Att det finns
människor på jorden som måste fly från sina hem på grund av krig, oroligheter
och svält är en realitet. Vilka länder dessa människor kommer ifrån skiftar
över tid. Idag är det människor från bland annat Irak och
Syrien som flyr för sina liv. Det är inte så svårt att som förälder leva sig in
i hur dessa människor tänker när de flyr undan IS för att rädda sina barn och att de hellre vill komma till Sverige än till ett tältläger i Libanon om de kan välja. Ur ett medmänskligt perspektiv borde det vara självklart
att vi, rika svenskar, ska ta emot dessa medmänniskor när de kommer till Sverige och ber
om hjälp. Någon gång i framtiden kanske det är vi som behöver hjälp av
andra. Perspektivet bör vara att alla människor på jorden har samma värde och samma
rätt att leva. Vissa delar av världens befolkning har det vid ett visst
ögonblick bättre än andra, dessa bör då ha en skyldighet att hjälpa de som är sämre
lottade. Vilka de hjälpbehövande är har skiftat under historien. Sverige har varit ett rikt
land i fred i mindre än 100 år och kommer sannolikt inte att fortsätta att vara
detta för evigt.

Att ta emot
hjälpbehövande borde vara en självklarhet för oss rika i världen. Men vi
borde även genom en generös flyktingpolitik ta tillvara den möjlighet detta innebär och försöka påverka världen på
längre sikt. Vi skulle kunna ha som mål att bidra till att skapa en bättre
värld. Vi kan ensamma inte göra allt men vi kan bidra med en del och denna del
kan göra skillnad i den värld som våra barn och barnbarn ska växa upp i.

Vad ska vi då
göra? Vi borde till att börja med ta fasta på det enkla faktumet att bara genom att låta
människor i nöd komma till Sverige så räddar vi mångas liv. Idag är det mycket
diskussion om att vi inte kan ta emot fler flyktingar eftersom vi inte kan integrera
dem i samhället. Detta är ett felaktigt perspektiv. Vi räddar liv oavsett
integrationsproblem! Det är bättre för flyktingar från Syrien att komma till Sverige, oavsett hur deras situation kommer att se ut här, än att bo i flyktingläger i Libanon. Det viktiga borde bli att skapa förutsättningar att ta emot så många av världens flyktingar som möjligt för att rädda liv. Varför kan vi inte skapa ”flyktingläger”
med bra standard här i Sverige. Detta skulle avlasta exempelvis Libanon som nu mer eller mindre är tvingade att ta emot en stor mängd flyktingar från sina grannländer. Varför inte bygga upp bostadsområden för flyktingar i några av
alla Sveriges glesbygder? Flyktingarna skulle till och med kunna vara med om
att bygga upp dessa områden och driva dem. Målet ska sedan inte vara att alla
ska stanna i Sverige för all framtid. Många kommer att vilja åka tillbaka till exempelvis
Irak och Syrien när IS krossats. En del kommer att vilja stanna i Sverige vilket
självklart ska vara OK.

Under tiden som
flyktingarna är i Sverige så ska vi passa på att utbilda alla inom området demokrati
och om alla människors lika värde. Kulturimperialism? Kanske det, men här kan
Sverige ge ett bidrag till uppbyggnaden av de krigshärjade länderna genom att
påverka de människor som sannolikt kommer att vara med om att bygga upp dessa länder igen.
Alla barn ska självklart gå i skola men kanske inte nödvändigtvis lära sig svenska.
Här är det viktigare att de får koncentrera sig på sina hemspråk och något av
världsspråken. Detta kommer de att ha mer nytta av att lära sig än det lilla
marginalspråket svenska.

Det handlar om
att tänka utanför de invanda tankemönstren. Men här kommer självklart vän av
ordning att hitta en massa motargument mot att detta skulle kunna fungera. Och
visst finns det problem, men det finns alltid lösningar på problem om man söker
sådana och i problem finns även alltid möjligheter. Tänk om vi svenskar, genom
att visa vänlighet och humanism mot hjälpsökande och genom att visa fördelarna
med demokrati och att alla människor, oavsett härkomst, religion, sexuell
läggning, kön eller ålder, har samma värde och därmed är okränkbara, på sikt skulle
kunna bidra till en bättre värld. En bättre värld för våra barn och barnbarn
att leva i. Detta kan inte kosta för mycket.