Häromdagen kom Amnesty International med ett intressant
utspel. Man förde fram synpunkten att prostitution bör avkriminaliseras, både
vad gäller själva prostitutionen och för de som köper tjänsten. Den svenska
debatten som detta förslag lett fram till är intressant och missar själva
kärnan i Amnestys ståndpunkt. De båda vänsterpartisterna Mikael Gustafsson
och Malin Björk skriver exempelvis i en debattartikel i Aftonbladet:

“Amnesty är kända för sitt
arbete med mänskliga rättigheter men verkar här inte ha reflekterat kring
kvinnors mänskliga rättigheter. Argumentet, att försvara kvinnors rätt faller
platt när en ser till verkligheten. Det som försvaras är mäns rätt att köpa och
handla med kvinnors rättigheter och kroppar.”

Deras argumentation faller
tillbaka på att se kvinnor som värnlösa offer som inte vet sitt eget bästa. I
stället bör man ställa frågan vem som ska ha rätten att bestämma och
kontrollera myndiga kvinnors beteende och handlande. Vem ska bestämma över vad
kvinnor gör med sina kroppar när det handlar om beteenden som inte skadar någon
och utförs av fri vilja? Om svaret är kvinnan själv borde frågan i stället
handla om hur samhället säkerställer hennes rätt att exempelvis vara
prostituerad och skydda henne mot att bli utnyttjad och att bli utsatt för våld
och hot på samma sätt som samhället förväntas skydda andra näringsidkare. Och
om man jämställer prostitution med andra arbeten så bör dessa även betala skatt. Ska man hårddra det så är ju för övrigt allt lönearbetare
en form av prostitution. Vi säljer vår tid, våra kroppar (men inte våra kön),
intellekt och själar till en arbetsgivaren för en peng.

Argumentationen som framförs i
debattartikeln andas patriarkatets försök att kontrollera kvinnor och kvinnors
sexualitet. Man ser prostituerade som promiskuösa kvinnor och vill kontrollera
dessa kvinnor genom att definiera dem som individer som inte förstår sitt eget
bästa. Detta är i grunden samma resonemang som man använt för att förhindra
kvinnor att komma ut i arbetslivet och att få arbeta som exempelvis polis. I
Saudiarabien använder man samma argumentation för att förhindra kvinnor att
köra bil och vistas utomhus utan manlig förmyndare. Man “skyddar”
kvinnor från faror. Kvinnorna själva förstår inte sin egen situation vilket
föranleder männen att träda in och “hjälpa” dem.

Vill vi på allvar minska prostitutionen i samhället så är det possitiva åtgärder som behövs. Ge dessa kvinnor tillräckligt bra alternativ att tjäna pengar på så kommer de flesta att sluta med att prostituera sig.

Intressant och i linje med
resonemanget ovan är att debatten bara handlar om kvinnor som prostituerar sig,
inte om män som sysslar med samma aktiviteter. Dessa män behövs inte ”skyddas”
på samma sätt.

Det jag blir mest förvånad över
i den svenska debatten är att det är Vänsterpartiet och kvinnorörelserna som
går i bräschen för detta synsätt på kvinnor. Dessa organisationer borde ju
rimligen stå bakom Amnestys utspel då detta ligger i linje med deras
ideologier och intressen.