Nu är Snooker-VM över för i år. Vilken turnering det blev och vilken avslutning! Hade knappt hört namnet Bingham tidigare. Jättekul att en spelare som harvat i skuggan av de stora elefanterna i många år i slutet av sin karriär, han är ju snart 40 år, går och vinner. Och på vilket sätt sedan. Man kan ju inte precis bortförklara segern med att han hade tur i lottningen när han på vägen mot finalen slog Dott, O´Sullivan och Trump och sedan i finalen Murphy, som var favorittippad, i en jämn batalj. Att vinna VM i Snooker gör man ju inte heller av en tillfällighet. Genom att matcherna är så långa, finalen går i bäst av 35 frames, så blir det alltid i slutändan den bäste som vinner. Vilka nerver Bingham hade sedan. Jag trodde hela tiden att Murphy till slut skulle vinna på grund av sin större erfarenhet av att vara i final och vinna stora turneringar men Bingham lyckades hålla nerverna i schack även när han tappade sin relativt stora ledning i slutet av matchen. Att han vann det långa fram 31 var det som stärkte honom och som knäckte Murphy. Även om jag inte är så förtjust i Murphy så kunde jag inte låta bli att tycka lite synd om honom efter matchen där han satt helt ensam på sin stol och stirrade tomt framför sig. Han hade nog tagit ut segern i förväg, det handlade ju trots allt bara om att slå den där Bingham…