I de stundande valrörelserna så kommer garanterat sysselsättnings- och
arbetslöshetspolitik bli en av de stora frågorna. Alla partier har sina idéer
om hur vi ska minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i
landet. Jag är ingen ekonom men jag blir ofta förundrad över den övertro på hur
enkla politiska förändringar ska kunna påverka det komplexa system som
arbetsmarknaden är en del av. Ibland undrar jag om politikerna är medvetna om
hur lite deras förslag egentligen kan påverka arbetslöshetssiffrorna. Förstår
de detta och hoppas att väljarna inte ska förstå eller tror de verkligen på
sina förslag?

Tänker de på att när vi ska satsa på små och medelstora företag för att
skapa jobb så konkurerar dessa med redan etablerade företag. Antingen direkt
genom att man konkurerar om specifika segment inom en marknad, eller indirekt
genom att man konkurerar om samma pengar i ett slutet system. Vi medborgare har
ju bara en viss begränsad summa att handla för. Vi kan kanske öka exporten eller konkurera med import men
ofta blir våra varor och tjänster för dyra för att konkurera i eller med utlandet och för
att minska på kostnader så förlägger vi även ofta produktionen utomlands i
länder med lägre kostnader.

Tänker politikerna på att om vi ökar eller minskar skatter och
arbetsgivaravgifter så får detta många olika konsekvenser. Sänker vi skatterna
och arbetsgivaravgifter så får färre personer arbete inom den offentliga
sektorn, eller också så får de som arbetar inom den offentliga sektorn lägre
löner. Bådadera leder till en minskad konsumtion för denna grupp. Eller också
så får vi betala mer direkt genom avgifter för offentliga tjänster vilket
innebär att vi får mindre med pengar för konsumtion av andra varor och tjänster,
eller också utnyttjar vi de offentliga tjänsterna i mindre utsträckning när de
upplevs som dyrare vilket kan leda till att färre får arbete inom den
offentliga sektorn (vilket leder till en minskad konsumtion).

En annan fråga är om det finns en optimal sysselsättningsnivå i
samhället där det produceras en optimal mängd varor och tjänster till
medborgarna? Om vi har nått denna nivå är det då meningsfullt att till varje pris
skapa sysselsättning för de medborgare som inte har arbete? Vi bör ju skapa
meningsfulla arbeten, inte arbete för arbetets egen skull. Här kanske vi måste
tänka om.

Hur man än resonerar så finns det alltid en baksida med alla förslag och
jag undrar om det verkligen finns några förslag som påverkar sysselsättningen i
någon betydande omfattning. Vad de olika förslagen däremot gör är att omfördela
resurserna i detta slutna system på olika sätt. Detta kanske är det egentliga målet med arbetsmarknadspolitiken.