Lite inaktuellt
kanske, men jag måste skriva några kommentarer kring denna musiktävling.

Jag har alltid
tyckt att det som produceras till detta evenemang, med några få undantag, varit
dåliga ”kopior” av ”riktig” musik. Att dessa alster varit tråkiga, förutsägbara
och ofta igenkännbara (genom att de är mer eller mindre tydliga plagiat av andra
låtar).

Under de senaste
åren har jag sporadiskt tittat på de svenska uttagningarna och själva finalerna
och den enda låten som fastnat och som jag har tyckt varit riktigt bra är Tysklands
bidrag 2010, Lena Meyer-Landruts ”Satellit”.

Men i år har det
hänt något, jag tyckte i princip alla bidrag i ESC var bra, några var till och
med riktigt bra! Österrikes ”Rise Like a Phoenix” tycker jag var en värdig
vinnare. Bara det att avslutningsackordet fick mig att för mitt inre se James
Bond kliva in på ”M”s kontor i inledning av en James Bond film är värt många
poäng. Bästa låten tyckte jag dock var Nederländernas ”Calm After The Storm”.
Även Armeniens ”Not Alone” tyckte jag var bra. Men som sagt, jag gillade även
många av de övriga låtarna.

Vem som vann tävlingen
tycker jag dock är helt ointressant. För mig har låtarna samma värde oavsett
placering. Det viktiga för mig är att jag fått tillfälle att höra låtar som jag
troligen inte skulle ha fått höra om de inte varit med i ESC. Att
tävlingsmomentet är larvigt säger sig självt. För det första så kan man fråga
sig varför resultatet överhuvudtaget är intressant och för det andra vad det är
man egentligen mäter. Det är ju lite konstigt att ett land som San Marino med
cirka 30 000 innevånare har samma inflytande över resultatet som Ryssland med
sina 143 miljoner innevånare. Men även jag får vika mig för att det är själva
tävlingsmomentet, och så som detta är upplagt, som gör ESC så populärt i hela
Europa.

Det jag tycker är
intressant är varför jag själv helt plötsligt i år tyckte att det fanns så
många bra bidrag i tävlingen. Och min slutsats är att detta beror på,
åtminstone delvis, att jag lyssnat fler gånger på bidragen i år än vad jag har
gjort tidigare år. Jag har både tittat på programmet ”Inför melodifestivalen”,
där man spelat upp bidragen, samt sett båda semifinalerna. Dessutom har jag fått
höra en del av bidragen via nätet. Detta sammantaget tror jag varit en viktig
skillnad för mig. Jag har lärt känna låtarna. Denna insikt har fått mig att bli
mer ödmjuk inför all sorts musik, det mesta kan bli bra bara man ger det tid. Jag
kan här inte låta bli att undra hur många bra låtar jag missat i ESC genom
åren genom att jag inte lyssnat ordentligt.

Insikten denna
upptäckt lett till för mig är att jag nu försöker släppa de ”finkulturella”
ambitioner jag haft för att visa upp inför andra, och i stället frossa
i det som skänker mig glädje och njutning.