De allra flesta människor i Sverige idag hävdar att de står bakom värderingen att alla människor har ett lika stort värde, oavsett nationalitet, etnicitet, kön eller annat som gör oss lite olika. Även alla politiska partier i landets riksdag skriver under på detta.
Detta ställningstagande är dock rätt ihåligt och gäller sällan i praktiken. Till att börja med så tycker de flesta att det egna livet har ett större värde än andras och att vi därmed har rätt att ta någon annans liv om denne hotar att döda oss. Vi sätter därmed ett större värde till vårt eget
liv än till den andres. Vi sätter även ett högre värde till våra egna barns liv än till andra barns liv. Vi betalar till exempel hellre en dyr semesterresa till våra egna barn än räddar ett antal andra barn med dessa pengar från att dö i svält, och vi bjuder våra överviktiga vänner på middag i stället för
tiggaren utanför Konsum som verkligen skulle behöva ett mål mat. De flesta i Sverige stod även bakom regeringens beslut att begränsa flyktinginvandringen 2015 vilket innebar att vi förhindrade
medmänniskor från att få leva ett drägligt liv och vi i Europa tillåter varje år att 1 000-tals människor drunknar i småbåtar på Medelhavet när de försöker ta sig till Europa.
I praktiken står vi egentligen för att människor har olika värden. För
att försöka upprätthålla vår föreställning om att vi är goda och lösa den dissonans våra praktiska handlingar för med sig så skapar vi ursäkter, myter och förklaringar till varför det ibland ändå är rätt av oss att behandla människor olika, även om detta indirekt innebär döden för en del av dem.
Det är till exempel flyktingsmugglarnas fel att folk drunknar på Medelhavet, tiggarna på våra gator är organiserade och egentligen inte så fattiga som de utger sig för att vara och
eftersom vi inte kan ta emot flyktingar på ett bra sätt i landet så är det
bättre att inte låta flyktingarna komma hit överhuvudtaget, vi gör dem i praktiken en tjänst genom att inte släppa in dem i.
Om vi verkligen skulle leva efter att alla människor har ett lika stort värda så skulle det göra lika ont i oss när ett barn i Somalia svälter som om våra egna barn skulle fara illa, vi skulle självklart
hjälpa tiggaren utanför Konsum och så vidare. Vi skulle se enskilda individer i stället för anonymiserande grupperingar. Vi skulle alla göra allt vi kan och dela allt vi har för att hjälpa våra medmänniskor utifrån resonemanget att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa
någon…
För att möta den dissonans vi kan uppleva när den självbild vi försöka upprätthålla inte motsvaras av våra handlingar tror jag att den lilla svenska nazistiska organisationen Nordiska
motståndsrörelsen (NMR) spelar en viktig roll. Att de får en så stor uppmärksamhet som de hela tiden får tror jag beror på att de i kontrast med oss andra och till övriga partier är öppna med att de står för att människor inte har ett lika värde. De fyller härmed funktion av att vara det som alla kan enas om är ont och fungerar som avledare av uppmärksamhet från att vi andra egentligen står för samma åsikter och politik.
Denna lilla organisation med ett 500-tal personer måste vara oerhört nöjda med att hela tiden
hamna i fokus på det sätt som de gör. De skulle behöva oerhört mycket
resurser för att köpa sig till denna uppmärksamhet. Tyvärr blir konsekvensen att detta lilla sektliknande parti får ett oproportionerligt stort utrymme i debatten och kanske genom detta kan växa.