En stor förändring i livet leder ofta till funderingar omkring
andra stora frågor. Vem är jag? Vad är jag? Vad har format mig? Vad är
meningen? Varför handlar jag som jag gör? Varför framstår mitt handlande många
gånger som rationellt och rimligt i stunden men så oerhört korkat i efterhand?
Varför säger jag saker som sårar andra när jag egentligen är en god människa
som vill andra gott? Varför kan jag inte ”tänka efter” före mina handlingar i
stället för att låta mig styras av känslor och en logik som resulterar i
handlingar som i efterhand framstår som både helt absurda och orimliga? Men går
det att lära om? Knappast, men det är värt att försöka. Jag lever i en kontext
tillsammans med andra människor som triggar igång beteendemönster hos mig som
oftast inte har med dessa personer att göra. Dessa människor representerar
snarare andra och för mig betydelsefulla personer som jag har grumliga känslor
för. Om man utgår ifrån att även andra lever under liknande betingelser så är
det inte konstigt att vi lever i en värld full av små och stora konflikter. Men
mina små och stora funderingar slutar alltid med den största av dem alla, vad
vill jag göra med resten av min outmätta tid jag har kvar här ovan jordytan? Detta
har jag ännu inget svar på.