Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

I kväll visar kanal sex filmen ”White
House Down” som handlar om att vita huset intas av terrorister,
presidenten tagen som gisslan och USA och världen hotas av
undergång. Inte så svårt att se en viss symbolik inför
morgondagen då presidentposten och vita huset kommer att bli
ockuperat av en galning. Kan detta vara den händelse som blir
slutpunkten på en lång kedja av händelser som nu leder världen in
i ett nytt tillstånd, ett mörkt och otäckt tillstånd. Jag har ont
i magen inför vad vi kommer att få se och höra i morgon vid Trumps
installationstal.

En
av Trumps löften från valrörelsen var att dra tillbaka resurser
till USA. Detta är i vissa aspekter relativt rimligt, om man ser det
ur ett amerikanskt perspektiv. USA har ända sedan andra världkriget
fungerat som en garant för Europas fred och har dessutom räddat
Europa (och världen) ur två världskrig. Vad får den
genomsnittlige amerikanen ut av detta, att deras skattepengar används
i krig runt om i världen och att deras söner dör i dessa krig? Jo
kritik, oavsett om de deltar i krig eller om de inte gör det. Hur än
USA agerar ute i världen så får de kritik. Vad de än gör så
blir de beskyllda för att göra saker i eget intresse, använda för
mycket eller för lite våld osv. Men Västeuropa och många andra
delar av världen förlitar sig på att USA garanterar deras frihet
mot framförallt Ryssland. USA är som en förälder till Europa. Man
kan vara arg och skälla på pappa men man förväntar sig att han
kommer och hjälper när fara hotar.

Nu
handlar diskussionerna bland annat om USA:s roll i Nato. Fram tills
idag har Nato i princip varit liktydigt med USA och alla har
förväntat sig att USA ska försvara Europa i vått och torrt (även
Sverige). Europas länder, de har passat på att skära ner på sina
försvarsbudgetar och använder pengarna på roligare saker. Nu vill
Trump minska USA:s stöd och satsa resurserna hemma istället. Inte
så bra för världsfreden kanske, men vem kan klandra USA?
Amerikanerna vill lösa sina problem på hemmaplan, inte alla andras
problem. Detta var ett av Trumps viktigaste vallöften och en viktig
anledning, tror jag, till att han vann valet.

Vad
kommer nu att hända? Många ser det amerikanska folkets val av
Trumps som USA:s näste president som den demokratiska västvärldens
undergång och detta kan mycket väl bli resultatet om det vill sig
illa. Men tänk det motsatta – om vi om åtta år kommer att säga
att valet av Trump till president var det bästa som kunde hända USA
och om vi samfällt säga att Trump var USA:s bästa president
någonsin. Detta låter osannolikt men skulle naturligtvis kunna bli
fallet, framtiden är omöjlig att sia.

Donald
Trump är en person som är van att få som han vill. Han är van att
köra över människor och han är otålig. Nu beträder han en
karriär där tålamod är kutym. Men tänk om han skapar en nytt
sätt att styra på.

Det
politiska spelet och dess regler har utvecklats och förfinats under
lång tid inom en “politikerklass” där de som tar sig in
på detta fält har kunnat livnära sig som politiker. Trump kommer
in i politiken från ett annat håll och är inte beroende av fältets
fördelar på samma sätt som andra politiker som befinner sig på
fältet. Detta kan göra honom fri att skapa nya regler. Han kanske
helt sonika skapar ett nytt sätt att bedriva politik på vilket
kanske gör att han kan få mer att hända. Han är kanske heller
inte så bunden till sitt parti utan kan driva igenom sin politik med
hjälp av olika majoriteter i kongressen.

Om
han nu får mer att hända, om han blir en mer effektiv politiker så
blir nästa fråga vem som kommer att gynnas av hans politik. Donald
Trump är en person som levt sitt liv under förhållanden som gjort
det svårt för honom att leva sig in i “vanliga”
människors liv. Nu kommer han troligtvis att behöva vidga sina vyer
och då kanske hans förståelse för den “vanlige”
amerikanen ökar. I bästa fall skulle detta kunna leda till att
fattar beslut som gynnar även de mindre bemedlade i landet.

Ytterligare
ett viktigt perspektiv är Trumps personlighet. Han verkar vara en
extremt extrovert individ med stora behov av att bli sedd. Utifrån
ett amatörpsykologiskt perspektiv så tror jag att han har ett
mycket stort behov av att bli respekterad, han har nog ett enormt
mindervärdeskomplex. Det han egentligen vill är nog att bli omtyckt
och älskad, något som han nog upplever som omöjlighet. Han nöjer
sig med att försöka bli respekterad (och om inte detta kan nås,
fruktad eller hatad). Det räckte till exempel att han upplevde sig
vara respekterad av den nuvarande presidenten för att han skulle dra
tillbaka ett av sin viktigaste vallöften, att omedelbart avveckla
Obamacare.

I
bästa fall så skulle Trump kunna bli en effektiv president som
växer med uppgiften genom att han äntligen hittar en scen där han
kan utföra handlingar som gör att han kan känna sig älskad, något
som han förmodligen strävar efter i hela sitt liv.

Man
kan ju alltid hoppas…

—–

Trump – America’s best president ever?

What will happen? Many see the American
people’s choice of Trump as America’s next president as the
democratic West’s downfall, and this may well be the result if things
go badly. But imagine the opposite – if we, eight years from now,
will say that the choice of Trump as president was the best thing
that happend to the US and if we collectively say that Trump was
America’s best president ever. This sounds unlikely, but can of
course be the case, the future is impossible to predict.

Donald Trump is a person who is used to
getting what he wants. He is used to run over people and he is
impatient. Now he enters a career where patience is customary. But
what if he creates a new way to run the office.

The political game and its rules have
been developed and refined over time within a “political class”
which they that enter in this field have been able to feed themselves
as politicians. Trump will enter politics from a different direction
and do not depend on the field’s edge in the same way as other
politicians who are on the field. This can make him free to create
new rules. He may simply create a new way of doing politics in which
might enable him to get more to happen. He is perhaps not so tied to
his party and can maybe impose his policies through various
majorities in the Congress.

If he gets more to happen if he becomes
a more effective politicians, the next question is who will benefit
from his policies. Donald Trump is a person who lived his life in
conditions that made it difficult for him to empathize with
“ordinary” people’s lives. Now he will likely have to
broaden their horizons and maybe then his understanding of the
“ordinary” American increases. In the best case, this could
lead to making decisions that benefit even the less affluent in the
country.

A further important approach is Trump’s
personality. He seems to be an extremely extrovert individual with a
great need to be seen. From an amateur psychological perspective, I
think he has a very great need to be respected, he’s probably a huge
inferiority complex. What he really wants is to be liked and loved,
something he probably perceive as impossible. He is trying to be
respected (and if this can’t be achieved, feared or hated). It was
enough, for example, that he felt himself to be respected by the
current president that he would withdraw one of his main campaign
promises, to immediately dismantle Obamacare.

At best, Trump could be an effective
president who grows with the task, he finally finds a stage where he
can perform acts that allows him to feel loved, something he probably
strive throughout his life.

One can always hope …

Det som de flesta som hörs och syns i
USA, och för övrigt även i den övriga världen, ansåg vara något
osannolikt blev helt plötsligt en realitet. Donald Trump blir USA:s
näste president. Detta är de tystas revolution. De som i vanliga
fall aldrig synas eller höras, de som det etablerade
politikersamhället har setts som röstboskap (och som de gör allt
de kan för att de inte ska gå och rösta) och som har förväntats
rösta efter tradition har helt plötsligt ansett sig fått ett
alternativ. Och krasst, vad har de som i dagens USA har det knapert
att förlora på att rösta på en som lovar dem en förändring?
Alternativet hade ju förmodligen inneburit att de fortsatt skulle ha
fått ha det lika knapert medans en liten grupp i samhället är
ofantligt rik och blir allt rikare. De fattiga och de utan hopp om
framtiden har fått hopp av någon som lovar dem arbete och
förändringar och som har enkla förklaringar och enkla lösningar
till deras elände. Kan man klandra dem som röstar för detta, de
röstar ju på ett hopp i deras annars för dem hopplösa värld. Det
absurda är att de har satt sitt hopp till en person som inte har en
aning om hur de har det och eller vad de behöver och som troligen
inte heller är intresserad av att göra ett smack för att förbättra
deras situation. Eller? Trump har förvånat två gånger hittills,
kanske kommer han att förvåna igen?

—-

Trump president

The most that can be heard
and seen in the United States, and, indeed, in the rest of the world,
considered to be somewhat unlikely suddenly became a reality. Donald
Trump becomes America’s next president. This is the silenced
revolution. Those who normally never be seen or heard, those it
established politicians society has been seen as the voice of cattle
(and they do everything they can that they should not go and vote)
and which has been expected to vote according to tradition, suddenly
felt received a alternative. And crass, what do they have in the US
today that are hard up losing to vote on whom who promise them a
change? The option had probably meant that the continuation would
have had to have it just as hard up while a small group in society is
immensely rich and become richer. The poor and those without hope for
the future have lay their hope on someone who promises them work and
change and who have simple explanations and simple solutions to their
misery. Can we blame them voting for this, they vote on the hope in
their otherwise hopeless world. The absurdity is that they have set
their hopes on a person who does not have a clue how they have it and
or what they need and probably do not want to do a thing to improve
their situation. Or? Trump has surprised twice so far, maybe he will
surprise again?

Media
måste gotta sig i Donald Trumps “oneliners”. Hans
uttalanden är precis lagomt kontroversiella och lagom upprörande
för att funka medialt. Det är nästan så att man misstänker en
ohedelig allians mellan Donald och mediavärlden…

Det
som är tråkigt i rapporteringen är allt fokus på Donalds
utseende. Varför så mycket om han hår? Det gränsar, tycker jag,
till mobbning. Och visst, han mobbar andra, men ska andra sänka sig
till denna låga nivå? Vad spelar det för övrigt för roll om han
har hår eller inte?

Få
enskilda personer idag väcker så heta känslor som denne Donald
Trump, och detta utan att han egentligen gjort eller gör något.
Visst, han kandiderar till ett centralt ämbete i USA och visst, han
framför åsikter som väcker uppmärksamhet, men han har defacto
inte startat något krig, dödat några barn eller näckat under
pausunderhållningen i Super Bowl. Det han gjort (och gör) är att
uttrycka det som många av hans amerikanska landsmän egentligen
tycker och tänker.

Det
han säger framstår ofta som kontroversiellt, men inte för att
detta i sig är så kontroversiellt – många tycker och tänker ju
uppenbarligen som honom, utan för att dessa tankar och idéer inte
bör uttryckas offentligt, de anses inte som rumsrena så att säga.

De
övriga presidentkandidaterna kanske tycker och tänker som Donald
men de försöker uttrycka sig på ett sätt som de tror att de kan
vinna väljare på. De är mer planerade och slipade. Vad som rör
sig i deras huvuden vet vi mindre om. Deras framträdande är
produkter som formats av hela team av rådgivare och strateger.

Därför
ser jag Donald Trump som ett både uppfriskande och ärligare
alternativ, även om jag i sak inte håller med honom i mycket. Jag
tror nämligen att vi alla har tankar och idéer som inte tål dagens
ljus, vilket självfallet även gäller de övriga
presidentkandidaterna, men ju mer spontan en person är till sitt
sätt och desto fler tokigheter som denne häver ur sig, desto mer
tror jag att denne delar med sig av sin inre “tokiga”
tankevärld. Självscensuren hinner inte gripa in eller alternativt,
är satt ur spel. Ju tystare en person är och ju mer genomtänkt det
denne säger är, desto mindre får vi veta om dennes inre “tokiga”
tankevärld. Detta leder till min slutsats att vi i större
utsträckning vet var vi har Donald vilket ger de amerikanska
medborgarna ett mer ärligt alternativ att ta ställning till.

Nu
framför Donald dessutom åsikter som många amerikaner delar,
förmodligen tillräckligt många för att han kan komma i närheten
av att få iklä sig presidentämbetet. Om så skulle bli fallet så
kommer USA förmodligen att förändras, både inrikespolitiskt och
utrikespolitiskt, på ett sätt som vi som inte delar hans världsbild
inte kommer att gilla. Men det är är inte Donald Trump vi ska vara
rädda för utan alla de amerikaner på vilkas axlar han står på.
Donald, han vill bara bli sedd och bekräftad. Precis som vilket barn
som helst.