Här i Sverige ser
vi människor som flyr från krig och oroligheter i sina hemländer som ett
problem och då inte ur perspektivet att människorna som flyr har problem utan att
vi svenskar får problem med flyktingarna. Flyktingar kostar pengar för oss, och
vi har ju så dåligt med stålar… Till och med Kristdemokraternas ungdomsförbund
framförde åsikter i denna riktning i en debattartikel i DN häromveckan. Man skrev där om att vi måste börjar tala om behovet av att sätta en övre gräns för hur många flyktingar
vi kan ta emot i landet.

Men att ta emot
flyktingar är en moralisk skyldighet för oss som tillhör den rika delen av
världen. Vi är skyldiga att hjälpa medmänniskor som kommer till oss för att
söka hjälp eftersom deras liv är lika mycket värda som våra liv och Sverige är ett
rikt land. Vi har råd att ta emot flyktingar. Vi kanske i framtiden får sänka
vårt välstånd något på grund av att vi blir lite mer solidariska med mindre
lyckligt lottade människor men vi kommer fortfarande att vara mycket rikare än
de allra flesta på jorden. Ett argument för att inte ta emot fler flyktingar
(och även för att slippa ifrån att få dåligt samvete) är att vi inte kan ta
omhand de flyktingar som idag kommer till Sverige på ett bra sätt.
Integrationen fungerar inte. Men faktum
är att flyktingarna får det mycket bättre i Sverige oavsett hur integrationen
fungerar, om man jämför med förhållandena de kommer ifrån. Att komma till Sverige
innebär även ofta att de får möjlighet att fortsätta leva. Vi måste hela tiden
tänka på att det handlar om individer; män, kvinnor och barn – inte siffror i en
statistik. Det skulle kunna vara mina barn som behöver hjälp, det skulle kunna
varit jag som söker skydd för att rädda min familj undan svält och död.

Nu vill vissa
politiska partier skicka tillbaka de människor som kommer till Sverige och ber
om hjälp och skydd till de orosområden de kommer ifrån. Kanske inte till själva
krigsländerna men till de fattiga länderna i dess omgivning. Vi ska sedan, anser
man, skicka en liten allmosa till dessa områden som tack för att de tar omhand
problemet. Men vad man här ”glömmer” är att även dessa länder, i de så kallade närområdena,
är nationer som inte har större skyldighet att ta emot flyktingarna än vad
Sverige har. Vi kan inte sända människor till dessa länder enligt samma princip
att dessa länder inte kan skicka människor till Sverige.

Vi i Sverige
måste förändra vår syn på flyktingproblematiken i världen. Det är inte vi Svenskar
utan flyktingarna som har ett problem och vi är skyldiga att hjälpa våra
medmänniskor i världen som flyr för sina liv. Nästa gång kanske det är vi
svenskar som flyr från krig, fattigdom eller klimatförändringar till de länder
som i dag är fattiga. För bara 100 år sedan var Sverige ett extremt fattigt land
och det är inte mer än 100 till 150 år sedan en miljon svenskar flydde från
missären här i landet till USA. Hade inte detta varit möjligt hade förmodligen
inte Sverige kunnat utvecklas till det land i välstånd som vi idag lever i.

I nästa
blogginlägg ska jag försöka komma med några konkreta förslag om hur jag anser
att Sverige bör agera i flyktingfrågan.