Alla
har vi varit kodknäckare under våra liv, och ofta mycket lyckosamma
sådana. När något som vi tidigare inte förstått helt plötsligt
blir begripligt, när man lärt sig göra något som man tidigare
inte kunde eller när man lärt sig göra något utan att behöva
tänka på hur man gör är exempel på olika sorters dechiffrering
av koder. Att cykla, åka skridsko, slalom och köra bil är bara
några av de koder de flesta av oss knäckt, för att inte nämna
alla koder som vi knäckte som barn, som exempelvis att lära sig
räkna, läsa och förstå jordgloben.
Sedan
finns det sociala koder som handlar om hur man är och beteer sig i
relationer med sina medmännsikor som kan vara betydligt svårare att
knäcka än de mer praktiska som man ofta kan klara av med aktiv
träning. Här handlar det ofta om hur man hittar en bekväm och
naturlig plats i sin samvaro med andra.
Själv
har jag flera koder som jag jobbat med att försöka lösa under
större delen av mitt liv. Ibland har jag tyckt att jag lyckats
förstå en kod men detta har oftast snabbt följts av ett bakslag.
På ett teoretiskt plan kan en kod tyckas vara begriplig, men när
det sedan kommer till praktik…
Eftersom
detta kodknäckande upptar mycket tid och tankemöda för mig och jag
är en lösningsfokuserad, och numera räknat i antal år en äldre
person, så försöker jag hitta vägar att lösa mina problem på.
Jag ser här tre olika typer av lösningsstrategier. Den första
handlar om att fortsätta med att försöka knäcka koden. Man måste
dock börja med att bedöma den faktiska möjligheten att lyckas med
en utgångspunkt i tidigare misslyckanden, samt bedömma hur viktig
det egentligen är för mig att knäcka koden. I det sistnämnda
ligger självklart att försöka förstå för vems skull det är så
viktigt att knäcka koden. Risken med denna strategi är att jag
kommer att “die trying” och att det i detta ligger att jag
använt mycket av min tid och energi till helt onödigt verksamhet.
Den
andra strategin handlar om att helt ge upp försöken att knäcka
koden och i stället undvika de situationer dit koden är relaterad.
Detta kan ofta bli problematiskt om man tänker sig leva ett
“normalt” liv med normala relationer.
Det
tredje alternativet handlar om att sluta försöka knäcka koden och
i stället ersätta den med en ny och egen kod, att sluta försöka
vara konform när man ändå inte förstår hur man gör. Om ens nya
kod bygger på egna inre värderingar kommer jag att bli mer
konsistent i mitt beteende, även om detta inte är i enlighet med
andras koder och därmed mer begriplig för min omgivning även om
mina medmänniskor kommer att behöva arbeta med att dechiffrera min
nya kod.
Det
viktiga tycker jag är att man försöker hitta en lösning på sina
problem och inte låter problemen ta över livet. Hur lösningen ska
se ut bestämmer man alltid själv, man kan aldrig skylla sina
misslyckanden på någon eller något annat.