Blog Image

Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

med mitt konstruktivistiska och postmodernistiska perspektiv

Du får gärna kommentera mina texter. Kommentarerna blir dock inte  publika.

I am now translating some of my old posts into English in my ongoing project to improve my ability to write in English.

About animal right activism

In English, Om samhällsfrågor Posted on 15 Nov, 2021 09:57

This text was written as a part of a debate in 2001 when animal rights activists were at their worst, threatening individual breeders and fur retailers as well as sabotaging for the breeders by releasing their animals. The text is available in Swedish on my website. The translation into English is new.


Animal rights activism and the democracy in a postmodern perspective (2001)

Breaking into a fur farm and releasing animals or terrorising fur shop owners is a form of criminality  that has a relatively high acceptance in society. “Rescuing animals” from captivity and suffering is seen as a higher goal, justifying these actions. Those who commit these crimes usually belong to different networks of animal rights activists and justify their actions with ideological and humanistic arguments.

The largest of these networks in Sweden, the Animal Liberation Front (DBF), describe on its website their actions as: “broadening democracy to include animals other than humans.” In essence, according to animal rights activists, it is a question of democracy when they, with criminal means, seek to persuade actors in the fur industry and others to cease their business through harassment and vandalism. And certainly it can be tempting to agree with the activists in their fight for the animals. We humans do not always treat animals humanely, but the question is what a society based on the ideology of animal rights activists would look like. Would we like to live in such a society? The following article shall discuss this issue.

Animal rights activists are often seen as representatives of good as opposed to the evil animal breeders, fur retailers and scientists. However, “goodness” has a less pleasant side as it is based on a vision of a society in which a small “enlightened” elite is allowed to stand above democracy. Animal rights activists believe there are higher values that justify non-democratic and criminal means.

In society, there will always be individuals or groups who, in some respects, consider themselves to be more ‘enlightened’ on moral or etic grounds and who, through this, consider themselves entitled or even have an obligation to act by any means at their disposal in order to achieve something for them perceived important. Examples of other such groups are anti-immigrant and Nazi organisations, anti-globalisation groups and left-wing autonomous groups. In this respect, there is no difference between a Nazi group that, with criminal acts, seeks to protect the country from unwanted elements that are considered in various ways degenerate the white race, left-wing autothonous groups that aim to save the country from globalisation by smashing shop windows or the animal rights activists releasing minks. What unites these groups is that they feel they have a mandate to define which objectives should be considered justifiable criminal acts. However, none of these objectives can give the right to stand over democracy because in a democracy, there is nothing above a democratic decision. When the special interests of a minority are allowed to take precedence, we approach a type of social system that few of us want to live in.

But the motives of animal rights activists have even some more interesting additional dimensions. They are  considered, for example, to be taking the case of animals. However, only some of the animal species. Very few of the activists, for example, seriously believe that the right of perch not to get caught on the hook or the right of mosquitoes not to be beaten to death, should be defended. The activists therefore believe that they have a mandate to determine the value for  different kind of animals and decide which living beings should have the right to live. Only some species are worth defending and the limit is most often set at mammals and animals that are “cute”. The question here will be whether we should accept that self-proclaimed small groups of “experts”, with the help of violence and threats, should be allowed to decide where this limit should go. The fundamental question here is who should decide where the line between life worth defending and life that can be sacrificed should go. Animal rights activists also believe they have a mandate to decide who should be born. Most animals born in captivity would not have been born if man had not considered himself in need of them. In other words, these animals would not have had a life if it had not been for man. The question of whether life is better than non-life and the question of what should be considered a dignified life are issues that cannot be determined objectively. However, the ‘enlightened’ animal rights activists believe they have answers to these questions. Their position is that in some cases non-life is better than life. The Animal Liberation Front writes about this on its website: “It should also not be forgotten that sometimes future generations are saved as farmers have sometimes been forced to close down after actions against them.” What they’re saved from is being born. If living conditions do not match the way activists value what a dignified life is, then it is better not to be born. Applied to humans (according to animal rights activists, humans are an animal among other animals), this reasoning could be interpreted as, for example, that children in developing countries who grow up under starvation and all kinds of oppression should not be born. But animal rights activists can   hardly experience a mink’s life from a mink’s perspective.

What they do (but also most of us other) is to humanize the animals and interpret their behavior from a human point of view. It is tempting, for example, to assume that a life of freedom, based on what we humans perceive as freedom, is also important for animals. Animals, however, certainly have completely different perspectives. Their existence is about trying to escape starvation and being killed and eaten by other animals. Maybe a good life for an animal is freedom from starvation? A protected life in a cage may be preferable to an uncertain and painful life in freedom, from the perspective of a animal. The romantic image of the free animals happily running across the open fields may have more to do with ourselves than with the animals that the activists (and the rest of us) want to defend.

The reasoning that man is an animal among other animals also becomes problematic in further ways. Cruelty in animal species and between different animal species are very common. As an example, our usual house cat which, in a seemingly cruel way, catches and “plays” with the mouse before it kills and eats it. When we talk about the cruelty of other animals, we interpret that this is in their nature and that they cannot therefore be blamed for their actions. Evolution has chiseled out certain behaviors favorable for the survival of the species. If man is an animal among other animals, then our cruelty should also be interpreted in these terms. What we perceive as free will and consciousness then becomes just an illusion and we are guided by much more basic urges. Man then acts, like other animals, by its nature and thus cannot be accused of being cruel. Culture becomes an illusion here; it’s all nature.

Another issue here is the utilitarian positions of animal rights activists; that it may be right to sacrifice a few to save several. For example, minks are released from mink farms even though you know that many will quickly die in their new freedom. One reason is that if you release the animals, you cause the owner of the business so much financial damage that he eventually ceases the activity. This saves other minks from being kept in captivity (and from being born). Representing such a utilitarian approach while claiming that animals and humans have the same value would lead animal rights activists to advocate death sentences (among humans) if it can be demonstrated that this can save human lives. A classic example where the death penalty would probably have a good general prevention effect and save hundreds of lives a year is if it were applied in traffic to speed infringements. Under the threat of execution, most would law-abidingly stay within speed limits. Those who are not deterred would sooner or later be “taken out of traffic” permanently. Sacrificing a few could ultimately save many lives.

In other words, it could be argued that animal rights activists who engage in illegal methods to achieve their aims are not only anti-democratic and advocates of a fascist society, they also believe that they have an almost divine mandate to govern and control life and death. The consequences of drawing their reasoning to the fore are that they are both in favour of the death penalty and that some people should not be allowed to be born. What at first glance looks like laudable goals and ambitions, on closer examination, proves to be the risk of leading towards a society in which few of us want to live.

OS-slut för denna gång

Om samhällsfrågor Posted on 03 Mar, 2018 12:20

När nu vinter-OS i PyeongChang är
över kan vi konstatera att Sverige lyckades bättre än förväntat
med att ta medaljer. Många utövare överträffade förväntningarna
vi hade på dem, några lyckades sämre. Här i Sverige verkar det
dock som om OS inte väckte någon direkt eufori. Relativt få verkar
ha tittat på tv-sändningarna, jag till exempel såg exempelvis bara
några få timmar av tv-kanalernas sändniningar. Detta berode
säkert delvis på att tävlandet pågick mestadels nattetid, svensk
tid. En annan anledning tror jag är att dagens ungdomar inte är
lika intresserade av denna typ av idrottstävlingar. De har helt
enkelt för mycket annat att göra och titta på. Min hypotes är att
den uppväxande generationen i mindre utsträckning nöjer sig med
att passivt sitta och heja på sina landsmän när dessa till
exempelvis plågar sig runt i skidspåren. De frågar sig istälellt
”varför gör de på dette viset”?

Jag tror att dagens unga i mindre
utsträckning har behov att leva genom andra. De har i stället egna
möjligheter att själva stå på scenen och få erkännande och
uppmärksamhet. Det finns idag oändligt med nya möjligheter att
själva bli något genom att till exempel spela dataspel på nätet,
skriva egen musik genom program som alla kan använda, skapa forum på
nätet där man kan försöka sig på karriärer som komiker,
underhållare, musiker eller helt enkelt bara visar upp sig. Tv är
inte heller enbart till för en liten krets med proffs och experter,
idag finns det stort utrymme för ”vanliga” människor genom
bland annat en uppsjö av dokusåpor.

Min hypotes är med andra ord att
dagens ungdomar har ett mindre behov av att identifiera sig med något
annat, till exempelvis en nation, för att skapa sig en identitet.
Dagens ungdomar har en mycket större verktygslåda för att själva
bli något på egen hand. Detta tror jag kommer att innebära på
sikt att den nationalism som tidigare varit en viktig grund för
identitieten nu ersätts med fokus på den egna identiteten och vad
man själv kan prestera. Detta kommer att innebära att
idrottsmännen/kvinnorna kommer att få allt svårare att få
genomslag i framtiden. Deras roll kommer mer och mer att bli som
reklampelare för olika produkter som ungdomarna behöver.

Det positiva här tror jag blir att den
nationalism som till stora delar är något negativt sakta kommer att
försvinna och ersättas av en idividualism där den egna
prestationen kommer att stå i fokus. Att vara svensk blir inte det
viktiga, vem du är och vad du gör är det som räknas. Den tekniska
revolution som vi sett under de senaste 20 åren har sakta stöpt om
oss människor och kommer att skapa ett nytt samhälle under de nästa
20 då dagens unga tagit över makten och inflytandet.

Demokratin och Nordiska motståndsrörelsen

Om samhällsfrågor Posted on 04 Jul, 2017 22:19

våren har det diskuterats mycket omkring huruvida
nazistorganisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR) ska få ha
politiska aktiviteter under politikerveckan i Almedalen på Gotland
samt om stridsskriften “Nya tider” deltagande på Bok och
biblioteksmässan i Göteborg. Diskussionen har handlat om att
partiet och tidskriften förespråkar antidemokratiska värderingar.

tycker det finns ett uppenbart demokratiskt problem med att utesluta
vissa åsikter från debatten. NMR avser att ställa upp i valet
2018, därmed ansluter de sig till våra demokratiska principer. Att
de sedan, om de skulle komma till makten, tänker avskaffa demokratin
och inskränka yttrandefriheten är en helt annan fråga, men detta
propagerar de öppet för och låter medborgarna själva ta ställning
till. Om de skulle komma till makten så innebär det att en
majoritet av det svenska folket blivit nazister och vill avskaffa
demokratin och yttrandefriheten. Då är inte problemet NMR, de för
ju i så fall bara folkets talan och vilja, utan något mycket större
och otäckare.

vad vill de som förespråkar att NMR inte ska få delta i debatten
uppnå? Det de i praktiken vill är att förhindrar medborgare från
att höra denna typ av åsikter eller politiska budskap. Detta i sig
tycker jag är tveksamt ur en demokratisk aspekt. Vi medborgare har
rätt att ta del av ett så brett spektrum som möjligt av politiska
åsikter för att kunna fatta fria och självständiga beslut på
valdagen. Om vissa åsikter förhindras från att framföras så
begränsas vår möjligheter till detta av någon eller några
utifrån en politisk agenda, egentligen densamma som NMR förespråkar
om de skulle komma till makten.

Alla människors lika värde

Om samhällsfrågor Posted on 04 Jul, 2017 22:17

flesta människor i Sverige, och även alla politiska partier i
riksdagen, anser att alla människor har ett lika värde. Ingen
människa på jorden anses vara värd mer eller mindre än någon
annan. Men detta gäller knappast i praktiken utan är till största
delen tomma ord. Till att börja med så tycker nog de flesta att
våra egna liv har ett större värde än andras. De flesta anser att
de har rätt att döda någon som hotar dem till livet i
självförsvar. Vi sätter därmed ett större värde till vårt eget
liv än en annans. Vi tycker även att våra barn har ett högre
värde än andra människors. Vi betalar till och med hellre en
semesterresa till våra barn än räddar ett antal människor från
att dö i svält. Vi bjuder våra vänner på middag och inte
tiggaren utanför Konsum som verkligen skulle behöva mat. De flesta
i Sverige stod även bakom regeringens beslut att begränsa
flyktinginvandringen 2015 vilket innebär att vi förhindrar
medmänniskor från att få leva ett drägligt liv. Vi i Europa
tillåter även att 1000-tals flyktingar drunknar i småbåtar på
Medelhavet när de försöker ta sig till Europa.

praktiken anser vi med andra ord att människor har olika värde. För
att ändå försöka upprätthålla vår föreställning om att vi är
goda så hittar vi ursäkter och förklaringar till varför det är
rätt att behandla människor olika. Det är till exempel
flyktingsmugglarnas fel att folk drunknar på Medelhavet – inget vi
kan göra något åt, tiggarna på våra gator är organiserade och
egentligen inte så fattiga som de utger sig för att vara och
eftersom vi inte kan ta emot flyktingar på ett bra sätt så är det
bättre att inte låta flyktingarna komma hit överhuvudtaget, vi gör
dem i praktiken en tjänst genom att inte släppa in dem i,
alternativt kasta ut dem ur landet. Att vi i första hand hjälper
våra släktingar och vänner framför andra och svenskar framför
“utlänningar” ses som något självklart…

vi verkligen skulle leva efter att alla människor är lika mycket
värda så skulle det göra lika ont i oss när ett barn i Somalia
far illa som att våra egna barn far illa, vi skulle självklart
hjälpa tiggaren utanför Konsum och så vidare. Alla skulle göra
allt de kan och dela allt de har för att hjälpa sina medmänniskor
utifrån resonemanget att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa

tror att det svenska nazistiska organisationen Nordiska
motståndsrörelsen (NMR) spelar en viktig roll för upprätthållandet
av vår självkänsla av att vara och handla gott. I dag så får
detta parti oerhört mycket uppmärksamhet. I samband med
Almedalsveckan på Gotland förhåller sig alla de etablerade
partierna och media till detta lilla parti. De får en
oproportionerlig uppmärksamhet med tanke på att det handlar om
totalt cirka 500 personer. De måste vara oerhört nöjda med att ha
hamnat i medias fokus på detta sätt. De skulle behöva mycket
resurser för att köpa sig till denna uppmärksamhet.

de övriga partierna och media ger NMR en så stor uppmärksamhet
tror jag beror på att NMR i kontrast till övriga är öppna med att
de inte står för att alla människor har ett lika värde. Men i
detta avseende skiljer de sig egentligen inte i praktiken från de
övriga partierna. NMR är dock öppna med detta, de övriga
partierna säger en sak och förespråkar något annat i praktisk
handling. NMR fyller en funktion av att vara det som alla kan enas om
att de är emot och som är ont. Därmed fungerar detta som avledare
av uppmärksamhet från de övriga partiernas åsikter och politik
som de inte vill ska bli för uppenbara. Tyvärr blir konsekvensen
att detta lilla sektliknande parti får ett oproportionerligt stort
utrymme i debatten.


Om samhällsfrågor Posted on 29 Dec, 2016 23:52

tycker användandet av begreppet populism inom politiken är
intressant och belyser något viktigt. Begreppet har blivit synonymt
med dumhet och oförstånd. Tittar man i stället på definitioner av
begreppet betyder det något annat. En definition, Wikipedias,
beskriver populism som en “politisk rörelse som vädjar till
folket och sunt förnuft samt angriper en politisk
eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi.”

det är i just denna betydelse som begreppet används i dagens
politiska debatt, men nedsättande eftersom folket och
sunt förnuft ses (bland dem som inte anser sig
tillhöra det vanliga folket i samhället) som något
negativt. Vanligt folk ses som dumma och korkade.

mindre krets av samhällsmedborgarna “förstår” dock
samhällets komplexitet och anser sig därför ha legitimitet att
styra i samhället. Men denna mindre krets är beroende av att även
den dumma majoritet köper deras legitimitet att styra och
ställa i samhället för att de därmed ska kunna fortsätta med att
berika sig på de mindre bemedlade medborgarnas bekostnad. Det är
detta som jag nu tror börjar förändras. Medborgarna har börjat
ifrågasätta varför vissa har det bättre än andra och söker nya
politiska alternativ. Alternativen blir en ny typ av partier och
politiker som pratar om de problem som medborgarna ser och upplever
idag, exempelvis varför räcker inte min lön till att försörja
min familj, varför får jag så dålig pension, varför blir vården
sämre, varför fungerar inte skolan. Detta i kontrast mot att andra
blir allt rikare och kan köpa en massa privilegier.

etablerade partierna accepterar denna skillnad mellan folk och
och pratar bara om marginella förändringar, en hundring
mer i pension och små ekonomiska satsningar på vissa yrkesgrupper
när bristen på arbetskraft inom dessa områden blir akut. Partierna
är inte intresserade av förändringar. De låtsas bryr sig om och
arbetar för sina väljargrupper men egentligen så handlar det bara
om att upprätthålla partiets storlek, och helst växa, och därmed
föda dem som arbetar inom partiet. Det gäller bara att få oss
andra att tro att de gör nytta för oss så att vi fortsätter
betala deras ofta höga löner. Detta har de lyckats med under många
år genom att hänvisa till långsiktighet, ansvar, att man måste
samarbeta med andra och ideologiskt snömos som få förstår men har
haft svårt att ifrågasätta logiken i och därför många gånger
accepterat som sanningar. Det som hela tiden måste förklaras är
varför vissas tid är mer värdefull än andras och kanske än mer
specifikt, varför de roliga, inspirerande och kreativa jobben ofta
är välbetalda medans de tråkiga, skitiga, monotona och de som
sliter mest på människokroppen är lågbetalda. Detta har varit
medelklassen och de etablerade partiernas stora uppgift att förklara
(även om de tillsynes ibland ifrågasätter rättvisan i detta).

idag har vanligt folk börjat förstå att detta inte alls är
en av naturen given ordning och nya så kallade populistiska partier
och politiker med andra typer av lösningar och som tar vanliga
människors oro på allvar poppar upp lite varstans i Europa (och
världen). Vi tror inte längre på den traditionella
politikerklassen och vi börjar ifrågasätta värdet av deras arbete
och den höga ersättning som de får för detta arbete. Som ett led
i att försöka behålla sin position så nedvärderar man då de nya
alternativen genom att bland annat kalla dessa populistiska och
oseriösa. De som gör detta är alla väletablerade i samhället
bland annat politiker, journalister, experter som inte är
intresserade av någon stor förändring då detta kanske skulle
påverka deras liv i negativ riktning. Vad vi ser kan dock vara
början på ett revolutionsförsök, underklassen reser sig genom att
skapa nya politiska alternativ och kastar ut de gamla uttjänta. Det
är dock inte någon självklarhet att dessa nya alternativ löser
några problem. Det de föreslår leder inte säkert till någon
förbättring i positiv riktning för de som röstar på dem och
många gillar egentligen inte deras budskap, men många medborgare
vill prova något nytt. De gamla alternativen har testats under många
år och funnits otjänliga. Risken är sedan stor att de nya
politikerna snart blir som de gamla. När de får vittring på
rikedomen och privilegierna på politikerfältet så sätter de sig
vid det dukade bordet och gör allt för att få sitta kvar där, vi
ser ju trots allt alla i första hand till våra egna intressen, vi
som människor är ju av naturen egocentriska och (tror jag)


Om samhällsfrågor Posted on 22 May, 2015 15:43

Jag har vabbat några dagar och då
suttit tillsammans med min sjuke son och tittat en del på
barnprogram på tv. Ett program, som vi tittat på ett antal avsnitt
av på Svt-play, heter Dinosaurietåget. Ett tecknat pedagogiskt
program som beskriver olika sorters dinosaurier.

Men en fråga som väcks
hos mig när jag tittar på programmet är, varför är detta
intressant för små barn? Särskilt om man betänker att det vi vet
om dinosaurier bara bygger på vad vi kan uttolka från rester av deras ben. Utifrån dessa bygger vi upp bilden av dessa
djur genom att använda kunskaper från dagens djurrike. Detta ger
oss självklart bara hypoteser omkring ursprunget till dessa
fossiliserade ben, ingen av oss har ju faktiskt sett djuren när de
levde. Vi vet i själva verket rätt lite om hur de faktiskt såg ut
och hur de betedde sig. Men den bild vi matas med är att vi vet
väldigt mycket om dessa varelser. Både vetenskapliga program på
tv, filmer som Jurassic Park och nu även barnprogram sprider detta
budskap. Men det finns en lucka på mer än 65 miljoner år mellan
dinosaurierna och oss som inte går att överbrygga i första taget.

Min fråga blir här varför dinosaurier
blivit så viktiga i dagens samhälle, så viktiga att vi måste
pränta in en bild av hur de såg ut och betedde sig redan hos

Jag kan tänka mig flera olika
svar på frågan. Ett är att detta är en del i att vi redan som barn
ska lära oss att lyssna och tro på auktoriteter i form av vuxna och
i form av forskare. Dessa har ”kunskap” som vi ska lyssna på
och lyda. Inget nytt under solen här trots nya läroplaner för
skolan som nu säger att barnen ska söka kunskap själva. De ska ju
fortfarande söka kunskap som kommer från samma auktoriteter.

Detta kan sedan hänga samman med att
starka krafter i samhället redan från att medborgarna är unga vill
få dessa att fokusera på pseudofrågor, frågor utan egentlig
betydelse, i stället för de viktiga och mer känsliga frågorna om
bland annat ojämlikheten i samhället och i världen, till exempel varför
en del har så mycket mat att de till och med äter sig till döds
medans andra inte ens har mat för dagen eller varför tunga monotona
och tråkiga arbeten som även påverkar hälsan negativt värderas
och belönas lägre än de arbeten som är spännande och intressanta
och som har en massa förmåner. Dessa frågor vill krafter i samhället hålla bort så mycket som möjligt från medborgarnas
medvetanden och från debatten. Vad kan väl vara bättre än om
medborgarna kan fås att fokusera på dinosaurier eller fås att läsa eller titta på tv-serier om brott i stället för att intressera
sig för de för samhället så subversiva frågorna.

Nazister och 1 maj

Om samhällsfrågor Posted on 04 May, 2014 15:43

Svenskarnas parti, Sveriges för tillfället mest omtalade
nazistparti, genomförde i år för första gången en tillståndsgiven 1 maj demonstration.
Den ort som fick det tvivelaktiga nöjet att stå som värd för evenemanget var
Jönköping. Cirka 150, mestadels unga män, samlades i staden för att med stora
problem genomföra sin demonstration. Motståndet mot demonstrationen var stort
och det krävdes 450 poliser för att skydda den lilla skaran demonstranter. Motdemonstranter
lyckades flera gånger störa och tillfälligt förhindra demonstrationen och tvingade
den att ändra sin planerade färdväg. Kyrkorna demonstrerade sin motvilja mot
nazisterna genom att ringa i kyrkklockorna under hela den tid som
demonstrationen pågick. Att varna genom att ringa i kyrkklockorna har kyrkan
inte gjort sedan inledningen av 2:a världskriget.

Jag håller självklart med motdemonstranterna och alla
andra som inte stödjer nazistiska idéer, vilket som tur är utgör i princip alla
invånare i Sverige. Att vara nazist anser jag är att stå för en människosyn som
både är hemsk och korkad. Men jag stödjer samtidigt självklart dessa nazisters rätt
att ha och manifestera sina åsikter så länge de inte begår något brott. Att
även extrema politiska åsikter får och kan framföras i ett samhälle är ett
tecken på styrka för demokratin i samhället. Men det är inte detta jag
tänker diskutera i detta inlägg. Det jag här vill ta upp handlar om den reaktion
som demonstrationen väckte. Den kan vid en första anblick ses som något
positivt, folk tar ställning mot nazism, men om man funderar vidare väcks
frågan om vilket syfte motdemonstranterna har med sina protester.

I en demokrati är det en medborgerlig rättighet för
medborgarna att få ta del av alla typer av åsikter innan man går till val. I
Jönköping ville motdemonstranterna förhindra medborgarna denna rättighet. Detta
är ett allvarligt hot mot demokratin. Men varför vill motdemonstranterna hindra
medborgarna att ta del av dessa nazisters budskap? Tror de att nazisterna
kommer att värva en massa nya sympatisörer om dessa ostört får prata om sin
ideologi? Är det detta som är motivet till att förhindra nazisterna att få föra
ut sitt budskap? Jag tror knappast att detta är någon fara. Få människor är
mottagliga för nazistiska budskap i dagens Sverige och om 150 nazister går på
parad genom Jönköping tror jag knappast detta spelar någon som helst roll för
nazismens utbredning i landet.

Den reaktion som demonstrationen väckt tror jag däremot
kan gynna nazisterna. Detta lilla demonstrationståg får här ett extremt och
oproportionerligt medialt utrymme. En mer rimlig reaktion här vore att ingen
brydde sig om händelsen. Inga motdemonstranter borde sluta upp, inga
journalister borde åka till Jönköping för att övervaka händelsen.
Demonstrationen skulle behandlas för vad den är, 150 knäppgökar som
demonstrerar för något som de är rätt ensamma om att tro på i dagens Sverige. Vilken skada gör
detta för samhället? De företräder en obehaglig ideologi, absolut, men ingen
behöver gå och lyssna på dem. Snarare är det väl så att det är i motstånd som
denna typ av grupperingar växer. Man blir något när man väcker reaktioner i
omgivningen och då är det inte själva åsikten som grupperingen företräder som
är det viktiga utan mera att åsikten väcker en reaktion.

Nästa gång som partiet tänker demonstrera, låt dem göra
detta. Det är deras rättighet. Men om ni inte gillar dem, ignorera dem så som vi
ignorerar alla andra udda åsikter och knäppskallar i samhället. Ge dem inte det
de vill ha, uppmärksamhet, och begår de brott, behandla dem som brottslingar.


Om samhällsfrågor Posted on 26 Nov, 2013 01:20

politiska idéer kan man ha många åsikter om. Och det har många, en del till den
grad att man försöker stoppa partiets möjligheter att dela med sig av sina
åsikter. Detta är ett allvarligt hot mot demokratin. Vårt demokratiska samhälle
bygger på alla medborgares rätt att rösta i fria val (om de är över 18 år vill
säga) samt att vi ska ha möjlighet att ta del av de olika alternativ som finns
att rösta på. Om någon hindrar oss från att ta del av någon åsikt så begränsar
detta våra möjligheter att välja vilket är allvarligt, någon försöker förhindrar
oss från att få hela den politiska menyn att välja rätt ifrån. Demokratin
bygger på att vi får ha vilka åsikter som helst och får sprida dessa så länge
detta inte innebär att vi begår brott, exempelvis olaga hot eller hets mot

De som försöker
förhindra partier från att sprida sina åsikter har även missat en annan viktig
poäng. Det är inte partierna som skapar åsikter och opinioner. Partierna fångar
tvärt om upp åsiktsströmningar som finns i samhället och skapar politiska
program utifrån detta. Om man inte håller med Sverigedemokraterna i deras politik
så är det inte politiken i sig som är problemet utan det faktum att det finns
så många väljare som stödjer partiets idéer.