Att
klaga och ondgöra sig över saker och ting i tillvaron utan att
försöka göra något åt problemen är slöseri med energi –
antingen ska man försöker förändra det som irriterar eller också
så får man accepterar tingens ordning. Saker som inte går att
påverka, till exempel vädret eller den globala ekonomin, ska man
överhuvudtaget inte lägga energi på att irritera sig över.
Att
klaga tar energi för den som klagar. Att klaga är en passiviserande
drog, men precis som andra droger fyller klagandet en funktion för
“brukaren”, man får uppmärksamhet och hamnar i centrum i
sin relation med andra. Själva klagandet blir ett sätt att ta
utrymme. För den som lyssnar på klagandet däremot, för den
klagande måste ju ha en publik, blir denna relation
energidränerande och frustrerande. Ofta kan det vara svårt att
avbryta eller säga emot den klagande eftersom det på något sätt
kan tyckas vara synd om denne. Att klaga är en livsstil för en del
människor. Vi har nog alla träffat på personer som egocentriskt
konstant ältar alla sina problem och därigenom tar all plats i
rummet. Man blir både frustrerad och trött på sådana personer.
Min
strategi är att försöka tänka igenom det som jag ser som ett
problem och fatta ett beslut om huruvida jag ska försöka göra
något åt problemet. Om jag bestämmer mig för att inte göra något
åt problemet måste jag i stället acceptera det som jag inte tycker
om. Jag försöker att undvika att belasta andra med mina problem om
jag inte ser att andra kan vara en del i att lösa problemet eller
att min hantering av mitt problem kan hjälpa andra med att lösa
liknande problem.
Med
andra ord: handla i stället för att prata och använd inte bekymmer
och problem som ett medel för att sätta dig själv i centrum och ta
andras uppmärksamhet. Försök avbryta relationer med personer som
du känner dränerar dig på energi genom att de försöker vältra
över sina bekymmer på på dig.