Mina funderligar om samhälle, kultur och livsfrågor

På sin kammare tänker man alltid klarast. Där löser man problem och hittar förklaringar på de gåtor som gäckat mänskligheten i århundraden. Jag ser det som egoistiskt att inte delar min världsbild med andra. Här finns inlägg från 2013 och framåt.

  • Nazister och 1 maj

    Svenskarnas parti, Sveriges för tillfället mest omtalade
    nazistparti, genomförde i år för första gången en tillståndsgiven 1 maj demonstration.
    Den ort som fick det tvivelaktiga nöjet att stå som värd för evenemanget var
    Jönköping. Cirka 150, mestadels unga män, samlades i staden för att med stora
    problem genomföra sin demonstration. Motståndet mot demonstrationen var stort
    och det krävdes 450 poliser för att skydda den lilla skaran demonstranter. Motdemonstranter
    lyckades flera gånger störa och tillfälligt förhindra demonstrationen och tvingade
    den att ändra sin planerade färdväg. Kyrkorna demonstrerade sin motvilja mot
    nazisterna genom att ringa i kyrkklockorna under hela den tid som
    demonstrationen pågick. Att varna genom att ringa i kyrkklockorna har kyrkan
    inte gjort sedan inledningen av 2:a världskriget.

    Jag håller självklart med motdemonstranterna och alla
    andra som inte stödjer nazistiska idéer, vilket som tur är utgör i princip alla
    invånare i Sverige. Att vara nazist anser jag är att stå för en människosyn som
    både är hemsk och korkad. Men jag stödjer samtidigt självklart dessa nazisters rätt
    att ha och manifestera sina åsikter så länge de inte begår något brott. Att
    även extrema politiska åsikter får och kan framföras i ett samhälle är ett
    tecken på styrka för demokratin i samhället. Men det är inte detta jag
    tänker diskutera i detta inlägg. Det jag här vill ta upp handlar om den reaktion
    som demonstrationen väckte. Den kan vid en första anblick ses som något
    positivt, folk tar ställning mot nazism, men om man funderar vidare väcks
    frågan om vilket syfte motdemonstranterna har med sina protester.

    I en demokrati är det en medborgerlig rättighet för
    medborgarna att få ta del av alla typer av åsikter innan man går till val. I
    Jönköping ville motdemonstranterna förhindra medborgarna denna rättighet. Detta
    är ett allvarligt hot mot demokratin. Men varför vill motdemonstranterna hindra
    medborgarna att ta del av dessa nazisters budskap? Tror de att nazisterna
    kommer att värva en massa nya sympatisörer om dessa ostört får prata om sin
    ideologi? Är det detta som är motivet till att förhindra nazisterna att få föra
    ut sitt budskap? Jag tror knappast att detta är någon fara. Få människor är
    mottagliga för nazistiska budskap i dagens Sverige och om 150 nazister går på
    parad genom Jönköping tror jag knappast detta spelar någon som helst roll för
    nazismens utbredning i landet.

    Den reaktion som demonstrationen väckt tror jag däremot
    kan gynna nazisterna. Detta lilla demonstrationståg får här ett extremt och
    oproportionerligt medialt utrymme. En mer rimlig reaktion här vore att ingen
    brydde sig om händelsen. Inga motdemonstranter borde sluta upp, inga
    journalister borde åka till Jönköping för att övervaka händelsen.
    Demonstrationen skulle behandlas för vad den är, 150 knäppgökar som
    demonstrerar för något som de är rätt ensamma om att tro på i dagens Sverige. Vilken skada gör
    detta för samhället? De företräder en obehaglig ideologi, absolut, men ingen
    behöver gå och lyssna på dem. Snarare är det väl så att det är i motstånd som
    denna typ av grupperingar växer. Man blir något när man väcker reaktioner i
    omgivningen och då är det inte själva åsikten som grupperingen företräder som
    är det viktiga utan mera att åsikten väcker en reaktion.

    Nästa gång som partiet tänker demonstrera, låt dem göra
    detta. Det är deras rättighet. Men om ni inte gillar dem, ignorera dem så som vi
    ignorerar alla andra udda åsikter och knäppskallar i samhället. Ge dem inte det
    de vill ha, uppmärksamhet, och begår de brott, behandla dem som brottslingar.

  • Mobbade barn får sämre liv som vuxna

    För några veckor sedan redovisades i media en brittisk
    studie som visar att mobbning i skolans låg och mellanstadie leder till allvarliga
    och bestående konsekvenser för de mobbade. Studien, som är publicerad i en
    ansedd vetenskaplig tidskrift (American Journal of Psychiatry), visar att de
    som blivit mobbade under låg- och mellanstadieåren löper en ökad risk att i
    vuxen ålder drabbas av depression och självmordstankar. Mobbningsoffren har
    dessutom lägre utbildning och är mer sällan i förhållanden än andra. Vuxna män
    som blivit mobbade som barn är oftare arbetslösa och har lägre inkomst än
    genomsnittet. Vid 50 års ålder är de hälsomässiga och sociala konsekvenserna
    ”ihållande och starka”. En slutsats som forskarna bakom studien drar
    är att vi måste göra oss av med föreställningen att mobbning är en ofrånkomlig
    del av att växa upp.

    Detta är en mycket viktig studie då den så tydligt visar på
    de allvarliga och långsiktiga konsekvenser som mobbning får för individen och i
    förlängningen för samhället. Mobbning påverkar individen för livet, inte bara
    under den period som mobbningen inträffar. Studien visar att vi måste se på problemet
    med andra ögon och att vi måste införa nolltolerans mot mobbning i skolorna och
    att skolorna har ansvaret för att detta uppnås. Jag har tidigare i denna blogg varit
    inne på att samhället är ansvariga för de personers säkerhet som befinner sig under
    förhållanden som de själva inte kan påverkar, exempelvis i skolan eller i fängelset.

    Det är intressant att fundera på vilken roll den
    pennalism som i alla tider förekommit i skolan har haft för samhället. Har det varit och
    är det fortfarande ett sätt, vid sidan av klasstukturer och kön, att forma samhället
    genom? I varje typ av samhälle måste det finnas en viss mängd individer med
    dåligt självförtroende som accepterar att göra ”slavjobben” och betjäna andra. ”Vinnarna”
    i samhället måste även ha ”förlorare” omkring sig för att kunna känna sig som ”vinnare”.

    Min bestämda övertygelse är att barn som växer upp i
    trygga harmoniska hem och går i skola utan mobbning och pennalism blir trygga
    och harmoniska medborgare. Att barn lever och växer upp under sådana
    förhållanden är inte enbart en fråga för individens välbefinnande utan påverkar
    även det framtida samhället. Men det är kanske inte enbart sådana individer som
    vårt samhälle behöver… Nej mobbningen kanske är en del i samhällsstrukturen och fyller en för vårt samhälle viktig sorteringsfunktion.
    Men är det ett sådant samhälle vi vill leva i, egentligen?

  • Ungdomsarbetslöshet

    En ständigt återkommande
    diskussionsfråga inom arbetslöshetsområdet är ungdomsarbetslösheten. Den ligger
    konstant högre än den totala arbetslösheten i landet. Detta anses som oroande.
    Men om detta stämmer, det finns många osäkerheter i denna statistik, är detta
    så allvarligt? Egentligen inte tycker jag. Siffrorna tyder på att ungdomen har
    vissa svårigheter att initialt komma in på arbetsmarknaden, men de flesta kommer
    in tillslut. Om de inte gjorde det så skulle arbetslösheten ständigt öka, men
    det gör den inte. Min slutsats är att problemet i sig inte är så stort. Det många
    nog egentligen är oroliga för är att ungdomen ska välja ett annat sätt att leva
    på som inte stämmer överens med vårt konsumtionssamhälles ideal om vi inte
    direkt kan fasa in dem i arbetslivet. Detta skulle på sikt kunna förändra
    samhället in i något okänt och nytt vilket i sig kan uppfattas som farligt.

    Men om vi följer den svenske journalisten och aforistikern Carl Hammaréns kloka insikt ”Det enda sättet att lösa ungdomsproblemet är att åldras”, så löser sig de ungdomsrelaterade problemen med tiden. Problemen kanske inte försvinner – men de är inte längre ungdomsproblem eftersom individerna inte längre är ungdomar.

  • Sysselsättningspolitik

    I de stundande valrörelserna så kommer garanterat sysselsättnings- och
    arbetslöshetspolitik bli en av de stora frågorna. Alla partier har sina idéer
    om hur vi ska minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i
    landet. Jag är ingen ekonom men jag blir ofta förundrad över den övertro på hur
    enkla politiska förändringar ska kunna påverka det komplexa system som
    arbetsmarknaden är en del av. Ibland undrar jag om politikerna är medvetna om
    hur lite deras förslag egentligen kan påverka arbetslöshetssiffrorna. Förstår
    de detta och hoppas att väljarna inte ska förstå eller tror de verkligen på
    sina förslag?

    Tänker de på att när vi ska satsa på små och medelstora företag för att
    skapa jobb så konkurerar dessa med redan etablerade företag. Antingen direkt
    genom att man konkurerar om specifika segment inom en marknad, eller indirekt
    genom att man konkurerar om samma pengar i ett slutet system. Vi medborgare har
    ju bara en viss begränsad summa att handla för. Vi kan kanske öka exporten eller konkurera med import men
    ofta blir våra varor och tjänster för dyra för att konkurera i eller med utlandet och för
    att minska på kostnader så förlägger vi även ofta produktionen utomlands i
    länder med lägre kostnader.

    Tänker politikerna på att om vi ökar eller minskar skatter och
    arbetsgivaravgifter så får detta många olika konsekvenser. Sänker vi skatterna
    och arbetsgivaravgifter så får färre personer arbete inom den offentliga
    sektorn, eller också så får de som arbetar inom den offentliga sektorn lägre
    löner. Bådadera leder till en minskad konsumtion för denna grupp. Eller också
    så får vi betala mer direkt genom avgifter för offentliga tjänster vilket
    innebär att vi får mindre med pengar för konsumtion av andra varor och tjänster,
    eller också utnyttjar vi de offentliga tjänsterna i mindre utsträckning när de
    upplevs som dyrare vilket kan leda till att färre får arbete inom den
    offentliga sektorn (vilket leder till en minskad konsumtion).

    En annan fråga är om det finns en optimal sysselsättningsnivå i
    samhället där det produceras en optimal mängd varor och tjänster till
    medborgarna? Om vi har nått denna nivå är det då meningsfullt att till varje pris
    skapa sysselsättning för de medborgare som inte har arbete? Vi bör ju skapa
    meningsfulla arbeten, inte arbete för arbetets egen skull. Här kanske vi måste
    tänka om.

    Hur man än resonerar så finns det alltid en baksida med alla förslag och
    jag undrar om det verkligen finns några förslag som påverkar sysselsättningen i
    någon betydande omfattning. Vad de olika förslagen däremot gör är att omfördela
    resurserna i detta slutna system på olika sätt. Detta kanske är det egentliga målet med arbetsmarknadspolitiken.

  • Brandmän och SD

    Brandmännen på en brandstation i Malmö har beslutat att bojkotta Sverigedemokraternas
    ordförande Jimmy Åkesson när denne ska besöka deras arbetsplats som ett led i
    sin valkampanj. Bojkotten genomför de genom att ta sina brandbilar och dra iväg
    när Åkesson kommer. De försöker inte hindra honom att göra sitt besök men de
    vill inte träffa honom. Detta tycker jag är ett sunt sätt att hantera
    situationen på och då inte specifikt för att det handlar om just detta parti,
    utan för att det är dessa brandmäns rätt att inte behöva träffa politiker som är
    ute på valturné när man befinner sig på sin arbetsplats. Även om man arbetar
    inom den skattefinansierade offentliga sektorn. Rätten att inte behöva träffa
    politiker borde självklart gälla alla medborgare. Ingen politiker på valturné
    borde få besöka sjukhusavdelningar eller andra inrättningar där medborgare bor,
    tillfälligt eller permanent. Detta borde vara lika självklart som att politiker
    inte får gå in i privatpersoners hus eller lägenheter utan tillåtelse av de som
    bor där. Vill politiska partier besöka arbetsplatser eller inrättning som är
    skattefinansierade, upplåt en samlingslokal åt dem och låt boende, intagna och
    anställda själva välja om man vill gå dit och lyssna och träffa politikerna.

    På skolorna borde samma sak gälla. Låt de barn och lärare som är
    intresserade gå och lyssna. Att det blir en hätsk stämning när just
    Sverigedemokraterna kommer på besök till skolan och den offentliga sektorns
    arbetsplatser är inte så svårt att förstå eftersom deras politik går ut på att
    en stor del av de som går i skolorna och arbetar på dessa arbetsplatser enligt
    partiet inte borde få vara kvar i Sverige. Det är rätt provocerande… Men jag
    tycker att även Sverigedemokraterna ska behandlas som andra partier som blivit valda
    i enlighet med våra demokratiska principer till Riksdag, Landsting och
    Kommunfullmäktige, men jag tycker det är viktigt att vi skapar enhetliga regler
    som tar tillvara medborgarnas rätt att slippa träffa politiker och slippa
    lyssna på politiska budskap, oavsett vem som står för budskapet.

  • Flygplan försvunnet

    Den 8 mars försvann ett plan från Malaysia Airlines med
    239 personer ombord på sin väg från Kuala Lumpor till Peking.

    Ända sedan dess har stora sökinsatser gjorts för att
    försöka hitta planet. Spekulationerna om vad som hänt planet har handlat om att
    det antingen hänt en olycka, att planet medvetet störtats av en eller båda
    piloterna eller att planet kapats. Mycket av spekulationerna har handlat om
    varför den transponder som sänder ut signaler till radaranläggningarna helt
    plötsligt slocknade. Orsaken till detta har av många tolkats som att någon
    stängt av transpondern medvetet.

    Efterhand
    har det framkommit att man lyckats spår planet via satellit signaler som man i
    efterhand har kunnat tolka och att man genom dessa signaler har fått tydliga indikationer
    på att planet har fortsatt flyga i flera timmar efter att man tappat kontakten.

    De flesta teorierna som nu florerar handlar om att
    piloten eller piloterna tillsammans störtat planet med flit. Man har till och
    med gjort husrannsakan hemma hos piloten och allt man hittat där har man tolkat
    som tecken på hans inblandning Att han haft en flygsimulator hemma tolkar man
    exempelvis som att han övat för att göra något hemskt, inte som att han varit
    en hängiven pilot med ambitionen att bli en ännu bättre pilot. Alla riktnings- och
    höjdändringar som man kunnat se att planet gjort tolkas som medvetna manövrar
    med ett ”ont” syfte. Att planet stigit till 12 000 meter tolkas som att piloten
    velat döda passagerarna genom att kväva dem. Men egentligen så har man ingen
    aning om vad som hänt.

    Men om det nu är så att planet flugit tills bränslet
    tagit slut, vilket mycket tyder på och då hamnat 100- tals mil från land mitt
    ute i Indiska oceanen, tyder inte detta snarast på att det blivit något fel på
    planet? Om målet för piloten/piloterna eller för den delen en kapare hade varit
    att döda passagerarna genom att störta planet, varför störtade man inte planet
    på en gång? Varför bemöda sig med att stänga av transpondern och fortsätta att
    flyga tills bränslet tagit slut, och kanske riskera att misslyckas med sitt
    mål? De som haft kontrollen över planet riskerade ju att bli övermannade av
    passagerarna eller övrig personal. Att piloten medvetet skulle ha orsakat
    katastrofen låter väldigt orimligt. Det mest rimliga tror jag är att det hänt
    något med planet, en brand eller ett hastigt tryckfall, som slagit ut
    strömförsörjningen och gjort planet manöverodugligt. Kanske hann piloterna göra
    eller påbörja en manöver för att flyga mot en flygplats innan styrsystemet helt
    slogs ut eller innan de blev medvetslös. Sedan har planet fortsatt i en rak
    linje tills bränslet tagit slut. Det kan vara en hel kedja av händelser som
    lett fram till katastrofen, händelser som resulterat i olika synliga kurs- och
    höjdändringar. Dessa försöker man nu hitta rationella förklaringar till genom
    att se dessa som medvetna manövrar.

    Det verkar som om man strävar efter att hitta orsaken
    till katastrofen i att det är ett medvetet mänskligt handlande som orsakat
    händelsen. Detta verkar vara en ”bättre” förklaring än att det blivit
    något fel på planet. Bakom detta kan ligga att om vi börjar misstro själva
    flygmaskinernas säkerhet, och detta var ju en gammal beprövad modell, så kan
    detta påverka flygmarknaden. Då är en bättre förklaring att det var piloten som
    orsakade händelsen och att det inte ens var en olycka. Detta är i och för sig
    ingen bra förklaring, det kan ju påverka förtroendet för piloterna. Men ett
    sådant problem är ändå mer hanterbart. Man kan här vidta åtgärder, exempelvis att
    förbättra rekryteringarna av piloter och genom kontinuerliga tester och
    kontroller av yrkesgruppen.

    Jag hoppas verkligen att man lyckas hitta den svarta
    lådan så att vi får en förklaring till denna hemska händelse, både för de
    anhörigas skull och för att ge piloterna upprättelse, men även för att kunna
    hitta och åtgärda de problem som legat bakom händelsen.

  • Finns det bara ”polismän”?

    I samband med
    att polisväsendet i Sverige från den 1 januari 2015 ska omorganiseras så passar
    regeringen på att tydliggöra hur begreppet polis ska användas. Man skriver i
    sin proposition om omorganiseringen (2013/14:110: En ny organisation för
    polisen) att omorganisationen av polisen förutsätter att många av de begrepp
    som i dag används i lagar och förordningar i och för den nuvarande
    polisorganisationen ersätts med de benämningar som ska användas i framtiden.
    Ordet polisen används i dag både som ett kollektivt begrepp för att beteckna polisväsendet
    och dess myndigheter samt för att beteckna de tjänstemännen som är anställda
    vid polisen.

    Förslaget som regeringen lägger fram i sin proposition
    för att ensa i begreppsförvirringen är att begreppen polisen och polis ska
    ersättas med ”Polismyndigheten” samt ”polisman” när det
    handlar om enskilda tjänstemän. Man väljer polisman eftersom man anser att
    detta är ett vedetaget begrepp. Men jag undrar vilken reaktion detta kommer att
    väcka bland alla kvinnliga poliser, feminister och andra som inte längre anser
    att alla poliser egentligen borde vara män.

    I remissvaren har Länsstyrelsen i Västerbotten och
    Umeå universitet varit inne på att man borde använda ett könsneutralt begrepp
    för polistjänsteman, exempelvis ”en polis”, ”enskild polis” eller
    ”polisperson”. Kommittén som ligger bakom propositionen har dock inte sett
    någon anledning att diskutera några alternativ till polisman eftersom begreppet
    är så vedertaget.

    I dag, 2014, borde vi självklart sträva efter att
    utmönstra alla gamla begrepp som skapats i en annan tid, däribland begreppet polisman.
    Regeringen borde här ta chansen att föregå med gott exempel och skapa ett
    könsneutralt begrepp för polisanställda.

  • Fotboll och våld

    I dag hände det.
    En dödsmisshandel i samband med en fotbollsmatch. Inte direkt oväntat, det har
    hänt tidigare och varje år så skadas personer vid bråk i samband med fotbollsevenemang. Med jämna mellanrum så kommer dessa bråk att resultera i dödsfall. Under de
    sista 25 åren så har allsvenskan varit utsatt för våld, både på läktarna och
    utanför arenorna, olovligt tända bengaleldar, planstormningar osv och oavsett
    vad man gjort för att stävja problemet så inträffar allvarliga händelser.

    Frågan är vad som
    nu kommer att hända? Ja förmodligen inte så mycket. ”Alla” kommer självklart att
    fördöma våldet på och vid våra idrottsarenor men alla kommer även att unisont hävda
    att fotbollsallsvenskan ska fortsätta att spelas. Man kommer att säga ungefär:
    ”Vi får inte låta huliganerna vinna”, ”om vi inte fortsätter spela så har dödsfallet
    varit förgäves”, ”vi fortsätter för att hedra den avlidne”, ”det är inte
    fotbollens problem utan ett samhällsproblem” osv. Sedan fortsätter fotbollsallsvenskan
    att spelas som förut, ända tills nästa skandal inträffar, och det kommer den
    att göra. Att man till vilket pris som helst och oavsett vad som händer vill
    fortsätta spela beror självklart på att det är för mycket pengar inblandade för
    att göra något drastiskt. Vad ska alla spelare, tränare och andra funktionärer
    försörja sig på om man skulle lägga ner allsvenskan under ett år? För detta är
    ju egentligen det enda rimliga. Om det i samhället finns en nöjesaktivitet som
    man i förväg vet kommer att medföra allvarlig brottslighet, är det inte rimligt
    att förbjuda denna nöjesaktivitet för att skydda medborgarna? Att stänga ner
    allsvenskan under ett år (och kanske även superettan) skulle ge klubbarna och
    samhället en chans att göra något drastiskt åt problemen. Klubbarna borde
    exempelvis bryta helt och hållet med supporterföreningarna. För även om det
    bara är en mindre del av supportrarna som utgör problemet så är supporterföreningarna
    en förutsättning för dessa. Det är i mängden man kan gömma sig och det är denna
    ”vi mot dom” kultur som supporterkulturen bygger på som legitimerar våldet.

    Mitt förslag för
    att stävja problemet är att allsvenskan inte spelas i år, klubbarna avbryter
    allt samarbete med supporterföreningarna, man upplåter exempelvis inga speciella
    platser på läktarna åt hejarklackar, man släpper in färre personer på arenorna,
    obligatorisk Id-kontroll vid inpassering och klubbarna står för polisnotan i
    samband med match.