Idag kallas en stor del av säljkåren för influencers. Den metod dessa använder sig av för att sälja går ut på att skaffa sig ”vänner”, ”sympatisörer” och “följare” på nätet som de kan ”rekommendera” sina produkter till genom att använda dem i sina inlägg eller prata väl om dem där.
Allt dessa influencers lägger ut på sina plattformar görs med syfte att skaffa följare. Detta försöker de göra genom att beskriva sina ”framgångsrika” liv, genom att beskriva sina problem och brister, genom att vara lite skojiga, genom att spela spel och så vidare. De använder sitt kulturella kapital, det vill säga sig själva och sina liv, och försöker göra detta intressant för andra för att därigenom omvandla detta till ett ekonomiskt kapital. Syftet med att skaffa dessa ”vänner” är att få dem att köpa något, exempelvis en bok de skrivit, en parfym de satt sitt namn på eller smink, eller också försöker de få ”vännerna” att köpa någon produkt från ett företag som de är ”samarbetspartners” med eller representant för. Det måste i och för sig framgå att det handlar om ”sponsrade” inlägg (även om det fuskas mycket med det), men detta spelar mindre roll eftersom hela konceptet går ut på att få ”vännerna” att tro dessa influencers skulle ha använt produkten, även om de inte fått betalt för att göra det.
Denna försäljningsteknik är i sak inte ny. Reklam finns överallt i samhället och ”redaktionellt”, material i till exempelvis reklamfinansierad tv och tidningar har alltid haft som syfta att locka tittare och läsare till att ta dela av den reklam som materialet är inbäddat i. Det nya är att vi idag ”trollar” bort säljarna och kallar dem för influencers vilket ger dem en legitimitet och roll som döljer deras verkliga avsikt. Denna legitimering hjälper tyvärr i princip hela samhället till med och detta bidrar till att följarna litar på dessa personer och ser dem som vänner i stället för att se att deras verkliga syfte, att kränga på dem sina produkter.