Den senaste veckan har utvecklingen i USA varit dramatisk. Från att under de senaste månaderna varit fokus på Coronapandemin och de dödstal och den nedstängningen av landet som följd i dess spår har nu fokus flyttats till de demonstrationer och kravaller som utlösts av ett, på film dokumenterat, mord på en svart man begånget av en polisman i Minneapolis. Under veckan har demonstrationerna och kravallerna både eskalerat och spridit sig över kontinenten och framstår för närvarande som ostoppbara. Är detta möjligen början på slutet för USA som en demokratisk och sammanhållen nation som vi nu bevittnar?
För att förstå allvaret i situationen måste vi dock sätta in dessa kravaller i en större kontext där det enskilda mordet begånget av polismannen, rasismen inom poliskåren och den rasism som fortfarande finns allmänt spridd i USA bara är delar av.
En mycket viktig orsak bakom kravallerna är Coronapandemin genom den ökande fattigdomen som följt i dess spår och som så tydligt illustrerar den institutionaliserade ojämlikheten som finns i USA. Det är de fattiga som till största delen dör och blir allvarligt sjuka av Covid-19, det är de fattigare som till största delen blir arbetslösa i pandemins spår, det är de fattiga som nu blir ännu fattigare. Det är de fattiga som inte har sjukförsäkring och som därför drar sig från att söka sjukvård för de vet att de kommer att dra på sig skulder som kommer att göra dem ännu fattigare. Det är denna grupp som uppfattar president Trumps vilja att öppna upp samhället efter nedstängningen i pandemins spår, oavsett konsekvenser, som att han menar att det inte spelar någon roll om antalet döda ökar eftersom det till största är bland de fattiga som dödsfallen på grund av covid-19 finns. Bland dessa fattiga finns en oproportionerligt stor andel ur olika etniska minoritetsgrupper. Bland dessa finns sedan tidigare en oerhörd ilska och frustration framförallt bland svarta på grund av den rasism som alltid varit en del av det amerikanska samhället.
Men i pandemins spår har nu även ojämlikheten mellan fattiga och rika i landet tydligt illustrerats för en ny grupp människor som tidigare levt i en föreställning av att man tillhörde medelklassen men som nu blivit arbetslösa och har fått uppleva att det skyddsnät man tidigare tagit för givet visat sig vara ett betonggolv.
I pandemins spår försvinner även en mycket viktig tillbakahållande faktorerna som hållit tillbaka amerikanerna från att sätta sig upp mot systemet även när de haft det knapert, anammandet av den amerikanska drömmen om att alla kan bli vad som helst bara man själv anstränger sig. En dröm som har understötts av bland annat media, filmer och tv serier om framgång, lyx och glamour och där den fattigdom och misär som illustreras genom till exempel rapmusiken behandlas som avvikelser och delar av en kriminell kultur. Utvecklingen har nu nått en punkt där denna ”dröm” tydligt visat sig bara vara en dröm för de allra flesta.
Nu har den fattiga delen av den amerikanska befolkningen som upplever sig sakna hopp och drömmar om framtiden blivit för stor och för desperat på grund av Coronapandemin och utgör nu en krutdurk som har tänts på av den gnista som det bestialiska mordet begånget av en representant för staten visade sig bli. Krutdurken blir även allt större på grund av att allt fler av amerikanerna saknar arbete och därmed har tid att protestera och även har mindre att förlora på att försöka förändra.
Lägger man sedan till en president som så tydligt visar att han inte står på de fattiga och utsattas sida och som till och med hotar att sätta in armen, den instans i samhället som ska skydda alla medborgare mot en yttre fiende, blir det tydligt att de fattiga och desperata i landet av staten inte betraktas som en del av landet utan som ett främmande hot mot det ”riktiga” USA. I förlängningen på detta finns en uppenbar risk att denna stora ”utanförskapsgrupp” tar fram sina vapen och att vi får se en konfrontation mellan olika beväpnade grupperingar å den ena sidan och staten i form av armén, polisen och nationalgarden å den andra. USA riskerar att hamna i ett inbördeskrigslikande tillstånd.
Till denna tragedi måste sedan även läggas att Coronapandemin riskerar att spridas än snabbare över kontinenten genom demonstrationer, kraveller och konflikter och kan bli en faktor som fortsätter underblåsa krisen. Konfrontationer med döda och skadade samtidigt som många behöver vård och omsorg på grund av pandemin. Kan det bli värre?
Detta riskerar sedan att drabba övriga världen då den motor som USA har varit för världsekonomin riskerar att stanna helt och hållet.
Vad detta kommer att innebära på sikt för USA och världen går inte att förutsäga men utvecklingen är oroande och kommer troligen leda till negativa följder för världen under väldigt lång tid och kraftigt förvärra den i övrigt allvarliga krisen som drabbar världen i Coronapandemins spår.