Ingen ser någon
annan som han eller hon egentligen är, utan genom ett spektrum format av
defekterna hos sina egna jag. Det är så vi alla ser varandra här i
livet. Fåfänga, rädsla, begär, avund, ävlan och tävlan – alla
den sortens skevheter
i våra egna jag –
bestämmer hur vi uppfattar människor vi står eller hamnar
i något slags förhållande till. Om man sedan lägger ihop dessa
förvrängningar hos våra egna jag med motsvarande åkommor hos andra, ser man hur
dimmigt dunkel den glasruta genom vilken vi ser varandra måste bli.
(Tennessee Williams)
Citatet ovan är en träffande
beskrivning av det som jag ser som ett centalt grundläggande
antagande i hur jag uppfattar världen, nämligen att grunden för
erfarenhetsvärldens ordning ligger i subjektet. Min kunskap om mina
medmänniskor bygger på vad dessa, medvetet eller omedvetet,
förmedlar till mig. Detta kan sägas vara en redigerad version av
deras
tankevärldar. Med lite
introspektion inser vi att det vi förmedlar till vår omgivning är
en mycket liten del av alla tankar och idéer som vi har. Med
ytterligare lite introspektion är det inte heller svårt att inse
att våra tankevärldar är uppbyggda av en individuell ”logik”
som andra inte nödvändigtvis skulle kunna förstå om de fick ta
del av den. En logik som bygger på vår unika kombination av
erfarenheter och kunskaper som vi har tillägnat oss under våra
hittillsvarande liv. Utifrån denna logik tolkar vi sedan andra
personers beteenden och uttalanden och skapar oss av detta en
“helhetsbild” och “förståelse”. Min bild av
andra säger därför mer om mig än den jag observerar.
Vi kan heller aldrig veta hur
andra människors tankevärldar ser ut. Vi lever så att säga i
separata världar och kan aldrig göra hembesök hos varandra. Vi kan därför aldrig veta om
det existerar något mer grundläggande och gemensam världsbild men
vi utgår alla ifrån att så är fallet. Varje individ uppfattar att
den egna bilden av världen är den objektiva och riktiga bilden och
man utgår ifrån att alla andra uppfattar världen på samma sätt.
Men vi kan aldrig frigöra oss från vår egen förståelsehorisont
och förmodligen finns det inte något neutralt och objektivt att
luta sig emot.