Kategori: Om samhällsfrågor

  • Vart är vi på väg?

    Finns det något hopp för den värld vi lever i idag och för den relativt trygga tillvaro som vi ser som den ”normala”? Efter ett 1990-tal som andades hopp efter Sovjetunionens fall har vi nu slängts in i något som kan vara början på slutet för denna tillvaro.

    Med 2010-talet kom konflikter, terrorism och flyktingströmmar, mycket med en gemensam grund i de klimatförändringar som vårt välstånd orsakat. Klimatförändringar som orsakar brist på vatten och mat i stora delar av världen. När de som drabbats hårdast av klimatförändringar slåss för sin överlevnad uppstår konflikter med de delar av världen som ännu är förskonade från klimatförändringarnas konsekvenser. De delar som ännu inte drabbats i så hög utsträckning går nu i en allt mer protektionistisk och auktoritär riktning i sina försök att till varje pris skydda sitt välstånd. Under 2020-talet har nu problemen exploderat. Konflikterna och krigen i världen blir allt fler och i Sverige har vi även fått in en del av denna konflikt i form av en ökning av viss brottslighet.

    Den globala pandemin i början av 2020-talet var en kort paus innan den perfekta stormen satte in. Världen hamnade på ”stand by” läge under några år när vi hade en gemensam fiende att bekämpa. När denna fiende var nedkämpad så tog dock en ackumulerad vred vid.   

    Jag är själv tyvärr pessimistisk inför framtiden på grund av klimatförändringarna som nu får allt större och allvarligare konsekvenser, men vill se ett hopp vid horisonten. Själva klimatförändringarna tror jag inte går att påverka, det tåget har redan gått. Däremot tror jag att vi tillsammans skulle kunna hantera konsekvenserna genom samarbete.

    Det vi måste samarbeta om är hur vi ska hantera den stora gruppen människor som drabbas av klimatförändringarna och som kommer att behöva flytta från sina hem på grund av torka, översvämningar, extrem värme och kanske kyla. Den flyktingvåg som detta kommer att framkalla måste hanteras, och då inte som en flyktingvåg utan som en folkvandring. Detta kommer innebära att vi som idag har resurser och som bor på platser som inte påverkas i så hög grad av klimatförändringarna måste börja dela med oss av det vi har. Alternativet blir att de som drabbas kommer att ta sig sin rätt. Detta kommer framkalla konflikter och terrorism som dels kommer skada många människor men också kan komma att skapa allt mer auktoritära samhällen som inriktar sig på att skydda det man har från de som inte har. Detta kommer i sin tur att skapa konflikter inom dessa samhällen som riskerar att förgöra dem inifrån. Vågen av skjutningar och sprängningar idag i Sverige kan del vara en de i klimatförändringen genom den koppling många av förövarna har till konflikter orsakade av klimatförändringar och kan i förlängningen leda till att medborgarna tappar förtroendet för vårt demokratiska styrsystem.

    På sikt tror jag inte vi kan ta vår demokrati för given om vi inte hanterar de stora problemen i omvärlden på ett förnuftigt sätt.

  • Vetenskap och ”vetenskap”

    Det finns många mysterier i världen kvar att försöka förstå och lösa. De flesta frågor som vi idag kan formulera på ett tillräckligt konkret sätt kommer mänskligheten troligen att lyckas lösta, förr eller senare. Men varje löst fråga kommer att väcka tio nya, frågor som vi idag inte ens kan formulera eftersom vi inte förstår att det finns en fråga där att ställa. Här avser jag dock inom naturvetenskapen, vetenskaper vars svar inte involverar mänskligt beteende. Inom samhällsvetenskap, beteendevetenskap och humaniora finns inga svar att komma fram till, svaren och frågorna man ställer är beroende av vilket perspektiv eller ideologi den som söker svar utgår ifrån och kan därför aldrig vara rätt eller fel ur ett objektivt hänseende. Det man undersöker kan heller aldrig generaliseras eftersom individer inte går att förutsäga annat än på en mycket generell nivå, en nivå som gör kunskapen svåranvändbar. Ett värdeomdöme eller kunskap måste vara oberoende av den som värderar och detta är aldrig möjligt inom dessa ”vetenskaper” och därför har dessa aldrig lyckats tillföra något värde till samhället, bara olika perspektiv, ideologier eller synsätt som vi med jämna mellanrum skiftar emellan utan att det ”nya” bygger på och förbättrar det föregående och därmed skapar ett konkret mervärde. Vi forskar och försöker förstå varför man krigar men krigen fortsätter att förekomma i samma utsträckning som tidigare, vi forskar om brottslighet men brottsligheten minskar inte, vi forskar om ekonomi men de ekonomiska kriserna fortsätter att komma med jämna mellanrum, vi forskar om ojämlikhet i samhället och i världen men ojämlikheten ökar, vi forskar inom psykologi men människor är fortsatt lika olyckliga som tidigare och så vidare. Inom alla dessa områden sker fluktuationer över tid som den forskning som bedrivs inte är relaterad till. Forskningen inriktas snarare på att i efterhand försöka hitta förklaringar till fluktuationer och händelser. Dessa förklaringar går dock inte att använda för att påverka framtiden vilket ur mitt perspektiv gör dessa vetenskaper till något annat än vetenskaper. Kanske underhållning?

    Detta nu skrivet av en person (undertecknad) som arbetat som forskare inom ett samhällsvetenskapligt område.

    Men detta var dock bara en utvikning inför det jag tänker skriva och som handlar om de stora frågorna som jag ser som grundläggande för alla andra frågor; vad är meningen med livet och vad är meningen med universum samt den därtill hörande frågan, vad är universum om det inte skulle finnas någon som observerar detta. Dessa frågor kommer jag att återkomma till i kommande inlägg.

  • About animal right activism

    This text was written as a part of a debate in 2001 when animal rights activists were at their worst, threatening individual breeders and fur retailers as well as sabotaging for the breeders by releasing their animals. The text is available in Swedish on my website. The translation into English is new.

    ———–

    Animal rights activism and the democracy in a postmodern perspective (2001)

    Breaking into a fur farm and releasing animals or terrorising fur shop owners is a form of criminality  that has a relatively high acceptance in society. ”Rescuing animals” from captivity and suffering is seen as a higher goal, justifying these actions. Those who commit these crimes usually belong to different networks of animal rights activists and justify their actions with ideological and humanistic arguments.

    The largest of these networks in Sweden, the Animal Liberation Front (DBF), describe on its website their actions as: ”broadening democracy to include animals other than humans.” In essence, according to animal rights activists, it is a question of democracy when they, with criminal means, seek to persuade actors in the fur industry and others to cease their business through harassment and vandalism. And certainly it can be tempting to agree with the activists in their fight for the animals. We humans do not always treat animals humanely, but the question is what a society based on the ideology of animal rights activists would look like. Would we like to live in such a society? The following article shall discuss this issue.

    Animal rights activists are often seen as representatives of good as opposed to the evil animal breeders, fur retailers and scientists. However, ”goodness” has a less pleasant side as it is based on a vision of a society in which a small ”enlightened” elite is allowed to stand above democracy. Animal rights activists believe there are higher values that justify non-democratic and criminal means.

    In society, there will always be individuals or groups who, in some respects, consider themselves to be more ’enlightened’ on moral or etic grounds and who, through this, consider themselves entitled or even have an obligation to act by any means at their disposal in order to achieve something for them perceived important. Examples of other such groups are anti-immigrant and Nazi organisations, anti-globalisation groups and left-wing autonomous groups. In this respect, there is no difference between a Nazi group that, with criminal acts, seeks to protect the country from unwanted elements that are considered in various ways degenerate the white race, left-wing autothonous groups that aim to save the country from globalisation by smashing shop windows or the animal rights activists releasing minks. What unites these groups is that they feel they have a mandate to define which objectives should be considered justifiable criminal acts. However, none of these objectives can give the right to stand over democracy because in a democracy, there is nothing above a democratic decision. When the special interests of a minority are allowed to take precedence, we approach a type of social system that few of us want to live in.

    But the motives of animal rights activists have even some more interesting additional dimensions. They are  considered, for example, to be taking the case of animals. However, only some of the animal species. Very few of the activists, for example, seriously believe that the right of perch not to get caught on the hook or the right of mosquitoes not to be beaten to death, should be defended. The activists therefore believe that they have a mandate to determine the value for  different kind of animals and decide which living beings should have the right to live. Only some species are worth defending and the limit is most often set at mammals and animals that are ”cute”. The question here will be whether we should accept that self-proclaimed small groups of ”experts”, with the help of violence and threats, should be allowed to decide where this limit should go. The fundamental question here is who should decide where the line between life worth defending and life that can be sacrificed should go. Animal rights activists also believe they have a mandate to decide who should be born. Most animals born in captivity would not have been born if man had not considered himself in need of them. In other words, these animals would not have had a life if it had not been for man. The question of whether life is better than non-life and the question of what should be considered a dignified life are issues that cannot be determined objectively. However, the ’enlightened’ animal rights activists believe they have answers to these questions. Their position is that in some cases non-life is better than life. The Animal Liberation Front writes about this on its website: ”It should also not be forgotten that sometimes future generations are saved as farmers have sometimes been forced to close down after actions against them.” What they’re saved from is being born. If living conditions do not match the way activists value what a dignified life is, then it is better not to be born. Applied to humans (according to animal rights activists, humans are an animal among other animals), this reasoning could be interpreted as, for example, that children in developing countries who grow up under starvation and all kinds of oppression should not be born. But animal rights activists can   hardly experience a mink’s life from a mink’s perspective.

    What they do (but also most of us other) is to humanize the animals and interpret their behavior from a human point of view. It is tempting, for example, to assume that a life of freedom, based on what we humans perceive as freedom, is also important for animals. Animals, however, certainly have completely different perspectives. Their existence is about trying to escape starvation and being killed and eaten by other animals. Maybe a good life for an animal is freedom from starvation? A protected life in a cage may be preferable to an uncertain and painful life in freedom, from the perspective of a animal. The romantic image of the free animals happily running across the open fields may have more to do with ourselves than with the animals that the activists (and the rest of us) want to defend.

    The reasoning that man is an animal among other animals also becomes problematic in further ways. Cruelty in animal species and between different animal species are very common. As an example, our usual house cat which, in a seemingly cruel way, catches and ”plays” with the mouse before it kills and eats it. When we talk about the cruelty of other animals, we interpret that this is in their nature and that they cannot therefore be blamed for their actions. Evolution has chiseled out certain behaviors favorable for the survival of the species. If man is an animal among other animals, then our cruelty should also be interpreted in these terms. What we perceive as free will and consciousness then becomes just an illusion and we are guided by much more basic urges. Man then acts, like other animals, by its nature and thus cannot be accused of being cruel. Culture becomes an illusion here; it’s all nature.

    Another issue here is the utilitarian positions of animal rights activists; that it may be right to sacrifice a few to save several. For example, minks are released from mink farms even though you know that many will quickly die in their new freedom. One reason is that if you release the animals, you cause the owner of the business so much financial damage that he eventually ceases the activity. This saves other minks from being kept in captivity (and from being born). Representing such a utilitarian approach while claiming that animals and humans have the same value would lead animal rights activists to advocate death sentences (among humans) if it can be demonstrated that this can save human lives. A classic example where the death penalty would probably have a good general prevention effect and save hundreds of lives a year is if it were applied in traffic to speed infringements. Under the threat of execution, most would law-abidingly stay within speed limits. Those who are not deterred would sooner or later be ”taken out of traffic” permanently. Sacrificing a few could ultimately save many lives.

    In other words, it could be argued that animal rights activists who engage in illegal methods to achieve their aims are not only anti-democratic and advocates of a fascist society, they also believe that they have an almost divine mandate to govern and control life and death. The consequences of drawing their reasoning to the fore are that they are both in favour of the death penalty and that some people should not be allowed to be born. What at first glance looks like laudable goals and ambitions, on closer examination, proves to be the risk of leading towards a society in which few of us want to live.

  • OS-slut för denna gång

    När nu vinter-OS i PyeongChang är
    över kan vi konstatera att Sverige lyckades bättre än förväntat
    med att ta medaljer. Många utövare överträffade förväntningarna
    vi hade på dem, några lyckades sämre. Här i Sverige verkar det
    dock som om OS inte väckte någon direkt eufori. Relativt få verkar
    ha tittat på tv-sändningarna, jag till exempel såg exempelvis bara
    några få timmar av tv-kanalernas sändniningar. Detta berode
    säkert delvis på att tävlandet pågick mestadels nattetid, svensk
    tid. En annan anledning tror jag är att dagens ungdomar inte är
    lika intresserade av denna typ av idrottstävlingar. De har helt
    enkelt för mycket annat att göra och titta på. Min hypotes är att
    den uppväxande generationen i mindre utsträckning nöjer sig med
    att passivt sitta och heja på sina landsmän när dessa till
    exempelvis plågar sig runt i skidspåren. De frågar sig istälellt
    ”varför gör de på dette viset”?

    Jag tror att dagens unga i mindre
    utsträckning har behov att leva genom andra. De har i stället egna
    möjligheter att själva stå på scenen och få erkännande och
    uppmärksamhet. Det finns idag oändligt med nya möjligheter att
    själva bli något genom att till exempel spela dataspel på nätet,
    skriva egen musik genom program som alla kan använda, skapa forum på
    nätet där man kan försöka sig på karriärer som komiker,
    underhållare, musiker eller helt enkelt bara visar upp sig. Tv är
    inte heller enbart till för en liten krets med proffs och experter,
    idag finns det stort utrymme för ”vanliga” människor genom
    bland annat en uppsjö av dokusåpor.

    Min hypotes är med andra ord att
    dagens ungdomar har ett mindre behov av att identifiera sig med något
    annat, till exempelvis en nation, för att skapa sig en identitet.
    Dagens ungdomar har en mycket större verktygslåda för att själva
    bli något på egen hand. Detta tror jag kommer att innebära på
    sikt att den nationalism som tidigare varit en viktig grund för
    identitieten nu ersätts med fokus på den egna identiteten och vad
    man själv kan prestera. Detta kommer att innebära att
    idrottsmännen/kvinnorna kommer att få allt svårare att få
    genomslag i framtiden. Deras roll kommer mer och mer att bli som
    reklampelare för olika produkter som ungdomarna behöver.

    Det positiva här tror jag blir att den
    nationalism som till stora delar är något negativt sakta kommer att
    försvinna och ersättas av en idividualism där den egna
    prestationen kommer att stå i fokus. Att vara svensk blir inte det
    viktiga, vem du är och vad du gör är det som räknas. Den tekniska
    revolution som vi sett under de senaste 20 åren har sakta stöpt om
    oss människor och kommer att skapa ett nytt samhälle under de nästa
    20 då dagens unga tagit över makten och inflytandet.

  • Demokratin och Nordiska motståndsrörelsen

    Under
    våren har det diskuterats mycket omkring huruvida
    nazistorganisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR) ska få ha
    politiska aktiviteter under politikerveckan i Almedalen på Gotland
    samt om stridsskriften ”Nya tider” deltagande på Bok och
    biblioteksmässan i Göteborg. Diskussionen har handlat om att
    partiet och tidskriften förespråkar antidemokratiska värderingar.

    Jag
    tycker det finns ett uppenbart demokratiskt problem med att utesluta
    vissa åsikter från debatten. NMR avser att ställa upp i valet
    2018, därmed ansluter de sig till våra demokratiska principer. Att
    de sedan, om de skulle komma till makten, tänker avskaffa demokratin
    och inskränka yttrandefriheten är en helt annan fråga, men detta
    propagerar de öppet för och låter medborgarna själva ta ställning
    till. Om de skulle komma till makten så innebär det att en
    majoritet av det svenska folket blivit nazister och vill avskaffa
    demokratin och yttrandefriheten. Då är inte problemet NMR, de för
    ju i så fall bara folkets talan och vilja, utan något mycket större
    och otäckare.

    Men
    vad vill de som förespråkar att NMR inte ska få delta i debatten
    uppnå? Det de i praktiken vill är att förhindrar medborgare från
    att höra denna typ av åsikter eller politiska budskap. Detta i sig
    tycker jag är tveksamt ur en demokratisk aspekt. Vi medborgare har
    rätt att ta del av ett så brett spektrum som möjligt av politiska
    åsikter för att kunna fatta fria och självständiga beslut på
    valdagen. Om vissa åsikter förhindras från att framföras så
    begränsas vår möjligheter till detta av någon eller några
    utifrån en politisk agenda, egentligen densamma som NMR förespråkar
    om de skulle komma till makten.

  • Alla människors lika värde

    De
    flesta människor i Sverige, och även alla politiska partier i
    riksdagen, anser att alla människor har ett lika värde. Ingen
    människa på jorden anses vara värd mer eller mindre än någon
    annan. Men detta gäller knappast i praktiken utan är till största
    delen tomma ord. Till att börja med så tycker nog de flesta att
    våra egna liv har ett större värde än andras. De flesta anser att
    de har rätt att döda någon som hotar dem till livet i
    självförsvar. Vi sätter därmed ett större värde till vårt eget
    liv än en annans. Vi tycker även att våra barn har ett högre
    värde än andra människors. Vi betalar till och med hellre en
    semesterresa till våra barn än räddar ett antal människor från
    att dö i svält. Vi bjuder våra vänner på middag och inte
    tiggaren utanför Konsum som verkligen skulle behöva mat. De flesta
    i Sverige stod även bakom regeringens beslut att begränsa
    flyktinginvandringen 2015 vilket innebär att vi förhindrar
    medmänniskor från att få leva ett drägligt liv. Vi i Europa
    tillåter även att 1000-tals flyktingar drunknar i småbåtar på
    Medelhavet när de försöker ta sig till Europa.

    I
    praktiken anser vi med andra ord att människor har olika värde. För
    att ändå försöka upprätthålla vår föreställning om att vi är
    goda så hittar vi ursäkter och förklaringar till varför det är
    rätt att behandla människor olika. Det är till exempel
    flyktingsmugglarnas fel att folk drunknar på Medelhavet – inget vi
    kan göra något åt, tiggarna på våra gator är organiserade och
    egentligen inte så fattiga som de utger sig för att vara och
    eftersom vi inte kan ta emot flyktingar på ett bra sätt så är det
    bättre att inte låta flyktingarna komma hit överhuvudtaget, vi gör
    dem i praktiken en tjänst genom att inte släppa in dem i,
    alternativt kasta ut dem ur landet. Att vi i första hand hjälper
    våra släktingar och vänner framför andra och svenskar framför
    ”utlänningar” ses som något självklart…

    Om
    vi verkligen skulle leva efter att alla människor är lika mycket
    värda så skulle det göra lika ont i oss när ett barn i Somalia
    far illa som att våra egna barn far illa, vi skulle självklart
    hjälpa tiggaren utanför Konsum och så vidare. Alla skulle göra
    allt de kan och dela allt de har för att hjälpa sina medmänniskor
    utifrån resonemanget att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa
    någon…

    Jag
    tror att det svenska nazistiska organisationen Nordiska
    motståndsrörelsen (NMR) spelar en viktig roll för upprätthållandet
    av vår självkänsla av att vara och handla gott. I dag så får
    detta parti oerhört mycket uppmärksamhet. I samband med
    Almedalsveckan på Gotland förhåller sig alla de etablerade
    partierna och media till detta lilla parti. De får en
    oproportionerlig uppmärksamhet med tanke på att det handlar om
    totalt cirka 500 personer. De måste vara oerhört nöjda med att ha
    hamnat i medias fokus på detta sätt. De skulle behöva mycket
    resurser för att köpa sig till denna uppmärksamhet.

    Att
    de övriga partierna och media ger NMR en så stor uppmärksamhet
    tror jag beror på att NMR i kontrast till övriga är öppna med att
    de inte står för att alla människor har ett lika värde. Men i
    detta avseende skiljer de sig egentligen inte i praktiken från de
    övriga partierna. NMR är dock öppna med detta, de övriga
    partierna säger en sak och förespråkar något annat i praktisk
    handling. NMR fyller en funktion av att vara det som alla kan enas om
    att de är emot och som är ont. Därmed fungerar detta som avledare
    av uppmärksamhet från de övriga partiernas åsikter och politik
    som de inte vill ska bli för uppenbara. Tyvärr blir konsekvensen
    att detta lilla sektliknande parti får ett oproportionerligt stort
    utrymme i debatten.

  • Populism

    Jag
    tycker användandet av begreppet populism inom politiken är
    intressant och belyser något viktigt. Begreppet har blivit synonymt
    med dumhet och oförstånd. Tittar man i stället på definitioner av
    begreppet betyder det något annat. En definition, Wikipedias,
    beskriver populism som en ”politisk rörelse som vädjar till
    folket och sunt förnuft samt angriper en politisk
    eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi.”

    Och
    det är i just denna betydelse som begreppet används i dagens
    politiska debatt, men nedsättande eftersom folket och
    sunt förnuft ses (bland dem som inte anser sig
    tillhöra det vanliga folket i samhället) som något
    negativt. Vanligt folk ses som dumma och korkade.

    En
    mindre krets av samhällsmedborgarna ”förstår” dock
    samhällets komplexitet och anser sig därför ha legitimitet att
    styra i samhället. Men denna mindre krets är beroende av att även
    den dumma majoritet köper deras legitimitet att styra och
    ställa i samhället för att de därmed ska kunna fortsätta med att
    berika sig på de mindre bemedlade medborgarnas bekostnad. Det är
    detta som jag nu tror börjar förändras. Medborgarna har börjat
    ifrågasätta varför vissa har det bättre än andra och söker nya
    politiska alternativ. Alternativen blir en ny typ av partier och
    politiker som pratar om de problem som medborgarna ser och upplever
    idag, exempelvis varför räcker inte min lön till att försörja
    min familj, varför får jag så dålig pension, varför blir vården
    sämre, varför fungerar inte skolan. Detta i kontrast mot att andra
    blir allt rikare och kan köpa en massa privilegier.

    De
    etablerade partierna accepterar denna skillnad mellan folk och
    folk
    och pratar bara om marginella förändringar, en hundring
    mer i pension och små ekonomiska satsningar på vissa yrkesgrupper
    när bristen på arbetskraft inom dessa områden blir akut. Partierna
    är inte intresserade av förändringar. De låtsas bryr sig om och
    arbetar för sina väljargrupper men egentligen så handlar det bara
    om att upprätthålla partiets storlek, och helst växa, och därmed
    föda dem som arbetar inom partiet. Det gäller bara att få oss
    andra att tro att de gör nytta för oss så att vi fortsätter
    betala deras ofta höga löner. Detta har de lyckats med under många
    år genom att hänvisa till långsiktighet, ansvar, att man måste
    samarbeta med andra och ideologiskt snömos som få förstår men har
    haft svårt att ifrågasätta logiken i och därför många gånger
    accepterat som sanningar. Det som hela tiden måste förklaras är
    varför vissas tid är mer värdefull än andras och kanske än mer
    specifikt, varför de roliga, inspirerande och kreativa jobben ofta
    är välbetalda medans de tråkiga, skitiga, monotona och de som
    sliter mest på människokroppen är lågbetalda. Detta har varit
    medelklassen och de etablerade partiernas stora uppgift att förklara
    (även om de tillsynes ibland ifrågasätter rättvisan i detta).

    Men
    idag har vanligt folk börjat förstå att detta inte alls är
    en av naturen given ordning och nya så kallade populistiska partier
    och politiker med andra typer av lösningar och som tar vanliga
    människors oro på allvar poppar upp lite varstans i Europa (och
    världen). Vi tror inte längre på den traditionella
    politikerklassen och vi börjar ifrågasätta värdet av deras arbete
    och den höga ersättning som de får för detta arbete. Som ett led
    i att försöka behålla sin position så nedvärderar man då de nya
    alternativen genom att bland annat kalla dessa populistiska och
    oseriösa. De som gör detta är alla väletablerade i samhället
    bland annat politiker, journalister, experter som inte är
    intresserade av någon stor förändring då detta kanske skulle
    påverka deras liv i negativ riktning. Vad vi ser kan dock vara
    början på ett revolutionsförsök, underklassen reser sig genom att
    skapa nya politiska alternativ och kastar ut de gamla uttjänta. Det
    är dock inte någon självklarhet att dessa nya alternativ löser
    några problem. Det de föreslår leder inte säkert till någon
    förbättring i positiv riktning för de som röstar på dem och
    många gillar egentligen inte deras budskap, men många medborgare
    vill prova något nytt. De gamla alternativen har testats under många
    år och funnits otjänliga. Risken är sedan stor att de nya
    politikerna snart blir som de gamla. När de får vittring på
    rikedomen och privilegierna på politikerfältet så sätter de sig
    vid det dukade bordet och gör allt för att få sitta kvar där, vi
    ser ju trots allt alla i första hand till våra egna intressen, vi
    som människor är ju av naturen egocentriska och (tror jag)
    egoister.

  • Dinosaurier

    Jag har vabbat några dagar och då
    suttit tillsammans med min sjuke son och tittat en del på
    barnprogram på tv. Ett program, som vi tittat på ett antal avsnitt
    av på Svt-play, heter Dinosaurietåget. Ett tecknat pedagogiskt
    program som beskriver olika sorters dinosaurier.

    Men en fråga som väcks
    hos mig när jag tittar på programmet är, varför är detta
    intressant för små barn? Särskilt om man betänker att det vi vet
    om dinosaurier bara bygger på vad vi kan uttolka från rester av deras ben. Utifrån dessa bygger vi upp bilden av dessa
    djur genom att använda kunskaper från dagens djurrike. Detta ger
    oss självklart bara hypoteser omkring ursprunget till dessa
    fossiliserade ben, ingen av oss har ju faktiskt sett djuren när de
    levde. Vi vet i själva verket rätt lite om hur de faktiskt såg ut
    och hur de betedde sig. Men den bild vi matas med är att vi vet
    väldigt mycket om dessa varelser. Både vetenskapliga program på
    tv, filmer som Jurassic Park och nu även barnprogram sprider detta
    budskap. Men det finns en lucka på mer än 65 miljoner år mellan
    dinosaurierna och oss som inte går att överbrygga i första taget.

    Min fråga blir här varför dinosaurier
    blivit så viktiga i dagens samhälle, så viktiga att vi måste
    pränta in en bild av hur de såg ut och betedde sig redan hos
    förskolebarn.

    Jag kan tänka mig flera olika
    svar på frågan. Ett är att detta är en del i att vi redan som barn
    ska lära oss att lyssna och tro på auktoriteter i form av vuxna och
    i form av forskare. Dessa har ”kunskap” som vi ska lyssna på
    och lyda. Inget nytt under solen här trots nya läroplaner för
    skolan som nu säger att barnen ska söka kunskap själva. De ska ju
    fortfarande söka kunskap som kommer från samma auktoriteter.

    Detta kan sedan hänga samman med att
    starka krafter i samhället redan från att medborgarna är unga vill
    få dessa att fokusera på pseudofrågor, frågor utan egentlig
    betydelse, i stället för de viktiga och mer känsliga frågorna om
    bland annat ojämlikheten i samhället och i världen, till exempel varför
    en del har så mycket mat att de till och med äter sig till döds
    medans andra inte ens har mat för dagen eller varför tunga monotona
    och tråkiga arbeten som även påverkar hälsan negativt värderas
    och belönas lägre än de arbeten som är spännande och intressanta
    och som har en massa förmåner. Dessa frågor vill krafter i samhället hålla bort så mycket som möjligt från medborgarnas
    medvetanden och från debatten. Vad kan väl vara bättre än om
    medborgarna kan fås att fokusera på dinosaurier eller fås att läsa eller titta på tv-serier om brott i stället för att intressera
    sig för de för samhället så subversiva frågorna.