat västvärldens
välstånd och att ställa tillrätta några av de problem som
västvärlden historiskt orsakat i dessa länder. Att ta emot
människor i nöd är även en moralisk skyldighet för oss i den
rika delen av världen. Vad är vi annars för människor, om vi
låter våra medmänniskor mördas eller svälta ihjäl när vi har
möjlighet att göra något åt detta? Detta kommer att öka vårt
moraliska välstånd, något som vi borde värdesätta mycket högre
än vad vi gör idag.