Tintin behandlar dock inte Milou alltid
så vänligt trots att han vid ett tillfälle till och med föder
Tintin genom att dela med sig av kyklingen han stjäl i
restaurangvagnen på tåget när de jagar skurkarna. När de lite
senare sitter på en godstågsvagn smaskar de broderligt på denna
kyckling. (s.32-33) När Milou blir berusad av att dricka droppar av
Wiskey som läcker från tankvagnen på godståget de sitter på så
skäller Tintin på honom. (s.34-45) Han borde dock ha blivit
förvånad över att Milou var berusad överhuvudtaget och kan man
verkligen göra en hund ansvarig för att ha råkat bli berusad?
Milou försöker sedan dricka Wiskey vid ytterligare två tillfällen
(s.35 och s.40) med följden att Tintin skäller på honom och vid
ett tillfälle till och med agar hunden (s.40). Ingen heder åt
Tintin här…Tintin skäller eller är ironisk mot Milou vid
ytterligare ett flertal tillfällen under äventyret. Dels efter att
Milou av misstag avslöjar Tintin när denne är förklädd till en
gubbe (s.6), dels efter att Milou lockat tillbaka geten en gång för
mycket när Tintin håller på att bli likviderad av skurkarna
(s.10), dels efter att Milou ramlat in i ett tistelsnår (s.41) och
dels när Milou blir rädd för en spindel (s.53). Milou däremot är
alltid trogen sin husse, nästan… han uttrycker sig bara vid ett
tillfälle lite ironiskt mot Tintin när han säger ”kunde du inte
ha tagit vägen genom grinden som jag? … Alltid ska du leka
akrobat!”, när Tintin försökt hoppa på taket till skurkarnas
bil från en mur men missar och hamnar pladask på vägbanan.

Jag får känslan av att Tintin ser
Milou i detta avsnitt som ett barn, så som man såg på barn på
30-talet. Barn som objekt som har skyldigheter men inga rättigheter.
Skulle vara intressant att göra en mer djupgående analys av Tintins
relation till Milou…