Årens första val,
valet till EU-parlamentet, är nu avslutat och ”firades” i sedvanlig ordning med
en valvaka i public service TV. En valvaka som inleddes klockan 20:00 och var ett
märkligt skådespel på fem timmar, indelad i tre akter och följande sin helt
egna dramaturgiska logik.
I första akten introducerades aktörerna, det
vill säga programledare, experter och de olika scenerna (studion och partiernas
egna valvakor) och dramats grundhandling. För att höja spänningen och därmed
hålla kvar tittarna introducerades en klocka i bild som räknade ner sista
timmen inför föreställningens första klimax, den stora vallokalsundersökningen,
som utgjorde temat för dramats andra akt. Under första akten har experterna i
studion och andra ”förståsigpåare” spekulerat om resultatet som nu i akt två ska
redovisades. Denna vallokalundersöknings resultat diskuteras och analyseras sedan
som om det vore det riktiga valresultatet. Ibland garderade sig någon av
aktörerna med att säga ”…om detta resultat håller sig så…”, men i analysen är
man tydlig med att vallokalundersökningen i princip är detsamma som
valresultatet. Den bygger på ett mycket stort och representativt underlag och
är gjord enligt all tänkbara vetenskaplig metod och beprövade erfarenheter. Så
detta kan man lita på. Under akt två skruvas åter spänningen upp genom att en nedräkningsklocka
åter visas i bild. Denna räknar ner tiden inför att akt tre, upplösningen, ska
inledas, presentationen av det verkliga resultatet.
När så akt tre slutligen
startar så visar det sig dock inte gå helt enligt manus, valresultatet visar
sig inte stämma så bra överens med vallokalundersökningen som man tidigare tagit
för given. Det diffar lite väl mycket för flera av partierna. Här får
experterna improvisera och snabbt hitta på förklaringar till detta rätt
pinsamma och odiskutabla faktum.
För att
ytterligare höja dramats underhållningsvärde kryddade man alla tre akterna med
underhållning i form av lustiga personer som sa lustiga saker (direkt från partiernas
valvakor). Dessa ”komiker” var av mestadels låg kvalitet och borde till nästa valvaka
ersättas av annan underhållning, exempelvis i form av några breda och folklig
musikartister som Lill Lindfors och Christer Sjögren.
Efter att ha sett
detta drama är det framförallt tre saker som jag funderar över. Den första är
varför Sveriges television sänder en valvaka som inleds redan klockan 20:00 när
man inte får redovisa några riktiga resultat förrän 23:00. Varför försätter man
sig i en situation att behöva fylla tre timmars TV tid på bästa söndagstid med
kvasiinnehåll? Kanske tycker man att
detta är billig TV-underhållning. Men i stället för detta skulle Sveriges
television kunna visa en repris på någon gammal deckare. Detta skulle vara
betydligt bättre underhållning och förmodligen ännu billigare.
Det andra som jag
funderar över och som förvånar mig är att Sveriges television är med och samproducerar
vallokalsundersökningen tillsammans med bland annat Göteborgs universitet. Vad
man får för dessa pengar är en skakig prognos några timmar innan det verkliga
resultatet kommer. Är det inte bättre att vänta dessa timmar och få det riktiga
resultatet direkt? Visst, man får någon form av bild av hur olika
befolkningsgrupper röstat med mera, men är detta intressant (och hur pålitliga
är dessa resultat när prognosen visade sig vara så opålitlig)?
Den tredje saken
som jag funderar över är varför det inte finns någon i debatten som ifrågasätter
vallokalsundersökningens värde när den visar sig vara så felaktig. I stället
söker alla, både experter och journalister efter förklaringar till att det blev
som det blev. Var har journalisternas granskande och ifrågasättande ådra tagit
vägen?