Kategori: Om könsrelaterat och feminism

Ibland kan förändringar komma snabbt
och oväntat. Ena veckan kan det vara helt OK att ta en kvinnlig
medarbetare på bröstet på en personalfest, nästa vecka kan sådant
beteende leda till uppsägning från arbetet. Även gamla synder
straffas retroaktivt. Många får nu erfara detta, från kända
programledare, komiker, journalister till byggarbetare. De senaste
veckornas händelse kommer troligen att leda till en bestående och
radikal förändring av kultur och maktbalansen mellan könen.
Utvecklingen mot jämlikhet som sakta gått framåt under de senaste
100-åren i västvärlden tar nu ett jätteskutt och det som utlöste
detta var en kampanj på nätet. Denna händelseutveckling har ingen
förutsett.

Men att förändringen blossade upp så
snabbt beror på att managen så att säga var förberedd för detta.
Det räckte att några våldtagna och antastade kvinnor inte kände
skam över att ha blivit utsatta och trädde fram med namn och bild
för att även andra skulle göra detta vilket även ledde till att
man började lämna ut förövarnas namn. Självförtroendet hos
kvinnor rent generellt fanns där, det vara bara en tidsfråga innan
något skulle hända. Ytterligare en förutsättning för
förändringen är Internet. Det går numera lätt att sprida
uppgifter till många och när uppgifterna väl finns på nätet går
dessa inte att radera. I framtiden tror jag att man kommer att se
tillbaka på denna period som en brytpunkt mellan något gammalt och
unket, och en ny era. Kanske kommer man att se tillbaka på en
specifik dag och en specifik händelse som startpunkten för
förändringen. Detta lär oss även att vara ödmjuka inför vår
förmåga att förutse framtiden. Det är det som vi inte kan förutse
som skapar de största förändringarna, både på gott och ont.

Slipsen
är en mycket udda manlig accessoar som inte har någon praktisk
eller faktisk funktion. Den vare sig värmer oss eller skyler våra
kroppar. Men slipsen har en viktig symbolisk funktion. Få tänker
dock på vad denna egentligen är. De flesta tar på sig
den för att känna sig lite betydelsefulla, uppklädda eller
konforma med omgivningen. Många män uttrycker att de känner sig
“nakna” utan sin slips.

Slipsens
förknippas ofta med makt, framförallt av de som saknar verklig
makt. Dessa drar på sig en slips för att andra män med makt
använder slips och tror då att lite ska sippra över även till
dem.

Men
vad är egentligen en slips och varför förknippas den med makt och
manlighet?

Enkelt
uttryckt så är slipsen en lössnopp som män hänger runt sin hals. Och
varför gör de det? Jo för att det inte är acceptabelt att
visa upp den riktiga, då blir man sedd som en blottare eller rent
allmänt pervers. Se hur det gick för Anders Borg när han ville
visa upp sitt organ för omgivningen. I stället visar män upp en
symbolisk dito.

Men
varför har denna absurda accessoar blivit en så viktig
manlighetssymbol för så många?

Jo
för dessa män bygger sitt självförtroende på att de är män
och detta behöver de manifestera och ständigt bevisa, både
för sig själva och för sin omgivning. För att manligheten ska ha
ett värde för dessa män och fungera självförtroendeuppbyggande
så måste det finnas något att jämföra sig med, något som har
ett lägre värde. I detta fall så blir det den andra hälften av
befolkningen, de som inte har snopp. Slipsen blir därmed viktig för slipsmännen
genom att den visar att de tillhör snoppfolket utan att de behöver hala fram den riktiga. Därför blir kvinnor som använder slipps både hånade och betraktade som udda och manhaftiga, de ägnar sig åt falsk marknadsföring…

Att vägra bära slips där detta förväntas kan dock bli en starkare maktsymbol. Om
man förstår normen men sedan medvetet bryter mot den bli detta ett tecken på den absoluta makten. Detta symboliserar att man har en position som innebär att man kan
sätta sig över systemet. Man behöver inte bry sig om andra,
dessa utgör inget faktiskt hot. Att inte använda slips uttrycker
att man inte behöver ha en löspenis runt sin hals för att visa att man är viktig, oberoende av vad andra tycker och tänker.

Ingen
som sett tv-komediserien ”How I Met Your Mothet” kan vara
oberörd av karraktären Barney Stinson och hans kvinnosyn. Hans mål
här i livet är att ha sex med så många kvinnor som möjligt och
han använder allehanda osympatiska och suspekta metoder för att få
kvinnorna på fall. De kvinnor som han lyckas ragga upp genom att
ljuga, lura och förställa sig och sedan överge beskrivs oftast som
dumma och korkade, eller rätt och slätt som ”bimbos”.
Dessa kvinnor framställs som offer och Barney som osympatisk, men i
sin vidrighet samtidigt som smart och lite rolig. Kvinnorna framstår
ju trots allt som ganska dumma som går på Barneys osannolika
lögner. Detta är dock bara ett sätt att se på relationen mellan
Barney och hans ”offer”. Denna beskrivning bygger på en
mer traditionell syn på kvinnor och kvinnors sexualitet. Kvinnor ska
vara passiva och inte ta initiativ till sex.

Man
kan dock gör en lite mer icke traditionellt tolkning av rollerna och
vända på resonemanget och genast så framstår Barney som den
utnytjade, som offret. Denna tolkning bygger på att kvinnorna
använder Barney för sin sexuella tillfresställelse. De låtsas gå
på hans knep och trix och spelar ”bimbos” för att få
honom i säng. De är inte intresserade av något annat än sex och
är egentligen helt ointresserade av Barney som person, han reduceras
här till en levande dildo för dessa kvinnor. Att han sedan
”överger” kvinnorna efter samlaget är egentligen i linje
med vad kvinnorna vill, de är ju inte ute efter någon relation med
Barney. Denna tolkning av relationen mellan Barney och hans
”erövringar” förklarar även hur han kan använda sin
stampub MacLarens för att ragga. På detta ställe så borde Barney
vara både känd och ökänd av de allra flesta, få av hans
raggningsoffer torde vara obekant med Barney och hans metoder. Att
han sedan lyckas så ofta som han verkar göra kan här tolkas som
att han har ett gott rykte som älskare och att kvinnorna därför
låter sig ”raggas upp”. Barney tror att han har kontrollen
men i själva verket är det han som utnyttjas av smarta kvinnor som spelar ”bimbos”.
Barney förvandlas här till en än mer sorglig figur än han vid en
första anblick förefaller vara.

Om
du inte sett denna serie kan jag rekommendera den. Den går i repris
på tv-3 och tv-6 och finns även som CD-boxar. De första sex
säsongerna är de bästa tycker jag (finns totalt nio).

Häromkvällen satt jag och diskuterade skillnader mellan pojkar och
flickor med min äldsta dotter, som är 15 år. Att hitta mer generella skillnader
mellan killar och tjejer är inte helt enkelt och man faller lätt tillbaka på generaliseringar
med utgångspunkt i små och icke representativa urval. Men med risk för detta
ska jag försöka beskriva en skillnad jag ser utifrån främst egna erfarenheter
och observationer från min närmaste omgivning. Denna omgivning är framförallt
mina båda äldsta barn (båda är flickor), deras kompisar och vänners barn.

Mina döttrar ägnar sig på fritiden i stor utsträckning åt kulturella
aktiviteter. De sjunger i kör, går i musikskola och lär sig spela
musikinstrument, dansar, går musikalkurser, cirkuskurser, skrivarkurser, tekningskurser
med mera. Det som är genomgående för alla dessa aktiviteter är att det nästan
enbart är tjejer som ägnar sig åt dessa sysselsättningar. Tjejerna är även de som i
större utsträckning vågar ”ta för sig” inom dessa områden. Det är tjejer
som exempelvis vågar sjunger solopartier i körerna. De få killar som är med i
körerna står och trycker längst bak och hörs inte så mycket när det gäller
själva sången.

Vad gör då alla killar? De ägnar sig åt idrott och spelar dataspel. De idrotter
de ägnar sig åt är de där man på ett objektivt sätt kan mäta, väga eller räkna
fram värdet av prestationen. Antal vunna matcher eller antal gjorda mål i
fotboll, antal centimeter man hoppar i längd, antal träffar i boxning, antal vunna
set i tennis och så vidare. Samma sak gäller inom dataspelsvärlden, här kan man
se hur många poäng man fått. Det viktiga är att kunna utse en vinnare på ett
objektivt och mätbart sätt. Här handlar det inte om hur man har utfört prestationen utan att man har utfört prestationen. De mer kulturella aktiviteterna som
tjejer oftare ägnar sig åt handlar om hur man sjunger, hur man har tecknar, hur
man har skriver. Den som utfört prestationen blir bedömd utifrån vad denne gjort,
inom prestationsidrotter och spel blir man bedömd utifrån att man gjort något
bättre än någon annan.

Vad säger då detta? Ja min teori är att tjejer i större utsträckning vågar
stå på scenen och visa upp sig och ta risker genom att det man visar upp är
något mer personligt. Att sjunga solo inför en publik är väldigt
självutlämnande. Man måste göra det bra här och nu. Man får ingen andra chans
(vid det tillfället). Syftet är att göra det bra inför andra. Andra värderar utifrån
prestationen. Men bra eller dåligt här är oftast inget objektivt utan är en
värdering publiken gör utifrån olika subjektiva parametrar.

Ingen kräver däremot att du ska lyckas med alla passningar i en fotbollsmatch,
bara du lyckas ibland och att laget vinner. De flesta skotten går inte i mål och
om ditt lag förlorar matchen så är det oftast inte enbart på dig som detta
beror på. Om du förlorar en tennismatch så mötte du en bättre spelare, eller du
hade en dålig dag. Men det kommer en ny match i morgon. Det spelar heller ingen
roll om du själv spelar dåligt så länge din motståndare spelar ännu sämre och
du vinner matchen och att ”kämpa väl” kommer man långt med. Inom
kulturyttringar mäter man inte prestationen på samma sätt. Där är det den som
utför aktiviteten som står i centrum och denne jämförs oftast inte direkt med
någon annan. Här räcker det oftast inte att ”kämpa väl”.

Varför verkar då tjejer och killar ha olika sätt att se på prestationer?
Ja, jag tror inte på någon biologisk eller genetisk förklaring till detta. Jag
tror på någon typ av social förklaring. Hur vet jag inte (vilket per automatik
inte behöver innebär att det handlar om genitik). Det jag tycker är intressant
är varför det är det mer tävlingsinriktade spåret, killarnas, som har vunnit
företräde i samhället. Att normen är konkurens i stället för att kommunicera,
diskutera och förstå att världen är komplex. Flickornas strategi borde vara en
bättre och mer funktionell strategi för ett skapa ett harmoniskt samhälle.

I samband med
att polisväsendet i Sverige från den 1 januari 2015 ska omorganiseras så passar
regeringen på att tydliggöra hur begreppet polis ska användas. Man skriver i
sin proposition om omorganiseringen (2013/14:110: En ny organisation för
polisen) att omorganisationen av polisen förutsätter att många av de begrepp
som i dag används i lagar och förordningar i och för den nuvarande
polisorganisationen ersätts med de benämningar som ska användas i framtiden.
Ordet polisen används i dag både som ett kollektivt begrepp för att beteckna polisväsendet
och dess myndigheter samt för att beteckna de tjänstemännen som är anställda
vid polisen.

Förslaget som regeringen lägger fram i sin proposition
för att ensa i begreppsförvirringen är att begreppen polisen och polis ska
ersättas med ”Polismyndigheten” samt ”polisman” när det
handlar om enskilda tjänstemän. Man väljer polisman eftersom man anser att
detta är ett vedetaget begrepp. Men jag undrar vilken reaktion detta kommer att
väcka bland alla kvinnliga poliser, feminister och andra som inte längre anser
att alla poliser egentligen borde vara män.

I remissvaren har Länsstyrelsen i Västerbotten och
Umeå universitet varit inne på att man borde använda ett könsneutralt begrepp
för polistjänsteman, exempelvis ”en polis”, ”enskild polis” eller
”polisperson”. Kommittén som ligger bakom propositionen har dock inte sett
någon anledning att diskutera några alternativ till polisman eftersom begreppet
är så vedertaget.

I dag, 2014, borde vi självklart sträva efter att
utmönstra alla gamla begrepp som skapats i en annan tid, däribland begreppet polisman.
Regeringen borde här ta chansen att föregå med gott exempel och skapa ett
könsneutralt begrepp för polisanställda.

Häromdagen kom Amnesty International med ett intressant
utspel. Man förde fram synpunkten att prostitution bör avkriminaliseras, både
vad gäller själva prostitutionen och för de som köper tjänsten. Den svenska
debatten som detta förslag lett fram till är intressant och missar själva
kärnan i Amnestys ståndpunkt. De båda vänsterpartisterna Mikael Gustafsson
och Malin Björk skriver exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet:

”Amnesty är kända för sitt
arbete med mänskliga rättigheter men verkar här inte ha reflekterat kring
kvinnors mänskliga rättigheter. Argumentet, att försvara kvinnors rätt faller
platt när en ser till verkligheten. Det som försvaras är mäns rätt att köpa och
handla med kvinnors rättigheter och kroppar.”

Deras argumentation faller
tillbaka på att se kvinnor som värnlösa offer som inte vet sitt eget bästa. I
stället bör man ställa frågan vem som ska ha rätten att bestämma och
kontrollera myndiga kvinnors beteende och handlande. Vem ska bestämma över vad
kvinnor gör med sina kroppar när det handlar om beteenden som inte skadar någon
och utförs av fri vilja? Om svaret är kvinnan själv borde frågan i stället
handla om hur samhället säkerställer hennes rätt att exempelvis vara
prostituerad och skydda henne mot att bli utnyttjad och att bli utsatt för våld
och hot på samma sätt som samhället förväntas skydda andra näringsidkare. Och
om man jämställer prostitution med andra arbeten så bör dessa även betala skatt. Ska man hårddra det så är ju för övrigt allt lönearbetare
en form av prostitution. Vi säljer vår tid, våra kroppar (men inte våra kön),
intellekt och själar till en arbetsgivaren för en peng.

Argumentationen som framförs i
debattartikeln andas patriarkatets försök att kontrollera kvinnor och kvinnors
sexualitet. Man ser prostituerade som promiskuösa kvinnor och vill kontrollera
dessa kvinnor genom att definiera dem som individer som inte förstår sitt eget
bästa. Detta är i grunden samma resonemang som man använt för att förhindra
kvinnor att komma ut i arbetslivet och att få arbeta som exempelvis polis. I
Saudiarabien använder man samma argumentation för att förhindra kvinnor att
köra bil och vistas utomhus utan manlig förmyndare. Man ”skyddar”
kvinnor från faror. Kvinnorna själva förstår inte sin egen situation vilket
föranleder männen att träda in och ”hjälpa” dem.

Vill vi på allvar minska prostitutionen i samhället så är det possitiva åtgärder som behövs. Ge dessa kvinnor tillräckligt bra alternativ att tjäna pengar på så kommer de flesta att sluta med att prostituera sig.

Intressant och i linje med
resonemanget ovan är att debatten bara handlar om kvinnor som prostituerar sig,
inte om män som sysslar med samma aktiviteter. Dessa män behövs inte ”skyddas”
på samma sätt.

Det jag blir mest förvånad över
i den svenska debatten är att det är Vänsterpartiet och kvinnorörelserna som
går i bräschen för detta synsätt på kvinnor. Dessa organisationer borde ju
rimligen stå bakom Amnestys utspel då detta ligger i linje med deras
ideologier och intressen.