Krisen är här och vi alla, åtminstone de allra flesta av oss, kommer att behöva ändra våra liv till något som många kommer att uppfatta som både fattigare och tråkigare än det liv vi levt de senaste 15 åren. Men hur dramatiskt behöver detta bli?
Våra ekonomier krymper, vi blir ”fattigare”. Under en relativt lång period har de flesta av oss haft historiskt mycket pengar att röra oss med och vi har roat oss kungligt. Vi har vant oss vid att resor är den nya vardagen, vi har lagt oss till med att konsumera dyra matvanor, exklusiva viner och ”ute” middagar, och en inte oansenlig del av mångas välståndet har lagts på att skaffa tatueringar, tatueringar som kan kosta 10 000-tals kronor. Går jag på en strand en sommardag så känns det som att jag är den ende vuxne som inte är tatuerad.
De allra flesta av oss har med andra ord en ”överflödskonsumtion” som vi enkelt kan skära ner på utan att detta drabbar våra liv på ett existentiellt plan. Genom att sluta besöka Systembolaget, sluta röka/snusa, sluta tatueras oss, börja se mat och dricka som föda och inte som statusmarkörer samt resa mindre kommer de allra flesta klara av vardagen alldeles utmärkt, även med en ”sämre” ekonomi. Många kommer att uppleva livet som lite tråkigare i jämförelse med det liv man vant sig vid att leva under de senaste åren men detta kanske egentligen bara är en tillbakagång till ett mer ”normalt” tillstånd, likt det som rådde före tiden med en ”dopad” ekonomi. Om något är för bra för att vara sant så brukar det oftast vara det. Det liv vi levt under de senaste 15 åren har kanske varit för bra för att vara sant och nu är det dags att betala notan.
Lite oroande att så många fortfarande bokar utlandsresor för sommaren (2023). Detta kommer nog för många att i efterhand visa sig vara ett dyrköpt misstag när plånboken ekar tom i höst. Jag tror att den verkliga krisen för de allra flesta kommer att slå till efter sommaren. Det är då som många på allvar kommer få klart för sig att de kommer behöva ställa om sina liv och då även kommer att inse att detta nya liv kommer att bli det nya ”normala”.
Kopplat till detta är hur vi blivit vana att använda vår tid. Idag klagar många över att de har svårt att få ihop ”livspusslet”. Samtidigt sitter de i timtals och tittar på serier, lyssnar och läser deckare och spelar spel på dator och telefon. Om man inte får tiden att räcka till handlar detta i många fall om hur man prioriterar att använda den. För att få tid över till att titta på serier och spela spel lägger många dessutom en stor del av sitt överflöd på att hyra in städhjälp och leja bort reparationsarbeten som man ofta gjorde själv tidigare. Därtill äter vi oftare ute på restaurang eller köper dyra halvfabrikat för att slippa lägga tid på matlagning. Med andra ord har vi med hjälp av det överflöd som den dopade ekonomin genererat köpt oss ledig tid som vi sedan blivit tvungna att skapa tidsfördriv för att fylla.
Så även här kan vi hitta lösningar för att klara en vardag med sämre ekonomi. I stället för att använda vår tid till att titta på serier och spela spel så får vi börja städa själva, laga mer mat från grunden och äta mindre på restaurang och försöka reparera saker i stället för att hyra in hantverkare. Får vi tid över så kan vi ju även skaffa ett extrajobb. Detta är ju inte ett sämre sätt att slå ihjäl tid på än att sitta och titta på någon Netflix-serie eller lägga tid på spel.
Mitt sätt att ta mig an det som jag tror kommer bli en oundviklig förändring i mitt liv framöver är genom anpassning. Det man inte kan påverka måste man acceptera och anpassa sig till, det är det enda konstruktiva sättet att gå vidare.