För några veckor sedan redovisades i media en brittisk
studie som visar att mobbning i skolans låg och mellanstadie leder till allvarliga
och bestående konsekvenser för de mobbade. Studien, som är publicerad i en
ansedd vetenskaplig tidskrift (American Journal of Psychiatry), visar att de
som blivit mobbade under låg- och mellanstadieåren löper en ökad risk att i
vuxen ålder drabbas av depression och självmordstankar. Mobbningsoffren har
dessutom lägre utbildning och är mer sällan i förhållanden än andra. Vuxna män
som blivit mobbade som barn är oftare arbetslösa och har lägre inkomst än
genomsnittet. Vid 50 års ålder är de hälsomässiga och sociala konsekvenserna
”ihållande och starka”. En slutsats som forskarna bakom studien drar
är att vi måste göra oss av med föreställningen att mobbning är en ofrånkomlig
del av att växa upp.
Detta är en mycket viktig studie då den så tydligt visar på
de allvarliga och långsiktiga konsekvenser som mobbning får för individen och i
förlängningen för samhället. Mobbning påverkar individen för livet, inte bara
under den period som mobbningen inträffar. Studien visar att vi måste se på problemet
med andra ögon och att vi måste införa nolltolerans mot mobbning i skolorna och
att skolorna har ansvaret för att detta uppnås. Jag har tidigare i denna blogg varit
inne på att samhället är ansvariga för de personers säkerhet som befinner sig under
förhållanden som de själva inte kan påverkar, exempelvis i skolan eller i fängelset.
Det är intressant att fundera på vilken roll den
pennalism som i alla tider förekommit i skolan har haft för samhället. Har det varit och
är det fortfarande ett sätt, vid sidan av klasstukturer och kön, att forma samhället
genom? I varje typ av samhälle måste det finnas en viss mängd individer med
dåligt självförtroende som accepterar att göra ”slavjobben” och betjäna andra. ”Vinnarna”
i samhället måste även ha ”förlorare” omkring sig för att kunna känna sig som ”vinnare”.
Min bestämda övertygelse är att barn som växer upp i
trygga harmoniska hem och går i skola utan mobbning och pennalism blir trygga
och harmoniska medborgare. Att barn lever och växer upp under sådana
förhållanden är inte enbart en fråga för individens välbefinnande utan påverkar
även det framtida samhället. Men det är kanske inte enbart sådana individer som
vårt samhälle behöver… Nej mobbningen kanske är en del i samhällsstrukturen och fyller en för vårt samhälle viktig sorteringsfunktion.
Men är det ett sådant samhälle vi vill leva i, egentligen?