”Den svarta ön” har formen av en
thriller och deckare. Tintin jagar och jagas av en falskmyntarliga
genom Europa ända upp till Skottland samtidigt som han även jagas
av polisen (dupontarna) som tror att han är skyldig till ett
personrån. Albumet är både spännande och fyndigt och är en av
mina favoritberättelser. I albumet ger Hergé Milou en mycket viktig
roll. Det är hunden som ofta leder historien framåt och Milou
räddar livet på Tintin eller rädda honom ur knipor många gånger.
Det börjar med att Milou hittar nycklarna till handbojorna som de nu
sovande dupontarna har fjättrat Tintin med efter att ha gripit honom
i tron att han begått ett personrån på tåget som de färdas på.
Tintin kan på grund av detta fly från både tåget och dupontarna.
(s.4) Milou räddar sedan livet på Tintin när skurken Wronzoff och
hans kumpan försöker tvinga honom att hoppa från en klippa. Milou
lyckas befria och reta upp en get som ”hjälper” honom. (s.8 –
s.10) Han lyckas sedan påkalla en brandmans uppmärksamhet så att
denne kan rädda Tintin ur doktor Mullers brinnande villa. (s.22) Han
väcker Tintin efter att han krockat med en kratta så att Tintin kan
knocka skurken som ska anfalla honom (s.27) och han varnar Tintin när
denne står på tågtaket och tåget närmar sig en låg tunnel
(s.31). På slutet så räddar han Tintin ur två mycket svåra
knipor. Dels genom att hittar en utgång från grottan på den svarta
ön där de hotas av att bli dränkta av tidvattnet (s.48) – detta
leder även till att Tintin hittar falskmyntarverkstaden, dels genom
att Milou lyckas tämja den stora gorillan Ranko (s.53). Milous
bedrifter är av helt avgörande betydelse för att mysteriet klaras
upp, han spårar ju även upp bovar och hittar ledtrådar, och han
räddar livet på Tintin vid åtminstone tre tillfällen.