Så var Eurovision Song Contest
över för i 2015. Även i år har jag överraskats av att det var så
många bra låtar som deltog och jag tyckte som en stor del av det
övriga Europa och Australien att det svenska bidraget var bäst. Det
fanns ytterligare några låtar som jag tyckte stack ut, på ett positivt sätt, lite extra. Till dessa hörde framförallt bidragen från Norges, Estlands och Schweiz och så självklart
Australiens bidrag. Bara några få bidrag tyckte jag utmärkte sig
åt andra hållet. För att kunna uppskatta bidragen har det åter
hjälpt mig att titta på de program som Svt sänder före
evenemanget där låtarna presenteras. Många av låtarna behöver
några lyssningar för att man ska ”upptäcka” dem. Problemet för
mig i år var att jag tyckte att programledarna och personerna som
utgjorde panelen i detta program, Sarah Dawn Finer med bisittare
Christer Björkman samt Kristin Amparo, Tess Merkel och Eric Saade var
så dåliga. Jag gillade inte deras överlägsna och ofta plumpa
kommentarer. Det blev ibland till och med lätt komiskt som när Eric Saade kallade en av artisterna för en ”hittepåartist”
när han själv knappast kan kallas för en riktig artist. Saade
plockas ju bara fram till den svenska schlagerfestivalen där
han får någon menlös låt att sjunga uppbyggd kring en enkel refräng. För att försöka skylla över låtens kasshet så
bygger man numret kring en spektakulär scenshowen. Sist han var med
var det viktigaste i numret att han slog sönder en glasruta. Mellan
festivalerna så åker denne Saade riket runt och sjunger ”singback”
i köpcenter… Om dessa panelmedlemmar inte gillar låtarna så
kanske detta beror på att de just inte gillar låtarna… Mer
komplicerat än så är det inte. Deras smaker är ju inte av annan beskaffenhet än min eller någon annans.
Sen tycker jag ju att denna typ av
musikevenemang egentligen inte är någon tävling. Det finns ju inget
tävlingsmoment i evenemangen. Medborgarna i Europa säger ju bara
vad man tycker, inte att något är bra eller dåligt. Om artisterna
genomför sina nummer på ett bra sätt kan de ju heller aldrig
misslyckas, det är ju medborgarna i det land som skickade bidraget som bestämt att
bidraget ska skickas.