Mina reflektioner om samhälle, kultur och livsfrågor

För ett par dagar sedan var det åter
dags för tv-tittare att bli upprörda, åtminstone om man får tro
de båda kvällstidningarna. Nu handlade det om att TV4 visat en
animerad film (Anomalisa) som innehåller några sexscener mitt på
dagen. Scenerna kan man nu se på kvällstidningarnas webb-platser
och är ganska oskyldiga. Man ser inga könsdelar och filmen är
tillåten från 7 år. Detta har dock väckt starka reaktioner enligt
tidningarna. Nu framgår det ju att det handlar om några få
personer som har ”rasat” mot TV4 och som är det tidningarna
bygger sina artiklar på.

Att man skriver denna typ av upprörda
artiklar tror jag beror på, som jag skrev i ett tidigare inlägg, i
huvudsak beror på att detta är mycket enkla och billiga nyheter.
Men jag tror även att tidningarna ser sig lite som moraliska väktare
och kan då använda enskilda människor som kontaktar tidningarna
för att motivera sina ståndpunkter.

Det är för övrigt alltid lika
intressant att fundera på varför någon blir upprörd över lite
sex när det är helt ok att visa underhållningsvåld och låta
ungdomar spela tv- och dataspel som går ut på att skjuta ihjäl
varandra.

Vem som får äran att vara julvärd i
Sveriges television (Svt) är en stor och viktig fråga, åtminstone
om man ska tro kvällstidningarna. Denne eller dessa har den viktiga
uppgiften att tända ett ljus i programinslaget före kanalens
mångåriga jul-flaggskepp, Kalle Ankas jul, klockan 15:00. Vem som
tänder ljuset och hur denne sköter tändstickorna är hett
nyhetsstoff varje år.

I år fick julvärdarna det extra
svettigt. Dels var de två (Lotta Lundgren och Erik Haag) och det har
aldrig inträffat tidigare att man varit fler än en ljuständare,
dels var inslaget och de övriga inslagen som julvärdarna gör under
julaftonskvällen förinspelade och dels var formen för programmen
nya. Detta ledde till krigsrubriker i kvällstidningarna. I
Aftonbladet kunde man läsa om den hårda kritiken från tittarna,
någon tyckte till och med att programmet var oseriöst… I
Expressen kunde man läsa om ”Tittarnas ilska mot julvärdarna i
Svt”. Denna braskande kritik kom dock från ett fåtal (ett par
dussin) tittare. I båda tidningarna framkom även att det faktiskt
var rätt många som var positiva till programledarna och
programformen.

Alla dessa rubriker har dock inte med
vad vi medborgare rent generellt tyckte om programmet och om
programledarna. De allra flesta har nog överhuvudtaget inte ens en
åsikt i frågan. De allra flesta har annat att göra på julaftonen
än att ha bekymra sig om detta program. Detta illustreras av hur få
det är som kommunicerar sin åsikt om programmet.

Den intressanta frågan tycker jag är
varför detta överhuvudtaget görs till en ”nyhet”. Min hypotes
här är att detta är en nyhet som är både enkel och billig att
producera. Att använda krigsrubriker och negativa budskap är ett
enkelt knep att locka läsare. Man skulle kunna vända på nyheten
och skriva att många av tittarna var nöjda med programmet och
programledarna men att det även finns negativa röster, men detta
har inte samma nyhetsvärde. Man bedömer även att konservativa
budskap lockar fler läsare än mer progressiva budskap. Att fokusera
på att det var bättre förr (helst med Arne Weise som julvärd)
tror man lockar mer läsare än att förespråka något nytt. Kan man
dessutom hitta några gamla kändisar som håller med så bedömer
man nog att man är i hamn (även om en av kändisarna är densamme
som man i andra sammanhang skriver om som en despot och otrevlig
person som nyligen fått sparken som programledare från populära
program). Är detta ett tecken på att de gamla kvällstidningarna,
som ändå höll på åtminstone till viss del med nyheter, nu håller
på att ersättas med pamfletter med enkla och billiga ”nyheter”
med enda syfte att sälja (spel)reklam. Att generalisera utifrån
någon eller några tittares åsikter för att motivera att ”rasa”
mot något kostar inte mycket.

En annan förklaring skulle vara att
tidningarna (både Aftonbladet och Expressen) och dess ägare har en
extremt konservativ agenda och att man använder enskilda tittare som
ursäkt för att driva sin agenda. Jag tror dock mer på hypotesen
att det handlar om ekonomi.

I
södags kunde man på Svt:s textteve läsa en artikel som handlade om
att 2,5 miljoner jobb framöver kan komma att påverkas av
datautvecklingen och den ökande automatiseringen och att denna
utveckling riskerar att förstöra fler jobb än de nya som
tillkommer genom denna utveckling. Om framtiden är det alltid svårt
att sia men detta är väl knappast något helt orimligt scenarie.
Men det intressanta här är vem som framför dessa påståenden.
Källan är nämligen något som kallas Reforminstitutet, en
marknadsliberal tankesmedja som sponsras av stiftelsen Fritt
näringsliv och som har Stefan Fölster som chef. När man kommer
till slutet av artikeln så förstår man syftet med det framförda
budskapet. Slutsatsen som Stefan Fölster drar är nämligen att för
att kompensera för konsekvenserna av denna utveckling så måste
samhället “…göra det lättare för människor att byta yrke
och för arbetsgivare att skapa nya jobb”. Vad de propagerar för
är med andra ord att vi behöver försämra anställningsvilkoren
för oss arbetstagare.

Det
som får mig att reagera är dock inte själva budskapet i artikeln,
detta ligger ju bara i linje med vad som kan förväntas utifrån
tankesmedjans uppdragsgivare, utan att Svt:s text-tvs redaktion så
okritiskt skapar en artikel utifrån “information” från en
så uppenbar lobbygrupp. Man borde vara mer kritiskt inställd till
material som kommer från denna typ av källor. Det räcker ju att
bara se namnet Stefan Fölster för att de flesta ska förstå att
det finnas en agenda med “informationen” när man vet hans
tidigare uppdrag och sett hans tidigare inlägg i samhällsdebatten.

I krig är det
första offret sanningen. Detta är en vanligt använd klyscha som det säkert
ligger något i. Propaganda/information är alltid viktigt i en konflikt för att
rättfärdiga handlande och manipulera medborgare. I exempelvis Ukrainakonflikten har Ryssland och
ryska medier en helt egen tolkning av det som sker i jämförelse med den övriga
världen. Det är dock lätt att lura sig själv att tro att den bild som man själv
har är den korrekta och objektiva sanningen. Här i Sverige tror vi på Svt:s
nyhetsprograms beskrivningar av Ukrainakonflikten och personligen tror jag att
dessa nyhetsprogram beskriver händelserna mer korrekt än rysk medias
beskrivning. Men de ryska tittarna kanske tror tvärtom, att vi i Sverige är
utsatta för västerländsk propaganda medans deras nyhetsprogram visar den objektiva
”verkligheten”. Vem har rätt?

Den bild man har eller får av en händelse är
alltid en tolkning som gjorts av någon. Ett inslag i media är aldrig och kan aldrig
bli en objektiv beskrivning av något som skett. En journalist, liksom vem som
helst som ska berätta något, kommer alltid att göra sin tolkning och lägga till
nyanser och aspekter till det beskrivna. Tolkningen bygger på den förförståelse som
berättaren har och som utgör personens världsbild som denne sätter in händelsen
i. Ur dennes perspektiv blir berättelsen en korrekt bild av det inträffade men
för någon med andra utgångspunkter kanske det berättade uppfattas som
propaganda. Vi strävar alla efter att göra vår omgivning begriplig och
förståelig och gör detta genom att försöka införliva händelser i vår
världsbild. Eftersom vi alla har mer eller mindre olika världsbilder så kommer
vi att tolka händelser på lite eller mycket olika sätt.

Detta är inte riktigt
samma problem i Sverige idag som det var för 40 år sedan när informationen kom
från färre källor och informationen var svårare att kontrollera. Vi hade då ett
TV- och radiomonopol och tidningar som kom ut en gång om dagen. Idag uppdateras
nyheterna kontinuerligt och källorna är oftast betydligt fler. Det är därför
lätt att tro att vi idag har en mer ”objektiv” världsbild. Men problemet kvarstår
i grund och botten. Vi har alla fortfarande en världsbild som vi sätter in allt
det vi läser, ser och hör i.

De flesta av oss
svenskar har en i vissa aspekter liknande förförståelse av vår omvärld, till
exempel att Ryssland är ett ont land och vi tolkar händelsen i Ukraina utifrån
detta och allt som motsäger att Ryssland har onda avsikter ser vi som rysk
propaganda. Nu menar jag inte att detta behöver innebära att Ryssland har goda
avsikter med att blanda sig i Ukrainas inre angelägenheter, min poäng är att
vår bild här i Sverige inte nödvändigtvis är en objektiv bild av det som händer
i Ukraina. Vår bild kan mycket väl bygga på propaganda från intressen som vill
att vi ska ha just denna bild. Huruvida vår bild är styrd av propaganda eller
är en mer korrekt bild kan vi själva i nuläget inte avgöra. Stämmer en rapportering inte med vår
grundläggande bild så tror vi inte på rapporteringen, vi kanske till och med
undviker att läsa eller se på rapporteringen. Detta gäller alla människor. Vi behöver en världsbild, en kontext, att sätta in händelser i. Om vi
skulle behöva förstå alla händelser ”från grunden” skulle världen bli
obegriplig. Men den kontext vi har fått har vi fått någonstans ifrån, denna
kontext är inte objektiv. Detta förstår och tänker vi inte på i vardagen. Samma sak gäller
alla människor på klotet och det som förenar oss är att vi alla tror att vi har
en mer korrekt bild och förstår världen bättre än våra grannar. Jag har
tidigare skrivit om medias roll som en del i en artikel. Om du vill läsa detta
så finns det skrivna på min hemsida under Artiklar med rubriken “Medias roll i samhället”.