Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

För ett par veckor sedan avslutades UK Championship i
Snooker med att Ronnie O´Sullivan tog sin sjunde seger i denna tävling. Han slog
Mark Allen i finalen (som veckan efter vann Scottish Open, i och för sig utan O`Sullivans
deltagande). O`Sullivans första seger i UK Championship kom 1993 då han var 17
år gammal, den yngste som vunnit en så kallad rankingtävling (de stora
tävlingarna som rankingsystemet bygger på). Nu vann han tävlingen igen, 25 år
senare. Han är nu även den som vunnit flest ”trippel crown” tävlingar, det vill
säga de tre största årliga tävlingarna (VM, Masters och UK Championship), 19 stycken.
Till detta ska även läggas att han spelar väldigt sevärt och ofta presterar
höga serier. Han har till exempel rekord i antal Maximum breaks, 15 stycken,
och antal Century (det vill säga 100-serier), med uppemot 1000 stycken. Han är
ett fenomen men det är också kul att alla de tre Snookerspelarna födda 1975
(O`Sullivan, Higgins och Williams) som funnits i världstoppen av Snooker sedan
slutet av 1990-talet fortfarande tillhör de högst rankade i världen.

Mark
Selby går verkligen från klarhet till klarhet i mina ögon. Efter
att ha vunnit International Championship i oktober så gick han nu
och vann UK Championship, en av de tre stora turneringarna under
året, på ett mycket övertygande sätt. Han vann över Ronnie
O’Sullivan i finalen med 10-7 utan att ha varit direkt hotad, även
om Ronnie på slutet spelade upp sig. Att Selyb är en bra
Snookerspelare råder det det knappast någon tvekan om, han har nu
varit rankad etta i världen under rätt lång tid, och han vann ju
VM i våras. Det jag tänker på är att han nu även spelar en
sevärd Snooker. I VM spelade han tråkig och stundtals rätt dålig
Snooker, men vann ändå till slut. Under hösten har han spela
mycket bra och även en betydligt mer offensiv Snooker. Han är en
stor mästare och kan nog komma att sälla sig till de riktigt stora
Snookerspelarna i historien, kanske i nivå med Ronnie O’Sullivan och
Steven Henry.

—–

Mark
Selby again
Mark Selby really go from strength to strength in my
eyes. After winning the International Championship in October he went
on and won the UK Championship, one of the three big tournaments
during the year, in a very convincing way. He won over Ronnie
O’Sullivan in the final with 10-7 without having been directly
threatened, although Ronnie at the end played up. Selyb is a good
snooker player, there is hardly any doubt, he has now been ranked
number one in the world for quite some time, and he won the World Cup
last spring. What I think is that he now also plays an attraction
Snooker. In the World Cup he played dull and sometimes really bad
snooker, but still won in the end. In the fall, he play very good and
also a much more attacking snooker. He is a great champion and could
probably come to join with the really big snooker players in history,
perhaps on par with Ronnie O’Sullivan and Steven Henry.

Jag har tidigare gnällt på att Mark
Selby kan spela otroligt medioker Snooker men ändå på något sätt
ändå kammar hem titlar, och hålla sig kvar på snookertronen – han
är ju nummer ett på rankingen. Han vann till exempel VM i våras,
trots dåligt spel, genom att tråka ut sina motståndare och
publiken. Men i ”International Championship”, som avslutades nu i
helgen, så visade han äntligen klass och briljant spel. I de två
avslutande matcherna spelade han som i trans. I semin så utklassade
han Stuart Bingham och i finalen så krossade han Ding Junhui med
10-1 efter att ha spelat mästarsnooker. Hoppas han fortsätter på
detta sätt, och hoppas att inte Ding Junhui blev knäckt av
utskåpningen på hemmaplan, turneringen gick i Daqing i Kina, för
han är en otroligt sevärd snookerspelare som hängt med i toppen
under mer än 10 år och är en superstjärna i Kina.

—-

Mark Selby

I have previously whined that Mark Selby can play incredibly mediocre Snooker yet somehow still takes home titles, and stay on the snooker throne – he is number one in the rankings. He won the World Cup, for example, in the spring, despite the poor play by bore his opponents and the audience. But in the “International Championship”, which ended this weekend, he showed at last class and brilliant game. In the final two matches he played as in a trance. In the semis as he outclassed Stuart Bingham and in the final as he crushed Ding Junhui to 10-1 after playing masterful snooker. I hope he continues in this way, and hope not Ding Junhui was cracked by be beaten at home, the tournament went to Daqing in China. He is an incredible attraction snooker player who kept up with the top for more than 10 years and is a superstar in China.

Då var slutligen en världsmästare i
Snooker för 2016 korad och snookersäsongen 2015/2016 över. Efter
tre veckor med fantastisk TV-underhållning får man nu börja ägna
sig åt annat på kvällarna. Blandade känslor…

Årets VM kom att innehålla många
överraskningar. Dels så åkte den regerande världsmästaren
(Stuart Bingham) ut i första omgången. Detta var egentligen ingen
jätteöverraskning. Den regerande världsmästaren åker ofta ut i
första omgången (om denne inte vunnit VM tidigare). Bingham åkte
ur mot Ali Carter i en mycket jämn och välspelad match. Även flera
andra högt rankade spelare åkte ut tidigt i turneringen.

Turneringens största skräll måste
dock anses vara Ronnie O´Sullivan sorti redan i åttondelsfinalen
mot Barry Hawkins. Hawkins ledde under hela matchen men O´Sullivan
kom tillslut ikapp till 12-12 (först till 13), och
alla trodde att han skulle gå segrande ur bataljen. Han slog ju
Hawkins i finalen i Masters med överlägsna 10-1. Men Hawkins
lyckades knyta ihop säcken och vinna det sista framet. Båda
spelade mycket bra och även om Hawkins var väl värd segern och det
fortfarande fanns många bra spelare kvar i turneringen så kändes
det lite som att luften gick ur turneringen när storfavoriten
O´Sullivan åkte ut. Hawkins åkte sedan förövrigt ut mot Marco Fu
i kvartsfinalen efter en riktigt bedrövlig start. Matchen mot
O´Sullivan hade tröttat ut honom och han kom inte igång förrän
under andra hälften av matchen, och då var det försent.

En mycket trevlig överraskning i
turneringen var Alan McManus. Han har spelat professionell Snooker
sedan början av 1990-talet då han även hade sin storhetstid. Han
vann Masters 1994 genom att slå Stephen Hendry i finalen. Han var
även i semifinal i VM både 1992 och 1993 och vann två ranking
tävlingar 1996. Efter det så har han inte gjort mycket väsen av
sig. I år gick han dock till semifinal i VM igen, 23 år sedan förra
gången. Han slog här Stephen Maguire, Binghams baneman – Carter,
samt John Higgins i kvartsfinalen. Tre mäktiga skalper. Han åkte
dock ut i semifinalen mot Ding Junhui.

Ytterligare en trevlig bekantskap under
VM var Kyren Wilson. Han är en i detta sammanhang relativt ung
spelare, 24 år, och har slagit sig in i snookereliten under säsongen
genom att vinna Shanghai Masters. Då var han rankad som 54. Han blev
utslagen i kvartsfinalen av blivande världsmästaren Mark Selby men
spelade ett positivt och sevärt attackspel som gjorde honom till
något av en publikfavorit. Han kan mycket väl komma att ta hem
världsmästartiteln någon gång framöver om han fortsätter att
utvecklas.

Vinnare av turneringen blev tillslut
Mark Selby som var rankad som världsetta vid turneringens start och
som även vann turneringen 2014. Han vann trots att han spelade en
mycket medioker Snooker fram till slutet av semifinalen. I finalen
slog han Ding, den förste kinesen som varit i en VM-final i Snooker.
Ding var en värdig finalist både på grund av att han spelade bra
snooker här i VM men även för att han haft en lång och
framgångsrik karriär och ofta spelar en vacker Snooker. Han är
dessutom mycket populär i Kina och har bidragit till att göra
Snooker till en stor sport där.

I VM är det alltid den bäste spelaren
som vinner tillslut. Alla de bästa spelarna är med i turneringen
och matcherna består av många frame, finalen går i bäst av
35 frame. Det handlar här inte om att man kan ha ett par
lyckosamma dagar. Här måste man vara på topp i tre veckor i
sträck. Mark Selby är dock inte min favoritspelare. Hans matcher
tenderar att bli mycket långa och sega. Han var bland annat med om
att sätta ett nytt rekord i längsta enskilda frame i
VM-sammanhang under turneringen. Detta frame höll på i en
timme och en kvart. Jättesegt. En anledning till att matcherna
tenderar att bli så långa när Selby spelar är att han tar väldigt
lång tid på sig för att göra sina stötar. Ofta över en minut.
Jag vet inte vad hans snitt per stöt ligger på men det torde vara
en bra bit över halvminuten. Detta ska jämföras med O´Sullivan
som har ett snitt runt 14 sekunder. Selby spelar även mycket safe
och missar ofta bra lägen men är bra på att planera för dessa
missar genom att samtidigt spela undan vit boll så att motståndaren
inte får ett läga. Han ger heller aldrig upp. Han fortsätter även
om han han ligger hopplöst efter, detta för att trötta ut sin
motståndare. Men han vann nu turneringen och är därmed
världsmästare och fortsatt förstarankad i världen. Så han är
bäst och hans sätt att spela på är uppenbarligen framgångsrikast.

Turneringen i år var en
överraskningarnas turnering. Många av de högst rankade spelarna
åkte ur tidigt i turneringen. I semifinalen var tre av fyra spelare
kvalspelare (man måste kvala till huvudturneringen om man inte är
rankad bland de 16 bästa) men tillslut vann den förstarankade
spelaren turneringen.

Det positiva med att Snooker-VM är
över är att detta sammanfaller med inledningen av den svenska
sommaren (Snooker-VM avslutas alltid den 2 maj). I år så sammanföll
finalen till och med med den metrologiska sommaren i stora delar av
landet.

Lördagen den 5 december gick de båda
semifinalerna i UK Championship och på söndagen finalen. Ingen av
dessa tre matcher visades i Eurosport 1, den kanal som finns i de
flesta kabeltvbolagens kanalutbud. Matcherna visades i Eurosport 2,
en kanal som knappt finns i Sverige. Jag har i helgen i stället fått
sitta med hemsidan ”World Snooker” och titta på
statusuppdateringar av resultat. Jag missade med andra ord att se
Liang Wenbos knappa seger över den 81:e rankade David Grace och Neil
Robertsons utklassning av världsettan Mark Selby (6-0). Även om
söndagens final inte blev speciellt rafflande, Neil Robertson var
för överlägsen Liang Wenbo (10-5) så hände det som inte hänt på
de senaste åtta rankingturneringarna, vi fick äntligen ett maximum
break! Neil Robertson lyckades i det sjätte framet. En mycket snyggt
147:a (jag såg det i efterhand på Youtube). Om du inte sett ett
maximum break så gå in och titta på detta. Om du vill se något
ännu häftigare, sök då på det snabbaste maximum break som
gjorts. I VM 1997 gjorde Ronnie O`Sullivan ett på 5 minuter och 20
sekunder! En av de mäktigaste idrottsprestationerna som gjorts, alla
kategorier enligt mig.

Men varför prioriterar Eurosport
skidskytte, hästhoppning och fotboll i den usla amerikanska ligan
framför en final i den näst största Snookerturneringen under året?
Eurosport har ensamrätt att visa Snooker i Sverige och borde därmed
ha ett ansvar att sända dessa tävlingar, åtminstone semifinaler
och finaler så att så många som möjligt ska kunna se dessa
matcher.

Jag måste hitta en lösning på
problemet innan Mastersslutspelet.

Det kan vara smärtsamt för både själ
och hjärta att titta på Snooker. I tisdags tittade jag på en match
mellan Judd Trump och Liang Wenbo i UK Championship som visades på
Tv-kanalen Eurosport. Mitt i matchen uppmärksammade kommentatorn Kim
Hartman att på bordet bredvid höll något stort på att hända. I
matchen mellan Neil Robertson och Thepchaiya Un-Nooh höll den
sistnämnde på att göra ett så kallat maximum break, det vill säga
147 poäng i ett svep. Detta är det finaste man kan göra i Snooker
och innebär att man stöter i alla 15 röda med den svarta efter
varje röd och sedan alla de så kallade färgade i rätt ordning.
Efterhand avstannade alla övriga matcher i hallen och både publik,
Tv-publik, övriga spelare och domare övergick till att titta på
det Un-Nooh höll på att göra. Efter några snygga och svåra
stötar hade han slutligen endast den sista bollen, den svarta, kvar
på bordet. Den låg på sin prick och borde inte utgöra något
större hinder för Un-Nooh att göra sitt första maximum break i en
turnering… men han missade! Un-Nooh var förkrossad och satt länge
på sin stol med huvudet i händerna. Han var nu inte bara förkrossad
över att ha missat ett maximum break utan kanske än mer för att ha
förlorade de 44 000 pund som han skulle ha vunnit om denna
försmädliga svarta bollen slunkit ner i hålet. Den höga
prissumman beror på att ingen gjort något maximum break på de
sista åtta rankingturneringarna (de största och viktigaste
turneringarna) och att i varje sådan turnering belönas ett maximum
break med 5 000 pund. Om ingen lyckas med bedriften i en turnering
skjuts prispengarna till nästa och så vidare. Dessutom belönas den
högsta serien med 4 000 pund i UK Championship.

Un-Nooh tillhör inte de högst rankade
spelarna på touren (rankad som nummer 36) och har under 2015 tjänat
in 94 615 pund. De 44 000 punden, över en halv miljon kronor, hade
blivit ett fint tillskott i thailändarens kassa.

Det är lite tragiskt förresten att
denna miss till och med uppmärksammades i svensk media. Vare sig Tv
(förutom Eurosport) eller något annat medium rapporterar annars
vare sig om eller från snookerturneringar, trots att de största
turneringarna är stora idrottshändelser i bland annat
Storbritannien. Snooker är fortfarande en ”icke händelse” i
Sverige och blir bara intressant om det finns en personlig tragedi i
botten.

Un-Nooh är dock inte ensam att ha
missat ett maximum break på sista svarta. Även Ken Doherty gjorde
detta i Masters år 2000 och Mark Selby i China Open 2013. En klen
tröst dock…

Och inte nog med elände förresten,
Un-Nooh förlorade sedan även matchen och dessutom gjorde Neil
Robertsson en 145 serie i framet efter. I den match som jag följde
på Eurosport slog överraskande Liang Wenbo favorittippade Judd
Trump efter att ha vänt ett 1-4 underläge till 6-4. Fem raka
frames! Ännu en som var förkrossad denna kväll.

Snooker är verkligen en fantastiskt
underhållande sport, på många olika plan.

Nu är Snooker-VM över för i år. Vilken turnering det blev och vilken avslutning! Hade knappt hört namnet Bingham tidigare. Jättekul att en spelare som harvat i skuggan av de stora elefanterna i många år i slutet av sin karriär, han är ju snart 40 år, går och vinner. Och på vilket sätt sedan. Man kan ju inte precis bortförklara segern med att han hade tur i lottningen när han på vägen mot finalen slog Dott, O´Sullivan och Trump och sedan i finalen Murphy, som var favorittippad, i en jämn batalj. Att vinna VM i Snooker gör man ju inte heller av en tillfällighet. Genom att matcherna är så långa, finalen går i bäst av 35 frames, så blir det alltid i slutändan den bäste som vinner. Vilka nerver Bingham hade sedan. Jag trodde hela tiden att Murphy till slut skulle vinna på grund av sin större erfarenhet av att vara i final och vinna stora turneringar men Bingham lyckades hålla nerverna i schack även när han tappade sin relativt stora ledning i slutet av matchen. Att han vann det långa fram 31 var det som stärkte honom och som knäckte Murphy. Även om jag inte är så förtjust i Murphy så kunde jag inte låta bli att tycka lite synd om honom efter matchen där han satt helt ensam på sin stol och stirrade tomt framför sig. Han hade nog tagit ut segern i förväg, det handlade ju trots allt bara om att slå den där Bingham…

Konflikten mellan
SBS Discovery och Telia har lett till att jag inte kan se några matcher i
Snookerturneringen China Open. Konflikten
har lett till att Telia inte längre har Eurosport i sitt kanalutbud, den enda kanalen
som visar Snooker i Sverige. Jag kan mycket väl förstå att SBS Discovery vill
ha betalt för sina TV-kanaler och att Telia vill betala så lite som möjligt för
dessa, vilket ju i slutändan handlar om hur mycket jag själv får betala för att
se kanalerna. Man irriterande är det i alla fall nu när jag efter flera år utan
att kunna se Snooker på TV äntligen åter kunnat göra det. Jag vill heller inte
byta leverantör av kanaler på vår fiber, alternativen som finns är ur de flesta
aspekter sämre. En påträngande försäljare från Viasat har till exempel varit
här och försökt få mig som kund med ett ”fantastiskt” erbjudande som innebär färre
kanaler till samma pris som Telia och dessutom med en bindningstid på flera år.
Så jag får hålla ut och hoppas på att parterna kommer överens så snart som
möjligt.