Blog Image

Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

med mitt konstruktivistiska och postmodernistiska perspektiv

Du får gärna kommentera mina texter. Kommentarerna blir dock inte  publika.

I am now translating some of my old posts into English in my ongoing project to improve my ability to write in English.

Den tomma tavlan

Om livet och döden Posted on 23 Oct, 2022 13:45

Allt bara är, inget kan vara annorlunda. Framtiden finns redan där, det är bara att åka med på turnén. Allt efter livet är precis som det var före, ett stort ingenting, omöjligt att föreställa sig. Men ändå finns den där ångesten över det oskyddade och osäkra i tillvaron, att det inte finns något skyddsnät att falla i om man tappar balansen. Eller är det detta som egentligen är det demokratiska skyddsnätet?

Ibland tycker jag mig förstå den verkliga innebörden i att min värld är unik och att ingen annan kan förstå den och att jag inte kan förstå någon annans värld. Denna förståelse är flyktig och övergår snabbt till att bli en intellektuell tanke att dissekera.

Så mycket att göra, men så lite tid. Jag kommer aldrig att hinna bli klar. Varje sekund är en förbrukad sekund som jag aldrig kan få tillbaka. Men hur gör jag för att utnyttja varje ögonblick, för att suga ut så mycket som möjligt av den? Detta är en av de frågor som vi alla ställer oss då och då när vi inte flyr in i någon meningslös aktivitet för att slippa ifrån sådana tankar, till exempel genom att låta oss fångas av en Netflix-serie.  Men i det stora hela spelar detta ingen roll. Tavlan kommer alltid att suddas ren oavsett vad som finns på den när dagen är slut. Inget sparas. Nya bilder kommer att fylla tavlan, lika viktig som mina var för mig men nu av en ny konstnär.  



Lyckliga människor?

Om livet och döden Posted on 23 Oct, 2022 12:27

Jag läste för en tid sedan en biografi av en relativt känd person. En person som, utifrån sett, måste anses som både framgångsrik och lyckad. Hens upplevelse av sitt liv är dock en helt annan.

Hen beskriver ett liv präglad av en ständig rädsla från att bli fråntagen sin värdighet och ett liv alltid under attack från andra som haft makt att förnedra och avslöja den bluff hen alltid upplevt sig vara.

Hen beskriver en oförmåga att kommunicera och att trivas i andras sällskap och därför alltid sökt sig till ensamheten. Hen har dock varit rädd för att ensamhet ska uppfattas av omgivningen som ett misslyckande och har därför känt sig tvingad att söka sig till andras sällskap. Hen upplevs som en social person.

Hen har alltid upplevt sig som osäker och misslyckad, som om hen kämpat i en sport som hen inte behärskar och har därför alltid förlorat alla viktiga matcher. Om hen vunnit någon match så har det alltid mot för ”svagt” motstånd och därför inte räknats.

Han har alltid legat vaken om nätterna och ältat sitt tidigare livs upplevade misslyckanden och dissekerat varje samtal och kontakt hen haft: varför gjorde jag så, varför sa jag så…

Hen har aldrig varit lycklig för hen vet inte vad lycka egentligen är.

Jag kan relatera till hens beskrivning av sitt liv på många sätt. Dels så känner jag igen mig i mycket av det hen beskriver (även om jag inte på något sätt kan sägas vara framgångsrik), dels sätter beskrivningen ljus på min oförmåga att känna mina medmänniskor, jag har ju ingen aning om vad andra tänker på och hur de uppfattar världen. Den tredje frågan som hen sätter fingret på är frågan om huruvida lycka finns och om det finns lyckliga människor?  



Varje dag räknas!

Om livet och döden Posted on 09 Oct, 2022 11:17

Varje dag räknas! Varje dag är en dag som är förbrukad. Hur jag utnyttja mina dagar är upp till mig, jag är ensam ansvarig. Vi kan aldrig jämföra med varandra hur vi utnyttjar våra dagar eller bedöma vem som nyttjar sina dagar bäst. Vi kan enbart ”tävla” mot oss själva. Vi lever alla under olika förutsättningar vilket kan begränsa våra möjligheter. Kan eller vill vi inte påverka dessa måste vi acceptera de ramar vi lever inom och göra det bästa av vår situation. Detta kan se ut på miljarder olika sätt, men jag är bara ansvarig över mina dagar. I slutändan suddas dock tavlan ut och det enda som kan var viktigt är här och nu för mig, även om detta egentligen inte heller spelar någon roll. Men det är mitt ansvar att ta tillvara de dagar jag av någon outgrundlig anledning fått till mitt förfogande och tro på att det finns en mening med dessa, trots att jag vet att så inte är fallet.



Frågor om liv

Om livet och döden Posted on 17 Jun, 2022 00:19

En sädescell kan förflytta sig med hjälp av en kroppsdel och verkar medvetet sträva mot ett mål. För att ha en möjlighet att uppnå detta mål måste den ha någon form av sinne som kan hjälpa den att orientera sig i sin omgivning och därmed uppfatta denna omgivning. Är inte detta en form av primitivt liv?

Detta innebär dock inte någon praktisk skillnad för hur jag ser på sädescellen. Den lever sitt korta liv på det sätt som den är skapt för. De har ingen möjlighet att ”överleva” eller att utvecklas (förutom ett litet fåtal som transformeras till människor, men dessa är så få att de knappast räknas). Jag tycker bara att det är fascinerande att tänka på dessa celler, som min kropp skapar miljarder av varje dag, som liv som existerar en kort tid som oftast avslutas med en dramatisk resa. En del av cellerna får till och med avsluta sina liv med ett besök på en exotisk och farlig plats.         

 Detta pekar på det komplexa i att förstå och definiera vad liv är för något. Nästa fråga blir hur ”död” materia, sammansatt på ett speciellt sätt, under en kort tid kan bli till något som har ett medvetande och som kan observera och reflektera över sig själv och sin omgivning? Hur kan detta ske utan att någon ”byggare” finns, hur kan detta ske på samma sätt, om och om igen. Och varför sker detta? Varför sätts denna ”döda” materia ihop på ett speciellt sätt och blir till ”liv” för att sedan strax återgå till att vara ”död” materia?

Svaret på dessa frågor söker många i religionen, något som jag inte gör. Att det skulle finnas en ”magiker” som genom trolleri skapar liv, och att denne har ett ”högre” syfte med sin skapelse, löser inget av problemen kring vad liv är. Jag tror att den första frågan, hur uppstår liv och vad är liv, aldrig kommer att kunna besvaras. Liv kanske är något helt annat än det vi tänker oss, något som vi aldrig kan förstå. Den andra frågan, vad är meningen med livet, tror jag dock har ett svar. Jag tror att livet inte har någon mening förutom den mening jag själv kan hitta under den korta tid jag lever.         



Life according to Alice Cooper

In English, Om livet och döden Posted on 09 Apr, 2022 14:55

Beautiful poetry and deep insights about life are all around us and can never be defined, categorized, or taught, only found or discovery by each of us. We all have a monopoly on defining beauty, but only for ourselves. This is everyone’s rights and duty.    

I found beauty today in a ”simple” music lyric to a song that I have listened to hundreds of times, but without really understanding the meaning of. The song is “Caught In A Dream” by the rock group Alice Cooper and is written by one of the band’s guitarists, Michael Bruce, and can be find on the album “Love It to Death”, from 1971. 

Today, as I listened to this song, I focused on the lyric, which I may never really done before, and discovered how these lines capture a deeper insight and feeling about my life. It probably describes a feeling that we all carry but that we usually do not put into words, something Michael Bruce now helped me to.       

For me, the text is about our alienation and the dream world we all create and live in with the purpose to try to suppress the realization of our own mortality by seeking a meaning of life that does not exist. We try to understand and get to know each other’s worlds but we are all existentially alone, trapped in our own dream, fighting our own destiny.

“Caught In A Dream” by Michael Bruce

Well I’m runnin’ through the world with a gun in my back

tryin’ to catch a ride in a cadillac

Thought that I was livin’ but you can’t really tell

been tryin’ to get away from that success smell

You know I need a houseboat and I need a plane

I need a butler and a trip to Spain

I need everything the world owes me

I tell that to myself and I agree

I’m caught in a dream so what

you don’t know what I’m goin’ through

I’m right in between so I’ll

I’ll just play along with you

Well I’m runnin’ through the world with a gun in my back

tryin’ to catch a ride in that cadillac

Thought I was livin’ but you can’t never tell

what I thought was heaven turned out to be hell

Whoa whoa when you see me with a smile on my face

Whoa whoa then you’ll know I’m a mental case

whoa whoa whoa whoa whoa whoa

I’m caught in a dream so what

I don’t know what I’m going through

I’m right in between so I’ll

I’ll just play along with you

Whoa whoa ooh ooh ooh

aah aah aah aah

oo oro oo oo oo oo



Dagny Carlsson, an inspiring life

In English, Om livet och döden Posted on 26 Mar, 2022 11:29

Dagny Carlsson have now died at an age of 109 years, and she did not allow the last years to be the worst years of her life but made them perhaps to the best. The last 10 years seem to have been characterized by both joy and curiosity. Perhaps she came to the realization that there was no longer anything to lose, the worst thing that could happen was that she died and that she would certainly do anyway soon. 

Dagny Carlsson been almost 50 years older than I am today. But I already feel old and that it’s too late to try to do something “meaningful” with my life. Instead of thinking ahead, I often fall back thinking about crucial factors and the moments in my childhood that shaped me into who I am and what my life might have looked like if things had been different. What if I had a belief in myself from the beginning and that I could choose my own path through life instead of just gratefully receiving what has been offered with a feeling that I am not worth this.

But maybe I have 50 years to live, 50 years left to choose my own path. 50 exciting and interesting years, meaningless overall, but still… I can’t allow it to be 50 years of just waiting for the end. Or maybe not… Today, the media reported that the rock band FOO Fighters drummer, Taylor Hawkins, has died. He was only 50 years old. There is no room to wait to start living. The perspective must be that I will live for another 50 years but that I can die tomorrow. A very difficult balancing act.



James Webbs discoverys

Betraktelser, In English, Om livet och döden Posted on 25 Mar, 2022 22:48

On Christmas Day last year (2021), I sat in front of my computer and watched the Ariane-5 rocket lift the new space telescope, James Webb, up into the sky. My biggest concern at the time was that something would happen to the rocket that would destroy this, perhaps the most exciting, journey for humanity. But everything went well, and the James Webb telescope will start delivering a new image of the universe in the summer of 2022, when it is cooled and pre-calibrated. Perhaps we will understand how the universe was created? Perhaps we will be able to observe traces of life out in the universe? Perhaps we will be able to see planets around other stars? Perhaps we will see something completely unexpected, something we not have even been able to imagine so far?

The summer of 2022 could be one of the great moments in human history. But what happened? A murderer and successful thief, with nuclear weapons in his hand, decides to invade his neighboring country with disastrous consequences as a result, both from a human point of view for the population of the attacked country but also maybe from a more existential perspective. We may never be able to see the answers of the mysteries of the universe that now soon are within our reach. Perhaps the answers will remain out there, far beyond the moon’s orbit around the Earth, inaccessible to humanity.    

What if the answers remain out there just because of that a coward dictator would rather sacrifice humanity than be deposed, exposed as a criminal and humiliated, or maybe executed? What if we end up being “almost there” and, at the height of human civilization, being replaced by another species, maybe the octopuses, just as the mammals once replaced the dinosaurs?              



This is the End

In English, Om livet och döden Posted on 22 Mar, 2022 22:58

There cannot be a meaning of life, there cannot be a goal in existence, there cannot be a purpose to the world. No fantasy or dream can create a meaning, a goal, or a purpose, but we never stop searching because the search keeps us alive. 

How can anyone see meaning in atrocities and wars, how can anyone see meaning in cruelty? How can anyone see the meaning in eternal life when eternal life should become an eternal punishment?

The fact is, the earth and even the universe will perish, no trace will consist of us, our existence or a good.  

A person’s life is unpredictably short. Without us noticing, it’s over, I can only see the end of others. Every second is one second closer to the end, every second is a lost second. But what I do with my seconds doesn’t matter as every second is just as meaningless or meaningful no matter what I fill it with.

But this annoys me because I am curious about the future, what will happen to humanity, what will happen to my children and perhaps subsequent generations, what will mankind come to know about the universe. I want to know! but this will be a secret to me.



Next »