Kategori: Om flyktingpolitik

  • Om migration och ekonomi

    För en tid sedan skrev jag ett inlägg
    (finns under rubriken ”om arbetsmarknadsfrågor”) om
    svårigheterna med att ”skapa” nya jobb i ett mer eller mindre
    konstant ekonomiskt system. Pengarna som cirkulerar är desamma, de
    enda sätten att expandera ekonomin är genom export eller genom att
    låna. Det sistnämnda är dock bara tillfälligt eftersom vi måste
    betala tillbaka det vi lånat. Andra sätt, som att skapa inflation,
    är detsamma som att låna från framtiden. Principerna för det
    ekonomiska systemet är i grund och botten mycket enkla. Vi lever av
    och delar på de resurser som finns. Vill vi ha mer måste vi ta
    eller låna från någon annan. Det som fördelningspolitik sedan
    handlar om är hur och utifrån vilka principer de resurser som finns
    ska fördelas.

    Den senaste tiden har många ekonomer
    diskuterat hur de stora migrationsströmmar som vi idag ser kommer
    att påverka den svenska ekonomin. En del ekonomer menar att ekonomin
    kommer att påverkas positivt genom att ökade offentliga utgifter
    stimulerar ekonomin och stärker konjungturen, särskillt om detta
    finansieras med lån. Detta handlar dock bara om en omfördelning av
    befintliga resurser eller lån från framtida generationer. Och även
    om alla nytillkomna får jobb och börjar arbeta så är detta ingen
    garanti för att vi kan behålla vårt välstånd. Den springande
    punkten är vad de kommer att arbeta med. Är det till stor del
    arbeten som är finansierade med skattemedel eller är det arbete som
    på något sätt konkurerar ut redan befintliga varor eller tjänster
    i samhället så kommer inte ekonomin att öka proportionerligt med
    den ökande folkmängden. En avgörande aspekt är bytesbalansen med
    omvärlden. Sjunker bytesbalansen, kanske bland annat genom att många
    i Sverige kommera att skickar pengar till släktingar i sina före
    detta hemländer eller genom att det uppkommer en ny marknad med
    produkter från andra länder, kommer vårt genomsnittliga välstånd
    att sjunka, åtminstone det som vi värderar i konsumtion.

    Jag tycker dock att detta är en
    ickefråga när vi diskuterar flyktingkrisen. Att vi som redan bor i
    Sverige kommer att bli något mindre rika i jämförelse med några
    år tillbaka i tiden och i jämförelse med stora delar av vår
    omvärld, tror jag är oundvikligt. Detta har vi dock råd med! Det
    som det handlar om är en nödvändig global omfördelning av
    välstånd. Det handlar inte om att hjälpa andra utan om att betala
    tillbaka till dem som till stor del tvingats finansierat västvärldens
    välstånd och att ställa tillrätta några av de problem som
    västvärlden historiskt orsakat i dessa länder. Att ta emot
    människor i nöd är även en moralisk skyldighet för oss i den
    rika delen av världen. Vad är vi annars för människor, om vi
    låter våra medmänniskor mördas eller svälta ihjäl när vi har
    möjlighet att göra något åt detta? Detta kommer att öka vårt
    moraliska välstånd, något som vi borde värdesätta mycket högre
    än vad vi gör idag.

  • Åsa Romson och flyktingfrågan

    Jag tycker att
    Åsa Romsons engagerade inlägg i partiledardebatten i Svt söndags om flyktingar
    och flyktingströmmar över Medelhavet var bra. Att hon råkade jämföra det som
    händer där med Auschwitz, vilket upprört många, får vi inte låta ta bort fokus
    från det hon vill belysa. Det finns grader i helvetet på en aggregerad nivå,
    men det handlar i båda fallen om individer; män, kvinnor och barn, som lidit/lider
    och dog/dör och där omvärlden stod/står och såg på/ser på. Skillnaden är att
    det som idag sker på Medelhavet kan vi fortfarande göra något åt.

    Den kraftiga
    negativa reaktionen mot Åsa Romson uttalande om Auschwitz fått tror jag beror
    på att många vill förminska flyktingproblematiken. Man vill inte se att människor
    flyr för sina liv. För att man ska kunna sova med gott samvete samtidigt som människor
    dö på Medelhavet eller i Libyen där de åker ifrån, försöker man omstöpa
    problemet till att handla om ”lyx”-flyktingar som betalar stora summor till
    människosmugglare för att ta sig till Europa för att där försörja sig på bidrag
    från oss stackars ”fattiga” Européer. Fokus läggs på människosmugglarna, inte
    på orsaken till att dessa finns.

    I Åsa Romsons inlägg jämför hon i stället problemet
    med något hemskt som vi alla kan relatera till, nazitysklands dödsläger, och detta
    vill man ju inte höra. Om flyktingproblematiken ses utifrån ett sådant perspektiv
    blir det svårare att vara passiva. Därför tror jag Åsas inlägg väckt så starka
    reaktioner. Hon beskriver problemet på ett sätt som det inte går att blunda
    för. Man försöker därför misskreditera
    Åsa på olika sätt och därmed flytta fokus från frågan till något annat. Jag
    hoppas verkligen att Åsa Romson inte avgår på grund av detta mediadrev, vi
    behöver politiker som hon som vågar ta ställning för utsatta.

  • ”Vi måste våga diskutera problemen med integration”

    ”Vi
    måste våga diskutera problemen som finns med integrationen av
    flyktingar som kommer till Sverige.” Detta mantra har vi hört
    många gånger den senaste tiden. Men när man säger detta så menar
    man inte att man vill diskutera lösningar som verkligen löser
    problemen, till exempel att avsätta mer resurser till
    problemområdet, utan man vill diskutera lösningar som innebär
    begränsningar av antalet flyktingar som ska få komma till vårt
    land eller få uppehållstillstånd. Problemet man ser och vill komma
    åt är egentligen kostnaderna för att hjälpa våra medmänniskor i
    nöd. Med att ”diskutera problemen” menar man på ett lite
    mer diskret sätt att man vill skära i kostnaderna för flyktingar
    och integration, inte att vi ska hjälpa de människor som flyr krig
    och svält. Inte ens KD, som rimligen borde sträva efter en
    humanistisk och kristen människosyn där alla har samma värde, kan
    låta bli denna typ av resonemang. ”Vi måste våga diskutera
    problemen med integration” säger företrädare för KD och
    lägger fram förslag som försämrer för flyktingar som kommer till
    Sverige och som ska begränsa hur många som ska få komma hit. Man
    försöker gömma sig bakom resonemang att då vi inte kan ta emot
    flyktingar på ett bra och humant sätt så är det bättre för
    flyktingarna att inte komma hit överhuvudtaget. Detta resonemang är
    rätt ihåligt då vi själva skulle kunna lösa problemen om vi
    anstränger oss och då flyktingarna oavsett integrationens kvalitet
    får det betydligt bättre i Sverige än där de kommer ifrån.

  • Att skapa mening i det meningslösa

    Det är märkligt vad
    vi människor hitta på för att försöka göra livet meningsfullt. Varje ögonblick
    är en kamp mot meningslösheten. Hur betydelselöst arbete vi än har så hittar vi
    sätt att få detta att bli något särskilt när vi berättar om det för andra. Tänk
    alla ”tuppfäktningar” med kollegor på jobbet eller med partners omkring helt triviala
    frågor som helt plötsligt blir livsavgörande. Tänk alla ”småpåvar” man stöter
    på i livet. Dessa som alltid måste känna, och få omgivningen att tycka, att de
    är fantastiska för att hålla ångesten och meningslösheten på avstånd. Tänk alla
    prylar, accessoarer, dyra kläder och fina bilar vi skaffar oss (ofta med lånade pengar) för att kunna uppleva
    oss vara speciella genom att få eller tro oss få uppmärksamhet och erkännande av
    vår omgivning.

    Men livet är och
    kommer alltid att vara meningslöst. Det kan inte finnas någon särskild mening
    med att vi lever utifrån perspektivet att allt en dag kommer att ta slut, både
    våra liv och universums ”liv”. Men jag menar att denna insikt är en befrielse. Vi
    kan vända denna meningslöshet till något positivt om vi kan bortse från allt
    som vi idag gör för att hålla meningslösheten på avstånd och försöka hitta nya
    mål som vi kan uppleva som verkligt meningsfulla. Att hjälpa andra är en sådan
    sak. Ett konkret sådant projekt där vi skulle kunna uppleva oss som
    meningsfulla är att hjälpa människor som idag flyr från terrorister i Syrien och
    Irak. Våra liv skulle kunna kännas meningsfulla för oss genom att våra
    handlingar bidrar till andras välbefinnande. Vi skulle även kunna försöka skapa en bättre
    värld genom att som jag föreslog i ett tidigare inlägg, på längre sikt bidra till
    en fredligare värld. Genom att kanalisera exempelvis våra drömmar efter
    välstånd genom spel och dobbel till något annat hjälper vi oss själva till ett
    mer upplevt meningsfullt liv samtidigt som vi hjälper andra. Att skapa, som jag
    tidigare föreslagit, humana flyktingläger i Sverige för att rädda liv skulle kunna
    bli ett sätt för oss svenskar att kunna uppleva våra meningslösa liv som meningsfulla.

  • Svensk flyktingpolitik 2

    Att det finns
    människor på jorden som måste fly från sina hem på grund av krig, oroligheter
    och svält är en realitet. Vilka länder dessa människor kommer ifrån skiftar
    över tid. Idag är det människor från bland annat Irak och
    Syrien som flyr för sina liv. Det är inte så svårt att som förälder leva sig in
    i hur dessa människor tänker när de flyr undan IS för att rädda sina barn och att de hellre vill komma till Sverige än till ett tältläger i Libanon om de kan välja. Ur ett medmänskligt perspektiv borde det vara självklart
    att vi, rika svenskar, ska ta emot dessa medmänniskor när de kommer till Sverige och ber
    om hjälp. Någon gång i framtiden kanske det är vi som behöver hjälp av
    andra. Perspektivet bör vara att alla människor på jorden har samma värde och samma
    rätt att leva. Vissa delar av världens befolkning har det vid ett visst
    ögonblick bättre än andra, dessa bör då ha en skyldighet att hjälpa de som är sämre
    lottade. Vilka de hjälpbehövande är har skiftat under historien. Sverige har varit ett rikt
    land i fred i mindre än 100 år och kommer sannolikt inte att fortsätta att vara
    detta för evigt.

    Att ta emot
    hjälpbehövande borde vara en självklarhet för oss rika i världen. Men vi
    borde även genom en generös flyktingpolitik ta tillvara den möjlighet detta innebär och försöka påverka världen på
    längre sikt. Vi skulle kunna ha som mål att bidra till att skapa en bättre
    värld. Vi kan ensamma inte göra allt men vi kan bidra med en del och denna del
    kan göra skillnad i den värld som våra barn och barnbarn ska växa upp i.

    Vad ska vi då
    göra? Vi borde till att börja med ta fasta på det enkla faktumet att bara genom att låta
    människor i nöd komma till Sverige så räddar vi mångas liv. Idag är det mycket
    diskussion om att vi inte kan ta emot fler flyktingar eftersom vi inte kan integrera
    dem i samhället. Detta är ett felaktigt perspektiv. Vi räddar liv oavsett
    integrationsproblem! Det är bättre för flyktingar från Syrien att komma till Sverige, oavsett hur deras situation kommer att se ut här, än att bo i flyktingläger i Libanon. Det viktiga borde bli att skapa förutsättningar att ta emot så många av världens flyktingar som möjligt för att rädda liv. Varför kan vi inte skapa ”flyktingläger”
    med bra standard här i Sverige. Detta skulle avlasta exempelvis Libanon som nu mer eller mindre är tvingade att ta emot en stor mängd flyktingar från sina grannländer. Varför inte bygga upp bostadsområden för flyktingar i några av
    alla Sveriges glesbygder? Flyktingarna skulle till och med kunna vara med om
    att bygga upp dessa områden och driva dem. Målet ska sedan inte vara att alla
    ska stanna i Sverige för all framtid. Många kommer att vilja åka tillbaka till exempelvis
    Irak och Syrien när IS krossats. En del kommer att vilja stanna i Sverige vilket
    självklart ska vara OK.

    Under tiden som
    flyktingarna är i Sverige så ska vi passa på att utbilda alla inom området demokrati
    och om alla människors lika värde. Kulturimperialism? Kanske det, men här kan
    Sverige ge ett bidrag till uppbyggnaden av de krigshärjade länderna genom att
    påverka de människor som sannolikt kommer att vara med om att bygga upp dessa länder igen.
    Alla barn ska självklart gå i skola men kanske inte nödvändigtvis lära sig svenska.
    Här är det viktigare att de får koncentrera sig på sina hemspråk och något av
    världsspråken. Detta kommer de att ha mer nytta av att lära sig än det lilla
    marginalspråket svenska.

    Det handlar om
    att tänka utanför de invanda tankemönstren. Men här kommer självklart vän av
    ordning att hitta en massa motargument mot att detta skulle kunna fungera. Och
    visst finns det problem, men det finns alltid lösningar på problem om man söker
    sådana och i problem finns även alltid möjligheter. Tänk om vi svenskar, genom
    att visa vänlighet och humanism mot hjälpsökande och genom att visa fördelarna
    med demokrati och att alla människor, oavsett härkomst, religion, sexuell
    läggning, kön eller ålder, har samma värde och därmed är okränkbara, på sikt skulle
    kunna bidra till en bättre värld. En bättre värld för våra barn och barnbarn
    att leva i. Detta kan inte kosta för mycket.

  • Svensk flyktingpolitik

    Här i Sverige ser
    vi människor som flyr från krig och oroligheter i sina hemländer som ett
    problem och då inte ur perspektivet att människorna som flyr har problem utan att
    vi svenskar får problem med flyktingarna. Flyktingar kostar pengar för oss, och
    vi har ju så dåligt med stålar… Till och med Kristdemokraternas ungdomsförbund
    framförde åsikter i denna riktning i en debattartikel i DN häromveckan. Man skrev där om att vi måste börjar tala om behovet av att sätta en övre gräns för hur många flyktingar
    vi kan ta emot i landet.

    Men att ta emot
    flyktingar är en moralisk skyldighet för oss som tillhör den rika delen av
    världen. Vi är skyldiga att hjälpa medmänniskor som kommer till oss för att
    söka hjälp eftersom deras liv är lika mycket värda som våra liv och Sverige är ett
    rikt land. Vi har råd att ta emot flyktingar. Vi kanske i framtiden får sänka
    vårt välstånd något på grund av att vi blir lite mer solidariska med mindre
    lyckligt lottade människor men vi kommer fortfarande att vara mycket rikare än
    de allra flesta på jorden. Ett argument för att inte ta emot fler flyktingar
    (och även för att slippa ifrån att få dåligt samvete) är att vi inte kan ta
    omhand de flyktingar som idag kommer till Sverige på ett bra sätt.
    Integrationen fungerar inte. Men faktum
    är att flyktingarna får det mycket bättre i Sverige oavsett hur integrationen
    fungerar, om man jämför med förhållandena de kommer ifrån. Att komma till Sverige
    innebär även ofta att de får möjlighet att fortsätta leva. Vi måste hela tiden
    tänka på att det handlar om individer; män, kvinnor och barn – inte siffror i en
    statistik. Det skulle kunna vara mina barn som behöver hjälp, det skulle kunna
    varit jag som söker skydd för att rädda min familj undan svält och död.

    Nu vill vissa
    politiska partier skicka tillbaka de människor som kommer till Sverige och ber
    om hjälp och skydd till de orosområden de kommer ifrån. Kanske inte till själva
    krigsländerna men till de fattiga länderna i dess omgivning. Vi ska sedan, anser
    man, skicka en liten allmosa till dessa områden som tack för att de tar omhand
    problemet. Men vad man här ”glömmer” är att även dessa länder, i de så kallade närområdena,
    är nationer som inte har större skyldighet att ta emot flyktingarna än vad
    Sverige har. Vi kan inte sända människor till dessa länder enligt samma princip
    att dessa länder inte kan skicka människor till Sverige.

    Vi i Sverige
    måste förändra vår syn på flyktingproblematiken i världen. Det är inte vi Svenskar
    utan flyktingarna som har ett problem och vi är skyldiga att hjälpa våra
    medmänniskor i världen som flyr för sina liv. Nästa gång kanske det är vi
    svenskar som flyr från krig, fattigdom eller klimatförändringar till de länder
    som i dag är fattiga. För bara 100 år sedan var Sverige ett extremt fattigt land
    och det är inte mer än 100 till 150 år sedan en miljon svenskar flydde från
    missären här i landet till USA. Hade inte detta varit möjligt hade förmodligen
    inte Sverige kunnat utvecklas till det land i välstånd som vi idag lever i.

    I nästa
    blogginlägg ska jag försöka komma med några konkreta förslag om hur jag anser
    att Sverige bör agera i flyktingfrågan.

  • Sverigedemokraterna och flyktingpolitik

    Även om jag
    försvarar Sverigedemokraternas rätt att framföra sina politiska åsikter tycker
    jag att deras åsikter i sig är vidriga. I en intervju i TV-programmet Agenda i
    söndags (17 augusti 2014) hävdade Jimmy Åkesson att det är bättre att alla
    flyktingar från de krigsdrabbade länderna Syrien och Irak stannar i de fattiga
    länderna i närområdet där nu nästan en tredjedel av befolkningen utgörs av flyktingar
    som bor i primitiva läger. Dessa små länder, Libanon, Jordanien med flera ska
    härbärgera miljontals flyktingar medans 60 000 flyktingar för det betydligt
    större och rikare Sverige anses kosta på tok för mycket. Sverige bör enligt Sverigedemokraterna i
    stället skicka en liten slant till flyktingarna i närområdet. Flyktingar som
    letat sig till Sverige ska skickas tillbaka till något av länderna i
    närområdet. Dessa länder är, enligt Åkesson, tydligen skyldiga att ta omhand
    flyktingar från sina krigshärjade grannar, även om dessa varit i Sverige. Jag undrar vad Åkesson vill göra med
    flyktingarna om samtliga länder i de krigshärjade länderna inte längre vill ta
    emot fler flyktingar?

    Åkesson framstod som
    rätt korkad i intervjun när han på ett Ringholmskt maner upprepade ett inövat
    mantra som svar på varje fråga som intervjuaren ställde; ”det är bättre att
    skicka ner pengar till flyktingarna på plats än att de kommer till Sverige. Då
    kan vi hjälpa fler.” Detta vidhöll han trots att det visade sig att
    Sverigedemokraterna kraftigt vill skära ner på detta bistånd. Och visst kan man
    resonera på detta sätt, men bara om man antingen ser dessa människor som mindre
    värda än oss svenskar eller om man avskärmar sig från dessa människoöden och ser
    dem som statistik och inte tänker sig in i att de svältande barnen man ser på
    TV kunde vara våra egna barn och att deras föräldrar skulle kunna vara vi
    själva som inte har mat att ge våra barn.

    Sverigedemokraternas
    politik leder även till konflikter inom landet och bidrar till konflikter
    utomlands. Att ställa grupper i Sverige mot varandra kommer i förlängningen att
    leda till motsättningar och att inte hjälpa flyktingar kan komma att leda till
    en ökad terrorism i framtiden. Man får inte heller glömma att Sverige har en
    relativt kort historia som rikt land och vi vet inte hur länge detta kommer att
    bestå. I framtiden kanske det är våra efterkommande som får stå och knacka på
    någons port och vädjar om hjälp. Hur de då kommer att bli behandlade kan vara
    avhängigt av hur vi idag behandlar våra hjälpsökande medmänniskor.

    Sverigedemokraterna
    missar även att de själva kan komma att bli utrotade om deras egen politik blir
    genomförd. I linje med det elitistiska tänkande som ligger bakom deras politik
    kommer efterhand andra grupper som inte ”duger” att rensas bort.
    Sverigedemokraterna, åtminstone det ledande skiktet, riskerar då att bli
    bortrensade som mentalt defekta.

  • Nordkorea

    När statsvetare
    och andra ”siare” försöker sig på att spå om framtiden har de nästan alltid fel.
    Få förutspådde exempelvis Sovjetunionens fall och de konsekvenser detta skulle få för länderna
    i Östeuropa och den övriga världen. Ingen förutspådde heller den så kallade arabiska våren, och när
    regimerna började falla i Nordafrika så sa de flesta experter att regimerna i
    Egypten och Libyen aldrig skulle falla. Men det gjorde de. Detta visar vad svårt det är att spå om framtiden, men de så kallade experterna inom området ger inte upp.
    De är ju ändå experter, även om de ständigt har fel (precis som ”börsexperterna”).

    Ett stort världsproblem
    under uppsegling som få talar om är vad som kommer att hända när regimen i
    Nordkorea faller. Precis som i exemplen ovan kan detta gå väldigt fort. Vad
    händer då? Vad gör omvärlden med de cirka 24,5 miljoner invånare som bor där
    och som levt hela sina liv i ohygglig svält och förtryck. Vad gör världen med
    alla 100 000-tals, kanske miljontals, militärer, poliser, fångvaktare och
    andra som tjänat regimen och i dess namn begått ohyggliga brott. Hur ska omvärlden ta omhand alla dessa
    människor när de börjar söka sig ut i omvärlden? Detta kan komma att påverka hela världen under lång tid, inte bara Sydkorea och Kina. Dessa
    människor är förmodligen betydligt mer ”skadade” än medborgarna i Sovjetunionen
    och gamla Östeuropa var eftersom förhållandena i Nordkorea är så mycket hemskare än vad de
    var i det gamla östblocket. I Nordkorea är förhållandena mer att likna med nazisternas koncentrationsläger. FN rapporten som kom för ett par dagar sedan beskriver dessa ohyggliga förhållanden. Vad händer när vi får en flyktingström av dessa människor till västvärlden?

    Man kan fråga sig
    vad omvärlden har för skyldighet att ingripa när vi känner till de hemska förhållandena. Kanske
    kommer eftervärldens dom att bli hård för att vi av olika
    anledningar ville hålla problemen innanför landets gränser så länge som möjligt.
    Det är lätt att skylla på att landet har en stor armé, kärnvapen och stöd av Kina, men en
    invasion skulle förmodligen kunna genomföras relativt enkelt. Den Nordkoreanska militärmakten kommer förmodligen att lägga ner sina gamla vapen och ansluta sig till motståndarsidan relativt snabbt och Kina skulle säkert kunna övertygas om nödvändigheten i att störta regimen om omvärlden garanterar att solidariskt dela på problemen som kommer att uppstå när regimen fallit.

    Men trots de
    problem som kommer att uppstå efter att regimen faller så är det primära att befria
    medborgarna i Nordkorea från sina förtryckare. Och omvärlden är skyldig, ur ett
    humanistiskt perspektiv, att hjälpa till.