Sverige som rättsstat

Är Sverige en rättsstat? Ja, det
skulle jag vilja påstå, man ibland så vill företrädare för
staten sätta centrala och grundläggande principer för en rättsstat
ur spel. Inte kanske främst för att de vill avskaffa dessa
principer utan av obetänksamhet. Det senaste exemplet är när
statsminister Stefan Löfven i Ekots lördagsintervju säger att
Ryssland hittills inte kunnat bevisa att de är oskyldigt till
nervgiftsattacken i Salisbury. Han säger att det inte behövt vara
så svårt att förklara hur ett nervgift som är tillverkat under
Sovjettiden hamnar i Salisbury (SvD 7 april 2018).

Här är det plötsligt den anklagade,
det vill säga Rysslands regim, som har ansvaret att bevisa att man
är oskyldig. Detta är anmärkningsvärt. Här är det för övrigt
inte endast Sverige som gör detta misstag utan i princip hela
västvärlden.

Huruvida det är Rysslands regim som
ligger bakom mordförsöken vet vi inte. De enda uppgifter vi har är
att Storbritannien påstår att Sergej Skrupal och hans dotter blivit
förgiftade med ett gift som utvecklats i gamla Sovjetunionen. Man
har dock inte presenterat några bevis och labbet som genomfört
testerna menar att de inte har peka ut var giftet är tillverkat. Det
verkar för övrigt rätt klantigt att försöka mörda en person på
detta sätt. Både för att man så tydligt skulle peka ut sig själv
genom att använda detta gift och dels genom att metoden måste
betraktas som mycket osäker. Om de skulle vilja döda honom, kanske
för att varna andra spioner, så skulle de kunna gjort detta på
många andra och säkrare sätt. Låter mer tycker jag som att det är
någon som vill få det att se ut som att det är Ryssland som
ligger.

Men det anmärkningsvärda är att vår
statsminister här lägger ansvaret på Ryssland själva att rentvå
sig. Han utgår ifrån, eller är till och med säkra på, att man
fångat rätt skurk men att man ännu inte har hittat bevis. Detta
ses dock bara som en tidsfråga. Samma förhållningssätt var
rådande i utredningen mot de båda för mord misstänkta bröderna i
Kevin-fallet i Arvika. Man ”visste” att de var skyldiga. Bara ett
svar från de båda pojkarna var giltiga för förhörsledarna, ett
erkännande. Allt annat de sade tolkades som att de talade osanning.

Vad händer nu om det skulle visa sig
finnas en annan förklaring till mordförsöken än att det är den
ryska staten som velat döda den före detta spionen och hans dotter?
Ja, jag tror att de stater som då felaktigt pekat ut Ryssland kommer
att ha svårt att erkänna att man haft fel. Man kommer i stället
att säga att ”ja de kanske inte var så skyldiga denna gång men
de har ju gjort så mycket annat, tänk på Krim, så det var ju inte
så konstigt att vi misstänkte dem. De får skylla sig själva trots
att de just i detta fall visat sig vara oskyldiga”.