I går tog jag bil till jobbet för första gången på två månader. Ingen trevlig upplevelse precis, blev påmind om fördelarna med att cykla. Jag var tvungen att ta bilen på grund av att jag skull på en aktivitet efter jobbet som jag hade svårt att kombinera med cykling. Men resultatet blev irritation och frustration. På morgonen så rörde sig köerna på Nynäsvägen, Södra länken och Essingeleden i promenadfart, trots att jag åkte efter nio då köerna borde ha ebbat ut. Och inte nog med att det tog i princip lika lång tid som att cykla, jag blev nästan tokig av att inte kunna göra något åt situationen, en känsla som jag inte kunde skaka av mig förrän på eftermiddagen. Jag är ju van att ha kontroll över mitt resande. Med cykel så behöver man aldrig stå i kö, även om det ibland är mycket cyklar på Götgatan och Gamla stan. Jag vet alltid hur lång tid resan tar.
När jag efter jobbet skulle åka till Södermalm, där min aktivitet skulle äga rum, var det åter köer, trots att klockan var 18:00. Sedan skulle jag hitta parkeringsplats… Kom försent med andan i halsen. Det skulle ha tagit mig halva tiden att avverka sträckan i sakta och icke svettdrivande fart med cykel. Ny frustration och irritation som var svår att skaka av sig.
Jag fattar inte hur folk kan sitta i dessa köer, dag efter dag, utan att krevera. Jag fixar det i alla fall inte.