Blev
chockad när jag första gången såg Måns Zelmelöw i ett
reklaminslag i Tv för ett spelbolag. Även om hans musikkarriär
kanske inte gått som på räls, inte många som kommer för att se
hans konserter, så trodde jag inte att han skulle bli så desperat
att han skulle sälja sig till denna typ av verksamhet. I slutändan
tror jag att han kommer att förlorar mer på detta engagemang än
han vinner, även om spelbolaget säkert betalar en riktigt stor
summor för detta jättekap. Vad det handlar om är ju att han hjälpa
ett spelbolag att lura av sina medmänniskor på deras pengar och
sedan få en andel av detta. Rätt osmakligt av honom att utnyttja
sina “folklighet” och popularitet till att lura sin publik,
bara för att hans övriga inkomster sinat. Ett tydligt exempel på
omvandling av kulturellt kapital till ett ekonomiskt sådant. Det
kulturella kapitalet kan dock i detta fall snabbt komma att sina med
följden att växlingskursen till det ekonomiska blir allt sämre.

Att
skådespelaren Mikael Persbrandt och före detta idrottsstjärnor som
Frank Andersson och Glenn Hysén gjort samma sak förvånar mig
något mindre även om det i sak är lika osmakligt. Men
helyllekillen Måns Z… vad tänkte han på.