Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

Det handlar om vems frihet som ska vara prioriterad i
samhället, rökarnas frihet att röka på allmänna platser (som per definition är
till för alla) och därigenom inskränka ickerökarnas frihet (däribland barnens) att
inte behöva inhalera hälsofarlig och illaluktande rök som även sätter sig i
kläder och hår (alternativt att ickerökarnas rörelsefrihet inskränks). Eller så
prioriteras den stora majoriteten av icke rökande medborgares rätt att slippa
denna hälsovådliga rök. Borde detta ens vara en fråga för diskussion?

Det är ju en självklarhet för de flesta av oss att inte fisa
på allmänna platser så att detta stör andra medmänniskor (trots att dessa i sig
inte är hälsofarliga). Det borde vara lika självklart för rökarna att inte
sprida sin stank så att andra störs. Nu när rökare inte själva tar denna hänsyn
så behövs det tyvärr lagar och regler för att säkerställa majoriteten av medborgarnas
rätt att inte påtvingas rökarnas förorening av vår gemensamma miljö.

Du som förespråkar rökarnas rätt att röka på uteserveringar,
tänk om alla omkring dig satt och fjärtade när du ska äta din oxfilé… Efter den
1 juli så slipper jag rökarnas ”rökfjärtar” när jag äter min oxfilé, min frihet
har ökat!

I dagens Sverige är
vi medvetna om många produkters skadlighet för miljön och folkhälsan och anstränger
oss för att dessa inte ska hamna ute i naturen. För bland annat batterier, kemikalier,
oljor och gammal färg finns särskilda insamlingsplatser upprättade av samhället
där uttjänta eller rester av produkterna
tas omhand för destruktion på ett så miljövänligt sätt som möjligt. I dag får
vi inte ens tvätta våra bilar hemma på villatomten eftersom de miljöfarliga
partiklar som fastnat på bilarna när vi åkt ute på vägarna då hamnar i naturen
eller i dagvattnet. Bilar ska tvättas på mackar och andra ställen där detta
smutsvatten samlas upp och tas omhand.

Inom detta miljöområde
finns det dock mycket kvar att göra. En mycket skadlig produkt som idag inte
tas omhand på något särskilt sätt är cigarettfimpar. Dessa innehåller ett
koncentrat av alla de gifter som cigaretten innehåller. Förutom Nikotin (som
bland annat används som insektsmedel) och tjära innehåller en cigarett många
giftiga substanser, däribland Kadmium – en viktig ingrediens i våra batterier,
Toluen – ett industriellt lösningsmedel, Arsenik – ett klassiskt gift, Hexamin –
som finns i tändvätska, Butan – som är vätskan i cigarettändarna och Ammoniak –
som bland annat finns i toalettrengöringsmedel. I en fimp finns alla dessa ämnen, plus ytterligare
ett stort antal andra, samlade. Men vad gör vi med dessa små giftbomber? Jo vi
slänger dem på gatan eller i hushållssoporna. Eller på stranden där våra små
barn kan hitta dem och stoppa dem i munnen.

Jag tycker att vi
måste börja se på cigarettfimpar som ett miljöfarligt avfall. Vi kan inte
längre acceptera att det gift som finns i fimparna hamnar i naturen. Vi har nu kommit
så långt att vi ser själva cigarettröken som hälsovådlig för omgivningen och
förbjudit rökning på offentliga platser och på restauranger. Nu är det dags att
göra något åt restprodukten. Mitt förslag är att ge cigarettproducenterna
ansvaret för att samla in fimparna. Detta skulle kunna göras genom att rökaren
måste lämna in sina gamla fimpar till handlaren när denne köper nya cigaretter.
Cigarettpaketen kan utformas så att det finns ett genomskinligt fack att lägga
de gamla fimparna i där det enkelt går att räkna dessa så att antalet stämmer
med det antal cigaretter som från början fanns i paketet. Rökaren får sedan
köpa motsvarande antal cigaretter. Handlaren lämnar sedan dessa fimppaket vidare
till tillverkaren eller någon som denne hänvisar till för en miljövänlig destruktion
som staten har godkänt och kontrollerar.

Låter det
krångligt. Kanske, men varför ska vi acceptera denna typ av miljöförstöring när
vi anstränger oss på så många andra områden med att försöka ta omhand miljöfarligt
avfall för att detta inte ska hamna i naturen. Mycket annat miljöfarligt avfall
har ju dessutom fyllt en nyttig funktion för oss människor innan det blev
miljöfarligt avfall. Cigarettfimpar är ju tvärt om en rest efter en produkt som
inte fyller någon som helst nyttig funktion i samhället, snarare tvärt om. Samhällets
intresse, om vi nu inte kan förbjuda tobaksrökning helt och hållet, måste vara
att produkten skadar så få oskyldiga som möjligt och då gäller det att även begränsa
skadeverkningarna från dess giftiga restprodukt förutom från själva röken.

När jag står i
affären och ska betala så förundras jag över varningstexterna på
cigarettpaketen på hyllan ovanför kassan. En av varningstexterna lyder:

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning.”

En varningstext
om rökningens skadlighet måste finnas på alla cigarettpaket som säljs i Sverige
enligt Tobakslagen (1993:581). Denna lag grundar sig på ett EU-direktiv. De 14
olika varningstexterna som finns är gemensamma för samtliga länder i EU.

Det som förundrar
mig är att dessa produkter fortfarande får säljas. Om man i hela EU är så säkra
på tobakens skadlighet att man skriver en varningstext som den ovan eller ”Rökning
dödar” som en av de andra texterna slår fast, borde man väl rimligen omedelbart
förbjuda produkten. Man skriver inte ”Rökning kan skada…”, eller ”Rökning
kan döda” utan här finns det inga tveksamheter, denna produkt är
livsfarlig. Man skriver även att rökning skadar personer i omgivningen. Detta
är ännu allvarligare. Dessa personer har inget val, det har ju åtminstone de
personer som väljer att röka. Och dessa produkter säljs överallt, alla tider på
dygnet.

I Sverige vet vi
att cirka 12 000 personer dör varje år på grund av rökning, i världen totalt ligger denna siffra på cirka
4,9 miljoner. Ofantliga siffror. Dessutom är det många barn som inte
får åka på semester eller får nya kläder på grund av att föräldrarna väljer att
lägg 1000-lappar på cigaretter varje månad i stället för att investera dessa pengar
i sina barn. För oss alla i samhället kostar rökningen cirka 30 miljarder kronor varje
år.

Är det inte
märkligt att tobak fortfarande får användas i Sverige (eller i världen
överhuvudtaget) idag 2014? När dess skadlighet är odiskutabel och kostnaderna
så höga är det oansvarigt av regeringen att inte omedelbart förbjuder produkten.
Jag tror att framtidens dom kommer att bli hård över dagens beslutsfattare för
att dessa inte förbjöd denna produkt trots att man visste om dess skadlighet.