Allt oftare funderar jag över värdet i det jag gör. I
efterhand framstår det mesta jag gjort i livet som meningslöst och slöseri med
tid. I stunden är det lätt att dras med och se något stort och viktigt men med
lite perspektiv så ser man att man inte förändrat världen… Jag vill gärna se
min egen roll i tillvaron som central genom att mina handlingar leder till
viktiga resultat och förändringar, men detta är oftast en illusion och ett
självbedrägeri. Men det är kanske denna typ av självbedrägeri som ger våra liv en
tillsynes mening. Vi kanske inte skulle orka med livet, vi i västvärlden som
inte behöver anstränga oss för vår dagliga överlevnad, om vi inte kunde bygga
upp en känsla av att vi är betydelsefulla. Detta är dock ett spel som vi måste spela
tillsammans. Den som ifrågasätter spelreglerna blir utstött ur den varma och
trygga gemenskapen. Jag ifrågasätter ofta detta vilket kan ha med en ökande
ålder att göra. Det enda verkligt meningsfulla jag har gjort i mitt liv är att
skaffa mina barn och det meningsfulla jag har framför mig är att försöka bidra
till att dessa får ett så bra liv som möjligt.