Jag är medveten om ett 20-tal handlingar i mitt liv som jag
särskilt skulle vilja ha ogjorda. Oftast är det sådant som jag sagt och som jag
tror har sårat andra. Det tidigaste härrör från det att jag var sex år gammal,
det senaste för något år sedan. Förutom dessa handlingar så har jag även sagt
och gjort ett otaligt antal andra dumma, korkade och ibland otrevliga saker,
men dessa 20-tal sticker ut lite extra för mig (vilket inte per automatik
innebär att den som jag gjort handlingen mot kommer ihåg den). Förutom dessa
handlingar har jag med största säkerhet gjort och sagt saker av liknande art
som jag inte kommer ihåg eller som jag själv inte uppfattat vara sårande men som
uppfattats som sårande av en motpart. Hur mycket detta handlar om har jag ingen
aning om men det är förmodligen betydligt fler än de jag kommer ihåg.

Men egentligen kanske detta mitt ältande handlar om en lätt
hybris och övertro på min egen betydelse och vikt för andra människor. Om andra
lägger vikt vid och reagerar på vad jag säger och gör, både negativa och
positiva saker, innebär detta att jag är en betydelsefull person för dessa. Mitt
ältande blir då mer av en önskan om uppmärksamhet och erkännande från andra.
Motsatsen, att ingen uppmärksammat eller brytt sig om det jag sagt eller gjort,
blir då något mycket värre. Och ofta är det nog så, ingen är lika betydelsefull
för någon annan som han är för sig själv. Alla är vi så fokuserade på oss
själva, vad vi säger, vad vi gör och hur vi tror att andra ser oss, att vi
egentligen inte ser andra människor. Föreställningen om hur andra människor
reagerar härrör dessutom egentligen från hur vi själva skulle reagera på det vi
sagt eller gjort och har egentligen ganska lite med andra människors reaktioner
att göra. Vi ser oss själva i andra människor. Vi är egocentriska och kan inte
vara på något annat sätt.