I årets svenska val
till europaparlamentet ökade valdeltagandet i jämförelse med förra valet. Runt 50
procent av de röstberättigade gick och röstade i år. Detta har setts som något positivt,
även om detta samtidigt betyder att hälften inte gick och röstade.

Jag ser det som
något positivt att så få röstar i europaparlamentsvalet. Detta val är
egentligen ett nonsensval eftersom det vi väljer representanter till, är en
församling i princip helt utan makt. Europaparlamentet är i princip en diskussionsklubb.
Alla viktigare beslut och initiativ tas i ministerråden och kommissionen. Valet
kan nog ses i första hand som ett sätt att försöka skapa legitimitet åt
EU-projektet genom att låta medborgarna i EU rösta in representanter i något
som ska se ut som en riktig riksdag. Detta har medborgarna förstått och det är
därför som valresultatet ser så totalt annorlunda ut i detta val i jämförelse
med riksdagsval. Vi tar inte valet till europaparlamentet på allvar.

Demokratifrågan och
brist på demokrati är en ständigt viktig och aktuell fråga EU. Jag ser dock
personligen inget problem här. Det demokratiska inslaget finns genom varje
enskilt lands inhemska parlamentsval. Ministrarna i ministerrådet som fattar de
viktiga besluten och drar upp riktlinjerna för unionen gör detta med mandat
från sina respektive länders innevånare och detta tycker jag är en tillräcklig
demokratisk förankring.

De riktiga vinnarna
i valet är de som får representera Sverige i europaparlamentet. Dessa personer
kommer att tjäna mycket pengar och kommer att kunna leva ett bekvämt liv i Strasbourg utan
att behöva fatta riktiga beslut eller ta ansvar.