Brås nationella trygghetsundersökning
som nyligen publicerades visar att vi medborgare i riket känner oss
allt otryggare och vårt förtroende för rättsväsendet och
däribland specifikt polisen blir allt lägre. Polisens egen
statistik visar att det finns fog för detta då andelen uppklarade
brott fortsätter sjunka om man bortser från två brottstyper som
polisen själva enkelt kan påverka genom att lägga lite mer
resurser på (narkotikabrott och trafikbrott). Polisen säger själva
att de tyvärr inte hinner prioritera den så kallade
vardagsbrottsligheten. Man måste prioritera den grova kriminaliteten
och där framförallt alla skjutningar som idag sker i riket, en typ
av brottslighet som man för övrigt är oerhört dålig på att
klara upp. Till råge på detta så lyckas inte
polisutbildningarna fylla sina platser vilket leder till att det blir
allt färre poliser i samhället, i stället för fler som
politikerna hela tiden lovar.
Rikspolischefen Dan Eliasson fortsätter
dock att hävda att det ljusnar för svensk polis. Problemen idag
beror på polisens omorganisering men detta är nu historia och han
pekar på att regeringen har skjutit till mer pengar och att det
kommer ut fler personer från polishögskolorna. Det sistnämnda är
dock tveksamt i och med svårigheterna att rekrytera polisstudenter.
Problemen inom polisen kommer, tror jag, i stället att bli allt
värre. Vi får färre poliser och dessa vill inte vara ute på stan
och jobba, de vill i stället bli chefer och tjäna mer pengar och
sitta på ett kontor med åtta och fem.
Detta är inte ett
specifikt problem för polisen utan ett problem för många
låglöneyrken där de potentiella tjänstemännen har andra, mer
lukrativa, alternativ. Varför ta studielån och plugga till polis
där du tjänar under 25 000 kronor i månaden när du är klar om du
har möjlighet att utbilda dig till något annat med bättre
förtjänster (man måste ju numera betala tillbaka hela sitt
studielån, oavsett vad man tjänar)? De som är kvalificerade och
går utbildningen vill göra karriär så fort som möjligt när de
är klara för att få en bättre lön. Detta innebär att de lämna
jobbet ute på fältet så snart möjlighet ges (att jobba ute som
polis lönar sig sämt). De som inte lyckas få mer kvalificerade
jobb lämnar kåren så snabbt som möjligt.
Samma porblem har
lärarskrået. Få vill idag bli lärare och lärarutbildningarna
saknar studenter. Vem vill bli lärare idag (även om lönerna för
en del lärare gått upp) om man har andra alternativ? Samma problem
har Försvaret som heller inte lyckas fylla sina utbildningsplatser
trots att soldaterna får betalt. Få vill idag utbilda sig till
yrkesmördare när andra mer fredliga och lukrativa alternativ finns.
Satsar man på en
eftergymnasial utbildning idag så vill man få betalt för detta när
man börjar jobba. Detta är inte speciellt konstigt. Vi behöver
alla pengar och har vi chansen att tjäna lite mer så tar de flesta
denna chans. Vi vill alla ha en bil, ett hus, kunna ge våra barn en
meningsfull fritid, resa, äta gott och så vidare. Vi matas ständigt
med hur man borde leva genom reklam, filmer och repotage om ”det
rika folket”. Vi vill alla ha lite guldkant på tillvaron. Om andra
har det borde även vi ha rätt till detta… Att vara en stolt och
ansvarstagande, men fattig, arbetare gäller inte idag.
Idag har många i Sverige
möjligheten att välja. Vi har haft högkonjungtur länge och
arbetslösheten är låg. Jag tror inte problemet med att rekrytera
poliser, lärare, militärer, förskolelärare, hantverkare med flera
kommer att lösas förrän
vi får en lågkonjungtur med högre arbetslöshet. Fram till dess så
kommer olika yrkesgrupper att konkurrera
med varandra för högre löner. Men de allt högre lönelägena
detta leder till inom framförallt de offentliga yrkena kommer att
innebära en konkurrens om
skattemedlen och antingen så kommer detta att drabba någon annan
yrkesgrupp eller också så måste skattetrycket öka.
Men hur vi än gör så
tror jag att krisen inom polisen kommer att bestå och att
brottsligheten i samhället kommer att öka. En ekvation
som jag finner mycket oroande. De befintliga resurserna inom
polisen måste utnyttjas på ett bättre sätt. Jag återkommer till
detta vid senare tillfälle.