Kategori: Om spel och spelreklam

På Aftonbladets webbsida har man kunnat lyssna på ett mycket
illustrerande autentiskt bedrägeriförsök. En bedragare ringer upp en person och
påstår sig representera en av våra största banker. Personen som blir uppringd
låtsas gå med på bedrägeriet fram tills den punkt när bedragaren vill att
personen i fråga ska lämna ut sitt bank-id. Då ber denne bedragaren att dra…
Han spelar dock in samtalet och detta finns som en ljudfil på tidningens webbplats.
Detta är jättebra, att höra hur bedragaren går tillväga är mycket illustrativt
och kan säkert leda till att några av oss inte går på denna typ av bedrägerier
i framtiden.

Men för att kunna ta del av denna information så måste man
först bli utsatt för två andra bedrägeriförsök i form av reklam för
spelföretag. Dessa bedrägeriförsök är betydligt mer sofistikerade än det som
personen som påstår sig ringa från banken försöker utföra. Dessa reklaminslag
är både smarta, ”snygga” och suggestiva och får dessutom en auktorisering av
tidningen genom att denna så att säga tar reklamen under sina vingar.

Jag har funderat på om man inte skulle kunna betrakta de medier
som upplåter och tar betalt för reklamutrymme till spelföretagen som
medbrottslingar till bedrägeri genom att man får en andel av brottsbytet i
utbyte mot att man tillhandahåller de potentiella brottsoffren till
spelbolagen. Skulle man inte även kunna jämställa tidningens roll med någon som
upplåter en lägenhet till prostitution?

Nu vet jag ju att vare sig spelbolagen eller tidningarna
formellt begår några brott. Men jag tycker att de tidningar och de tv-bolag som
väljer att upplåta sina forum för spelbolagen mot betalning borde fundera på
hur detta går ihop med deras egna etiska och moraliska ställningstaganden. För
tidningar och tv-bolag med ambition att upprätthålla en journalistik där ett av
målen är att avslöja orättvisor, oetiska beteenden och brott borde det finnas
en tydlig motsättning i att själva bidra till att människor luras på sina
pengar och egendomar. Detta är ju själva idén för verksamheten, oavsett vad
spelbolagen själva säger. Det går ju inte heller att bortse från att en del av
de pengar som spelföretagen tjänar (och som sedan tidningarna och tv-kanalerna
får del av) kommer från brottslig verksamhet. Det framkommer exempel hela tiden
på människor som begått bedrägerier där pengarna gått till spel.

När Aftonbladets, som har en uttalad hög profil vad gäller
samhällsansvar, väljer mellan medborgarnas välbefinnande och lönsamhet så vinner
det sistnämnda. Den etiska profilen de säger sig företräda väger här mycket
lätt, så lätt att man till och med använder brottsförebyggande information som
ett sätt tt locka läsarna till att bli utsatta för bedrägeriförsök.

Blev
chockad när jag första gången såg Måns Zelmelöw i ett
reklaminslag i Tv för ett spelbolag. Även om hans musikkarriär
kanske inte gått som på räls, inte många som kommer för att se
hans konserter, så trodde jag inte att han skulle bli så desperat
att han skulle sälja sig till denna typ av verksamhet. I slutändan
tror jag att han kommer att förlorar mer på detta engagemang än
han vinner, även om spelbolaget säkert betalar en riktigt stor
summor för detta jättekap. Vad det handlar om är ju att han hjälpa
ett spelbolag att lura av sina medmänniskor på deras pengar och
sedan få en andel av detta. Rätt osmakligt av honom att utnyttja
sina ”folklighet” och popularitet till att lura sin publik,
bara för att hans övriga inkomster sinat. Ett tydligt exempel på
omvandling av kulturellt kapital till ett ekonomiskt sådant. Det
kulturella kapitalet kan dock i detta fall snabbt komma att sina med
följden att växlingskursen till det ekonomiska blir allt sämre.

Att
skådespelaren Mikael Persbrandt och före detta idrottsstjärnor som
Frank Andersson och Glenn Hysén gjort samma sak förvånar mig
något mindre även om det i sak är lika osmakligt. Men
helyllekillen Måns Z… vad tänkte han på.

Reklam för spel och dobbel blir allt
aggressivare i både TV och tidningar. Stundtals känns det som om
hälften av all reklam är spelreklam. Den otäckaste reklamen tycker
jag är den som går på Tv och riktar sig till alla som vill spela
”stort”, det vill säga de som vill spela bort mycket pengar. I
reklamen går den framgångsrike igenom ett kasino
med tråkiga likformigt klädda spelare. Den framgångsrike går
förbi dessa ”vanliga” spelare och blir insläppt av en vakt till
det ”speciella rummet”. De ”vanliga” spelarna tittar
avundsjukt efter honom, de vill också spela därinne men blir inte
insläppta. Vi som ser detta kan dock bli insläppta om vi går in på
nätet.

Denna spelreklam tror jag är ett
tidens tecken på att allt fler genomskådat klassklyftornas
inneboende logik. En del väljer att rösta på alternativa partier
som inte varit med om att försvara och förvalta ett system där
dessa klassklyftor är ”logiska” och rättfärdigade på olika
sätt. En del lockas med att försöka gena och öka sin välfärd
på andra sätt, till exempel genom spel och dobbel.

Jag tror att om tio år så kommer
Sverige att se mycket annorlunda. Sovjetunionens fall och murens
krossande samt den arabiska våren är bara några enstaka exempel på
andra system som kollapsat. Detta har dock handlat om auktoritära
system men kanske är, utifrån sett, västvärldens demokratier
egentligen även dessa auktoritära system som på ett mycket mer
sofistikerat sätt upprätthåller ojämlikhet. Förändringen i
Sverige kanske kommer att bygga på att de fattiga och
opriviligierade upptäckt sin orättvisa position och att dessa nu
kräver sin rätt, att de inte längre accepterar skillnaderna. Vi
nöjer oss inte med en femhundring i löneökning när andra plockar
ut miljoner i bonus eller stora förmåner som politiker eller
fackrepresentanter. Hur denna revolution kommer att sluta är
omöjligt att sia om, det vet vi efter att försökt förutspå
utvecklingen av andra stora omvälvningarna i världshistorien .

Men om man om tio år blickar tillbaka
till idag så tror jag att man kommer att se många olika tecken på
början av omstöpningen av samhället. Bland annat att medborgarna
började spela betydligt mer vilket även kan avläsas i den stora
omfattningen av spelreklam, dels att många ägnar sig åt drömmar
och verklighetsflykt bland annat genom att läsningen av deckare och
tittande på Tv-serier samt den låga räntan, statens desperata sätt
att hålla hjulen rullande.

Hur samhället kommer att utvecklas går
inte att förutspå. Jag hoppas bara att förändringen kommer att
vara fredlig.

Förutom
avsaknaden av spelreklam i USA så slog det mig när jag var där att
reklamen för läkemedel till stor del handlar om dess negativa
bieffekter. I en reklamfilm där en snygg tjej hoppar runt i en
vacker solig skogsglänta som illustration till hur fantastiskt hon
mår när hon tagit ett läkemedel så beskriver en speaker samtidigt
att medicinen kan orsaka både diaré och hudutslag och en massa
andra otrevligheter. Reklamen får något av en komisk tusch med
denna blandning av positivt och negativt budskap. Men detta är något
positivt tycker jag som vi borde ta efter även här i Sverige. Här
räcker det med en finstilt text om de negativa biverkningarna som
knappast går att läsa.

Kanske
är krav på att redovisa negativa bieffekter i reklam en förklaring
till avsaknaden av spelreklam i amerikansk tv? Om man ständigt måste
berätta om bieffekterna med spel och dubble, att detta ofta leder
till fattigdom och spelmissbruk (vilket egentligen knappast är en
bieffekt förresten utan den huvudsakliga effekten av spelandet) så
kanske man skrämmer iväg potentiella spelare i stället för att
locka dem in i spelandet.

Något
som slog mig vid mitt besök i USA i somras, var att jag där inte
såg någon reklam för spel eller dobbel på tv. Här i Sverige är
det fortfarande otroligt mycket sådan reklam, på både tv, i
tidningar och på nätet. Jag får till och med intrycket att denna
typ av reklam ökar och tar allt större plats i dessa forum. Det
handlar inte bara om reklam utan även om att man skriver i vanliga
artiklar om att x har vunnit y antal miljoner på z-spelet – den
bästa reklamen och man undrar ju om tidningarna skriver denna typ av
artiklar gratis… Jag har tidigare på detta forum skrivit flera
inlägg om denna spelreklam.

Det
intressanta frågan här är varför denna typ av reklam inte verkar
förekomma i USA. Handlar det om lagstiftningen eller något annat?
En hypotes är att man i USA tror mer på sina möjligheter att skapa
sig en god framtid om man lägger manken till och då inte ser spel
och dobbel som en lösning i lika stor utsträckning för att uppnå
en god ekonomisk standard som vi verkar göra i Sverige. Man är mer
inriktad på att jobba hårt och inte få något gratis. I Sverige
har vi kanske i större utsträckning varit vana vid att bli
omhändertagna av staten, vi har klarat oss även om vi inte varit
beredda att arbeta så hårt. Vi har många semesterdagar, kan vara
sjukskrivna (även om villkoret för detta försämrats under åren),
kan vabba och vara föräldralediga osv. Sådant som anses som lyx i
USA. Nu börjar vi skönja sämre tider, bidragsnivåer sänks,
arbetslösheten ökar och arbetslöshetsersättningen sjunker, högre
tröskel för sjukbidrag, dyrare sjukvård och löneökningarna för
de som arbetet minskar. Eftersom vi inte är vana i detta land att
behöva anstränga oss och ta skitjobb så försöker vi hitta
alternativ till detta för att upprätthålla en hög standard. Spel
och dobbel och att satsa pengar i fonder och på börsen är några
av de sätt vi nu sätter vår tillit till. Men förr eller senare så
måste nog även vi svenskar inse att vi är beroende av att
producera varor här i landet och därför måste göra oss
konkurrenskraftiga i förhållande till omvärlden med allt vad detta
innebär. Vi måste förmodligen sluta drömma och inse att Sverige
och vi svenskar inte har någon egen gräddfil av välstånd att åka
i för all framtid.

Jag hade tänkte börja året med att
försöka väcka en diskussion omkring spel och dobbelbolagens
samarbete med svensk media. Tidningar och TV-kanaler är ju nedlusade
med sådan reklam, och säkert djupt beroende av pengar från dessa.
Jag ser spel och dobble som ett stort samhällsproblem och att media
hjälper till att locka in nya offer i denna verksamhet för att där
bli avlurade sina pengar.

Jag skickade in en debattartikel till
DN-debatt och blev självklart refuserad. Men de tyckte ämnet var
intressant och skickade den vidare till DN-åsikt som är ett
debattforum för mer ”vanligt” folk. Den blev dock även där
refuserad. Jag försökte även med Svenska Dagbladet men även där
blev det stopp. Kvällstidningarna försökte jag inte ens med, de
lever ju på pengar från spel och dobbel.

Att jag blev refuserad kan ju bero på
flera saker, till exempel på att jag är okänd, att artikeln är
dåligt skiven, att ämnet ointressant. Jag tror dock att det finns
en annan huvudförklaring och den är att mediabranchen rent
generellt är beroende av pengar från dessa företag och att även
om de tidningar jag kontaktade inte tillhör de som har mest annonser
om spel och dobbel så skulle det förmodligen även drabba dem om
pengarna skulle sina från denna källa. Konkurrensen om den övriga
annonsmarknaden skulle hårdna om annonsmarknaden totalt skulle
krympa. Jag tror att man vill undvika detta och vill därför inte
bidra till att denna verksamhet uppmärksammas.

Jag har lagt in min artikel nedan. Du
som läser min blogg kommer att känna igen mina argument utifrån
andra inlägg jag gjort här på hemsidan tidigare.

Min artikel

Spelbolagens reklam i TV, tidningar och
på nätet har de senaste åren blivit allt mer obehag med sitt
utstuderade sätt att försöka manipulera oss medborgare att spela
bort våra pengar (både de vi har och ofta de vi inte har).

På de reklamfinansierade TV-kanalerna
handlar ibland över hälften av reklaminslagen i ett reklamavbrott
om spel och dobbel. Där framställs spel som en lyxig livsstil eller
att spel skänker både lugn och ger spänning i tillvaron. Spelar
gör man tillsammans med sina kompisar som man undgås med på ett
sätt som liknar vännerna i den gamla TV-serien Vänner. Reklamen
”gödslar” man sedan med diverse kändisar som på kort sikt
tjänar mycket pengar men vars renome och trovärdighet på längre
sikt riskerar att urhålkas.

I reklamen vinner man eftersom man är
smart, här spelar man inte bort sin lön, lånade eller stulna
penga, så som många av spelbolagens kunder i själva verket gör
och som är själva verksamhetsidén för alla spelföretag. Och alla
tror vi ju att vi är lite smartare än genomsnittet, eller hur…

För att locka in nya kunder till sina
spel så lockar man med gratiserbjudanden till att börja med (på
samma sätt som man lockar in nya kunder till narkotikamissbruk). Man
vet att en tillräckligt stor andel av de som testar inte kommer att
kunna sluta spela och därigenom bli ”bra” kunder till bolagen.
Man har en mycket beroendeframkallande drog till försäljning.

Tv-reklamen tycker jag är obehaglig
med sitt aggressiva anslag och det genomslag som TV har, men ännu
obehagligare tycker jag reklamen som finns på kvällstidningarnas
webbupplagor är. På Expressens webbupplaga är ofta reklamen
snarlik det redaktionella materialet. Det står visserligen en liten
rad om att det är reklam, men själva artikeln är utformad som en
nyhetsartikel. Man vill att vi ska tro att det är riktiga
journalister som skriver positivt om spel. Sådana ”artiklar”handlar
exempelvis om att spelare kan lura spelbolagen på pengar genom att
man bara spelar på de erbjudande som inte kostar något. En lucka i
systemet som kan bli spelbolagens undergång. En norsk student ska ha
vunnit 29 miljoner kronor på detta sätt och så vidare… Andra
”artiklar” handlar om att spelbolaget ska dela ut si eller så
många miljoner. Om man inte spelar så riskerar man att missa
vinsten…

Aftonbladet satsar på en annan
strategi för att få in reklampengar från spelföretagen. Förutom
reklam som liknar artiklar med rubriker som: ”Så vann Sven 700
000 kronor – utan att satsa ett öre” producerar man verkliga
artiklar som i själva verket är förtäckt reklam. I webbupplagan
för ett tag sedan kunde man läsa: ”Svenskens omöjliga spel
gav 236 000 kr. Spelbolaget: ”Ska vara omöjligt att få in”.
En svensk spelar hade satsat på att det i tio matcher skulle göras
mål under första halvtimmen. Han vann 236 000 kronor. Den som
uttalar sig i artikeln är Jonas Nilsson från Unibet. Budskapet i
artikeln är tydligt: du kan vinna, inget är omöjligt. Detta har
definitivt Unibet betalat för att Aftonbladet ska skriva. Olagligt,
förmodligen inte, men definitivt oetiskt.

Spelbolagens sätt att locka folk att
spel genom att få det att framstå som att chansen att vinna är
större än vad den i själva verket är, borde betraktas om
bedrägeri och vara straffbart. Nu är det svårt att åtala bolagen
(utom eventuellt Svenska spel) eftersom de är registrerade utanför
Sverige. Samma sak gäller TV-kanalerna som visar reklamen för
spelbolagen, men kvällstidningarna borde det gå att komma åt. Att
upplåta plats på sin webbupplaga för denna reklam borde kunna
betraktas om medhjälp till bedrägeri.

Det finns många exempel på människor
som begått brott för att skaffa pengar till spel. Ett exempel är
den tidigare kommunale chefen som i våras dömdes av Borås
tingsrätt till skyddstillsyn och att betala ett skadestånd på nära
650 000 kronor. Denne hade betalat ut fem miljoner kronor till sig
själv i bidrag. Mycket av dessa pengar har gått till spel. Detta är
en av spelbolagens ”bättre” kunder, en som är så amitiös i
sitt spelande att han till och med begår brott för att finansiera
sitt spel.

I
fall som detta borde spelbolagen kunna betraktas som medbrottslingar,
det är ju defacto i detta fall stöldgods som de får in på sitt
konto. När det handlar om 100 000-tals kronor som ”vanliga”
människor spelar bort så borde spelbolagen rimligtvis förstå att
det kan ligga ett brott bakom. Går det inte att komma åt
spelbolagen så borde det då åtminstone gå att komma åt de
svenska förmedlarna av reklam för produkterna. Om nu inte detta går
så borde svensk media själva sanera sina produkter från denna typ
av reklam av etiska och trovärdighetsskäl.

I går kväll (den 2 april) tittade jag tillsammans med familjen på
ungdomsfilmen ”Snow White and the Huntsman” som visades på TV 6. Filmen började
klockan 21:00. Det som är väldigt irriterande när man tittar på film på någon
av reklamkanalerna är alla reklamavbrott som gör att filmerna både blir
evighetslånga och som gör det svårt att hålla koncentrationen uppe filmen
igenom. Igår kväll irriterade jag mig extra mycket på själva innehållet i reklampauserna
då jag tyckte det var lite väl mycket reklam för alkohol och spel och dobbel. För
att undersöka hur mycket sådan reklam det de facto var så genomförde jag en
liten empirisk studie genom att föra statistik över de fyra sista reklampauserna
i filmen.

Jag blev förvånad över resultatet. Hela 61 procent av inslagen i de fyra
reklampauserna handlade om alkoholprodukter eller spel och dobbel. I en av reklampauserna handlade tre av fyra inslag
om sådana produkter. 39 procent av all reklam i de fyra pauserna handlade om
spel och dobbel! Och detta var reklam i en ungdomsfilm en kväll före en helgdag
då många ungdomar sitter uppe sent och tittar på TV. Genom denna reklam får
unga tjejer lära sig vad kul man har när man dricker Bailys ute på krogen med
sina tjejkompisar, hur coola killar blir när de dricker vodka och Wiskey, och
hur sofistikerad man är när man dricker vin. Man lär sig även att i princip
alla som spelar på något av alla dessa nätkasinon och bettingsidor blir rika,
åtminstone om man är smart (och det tror vi ju alla innerst inne att vi är).

Jag har skrivit flera inlägg på denna blogg om vad jag tycker om spelreklam
på TV och på tidningarnas nätsidor. Det jag här reagerat särskilt emot är att reklamen
för spel och dobbel och för alkohol så tydligt riktar sig till ungdomar. Att
spelbolagen och alkoholproducenterna vill locka ungdomar att konsumera sina
produkter är dock inte så konstigt, de vill ju sälja så mycket som möjligt. Vem
som ruinerar sig på att spela bort sina pengar eller dör av alkoholism före 50
års ålder bryr de sig knappast om. Det borde därför finnas tydligare och mer
restriktiva regler kring reklam om dessa produkter. Vad som egentligen förvånar
mig är att det inte finns en lagstiftning i Europa som förbjuder reklam för
dessa produkter, som ju bevisligen är mycket skadliga, på samma sätt som det
finns förbud mot reklam för tobaksprodukter.

Apropå mitt förra
inlägg om spelreklam. Läste precis att en före detta kommunal chef blivit dömd
av Borås tingsrätt till skyddstillsyn och ska betala skadestånd på nära 650 000
kronor. Han ska även genomgå behandling för spelmissbruk. Den före detta chefen
har betalat ut fem miljoner kronor till sig själv i bidrag. Mycket av dessa
pengar har gått till spel. Detta är en av spelbolagens ”bättre” kunder, de som
till och med begår brott för att finansiera sitt spelande.

Men skulle man
inte kunna se spelbolagen här som medbrottslingar, exempelvis som hälare? Det
är ju defacto i detta fall stöldgods som de får in på sitt konto. När det
handlar om 100 000-tals kronor som ”vanliga” människor spelar bort så
borde de rimligtvis förstå att det kan ligga ett brott bakom. All reklamen som
spelbolagen öser ut borde även kunna räknas som anstiftan till brott. Genom den
så får man människor att begå brott.