Jag är inte religiös,
jag tror inte på gud eller på något annat metafysiskt för den
delen. Men jag går i kyrkan, på sista tiden i princip varje söndag,
och jag tycker om det. Att jag nu råkar hamna i någon kyrka klockan
11 på söndagar beror dock på att jag främst är där för att
lyssna på mina båda döttrar när de sjunger i kyrkokörer eller
spelar instrument vid högmässor. Men jag gillar även själva
ceremonin och jag gillar att sjunga psalmer. Vad ceremonin beträffar
så innehåller den en genomtänkt och förutsägbar ritual som
skänker trygghet och i predikan så finns det oftast någon viktig
aspekt av livet att reflektera över. Ofta är det bara att tänka
bort gud så kan man hitta guldkorn i berättelserna. När det gäller
psalmerna gillar jag dem då de oftast är så lättsjungna, har man
hört en vers så är det bara att hänga på i nästa, även om man
aldrig hört psalmen tidigare. Och i kyrkan kan jag klämma i, där
sjunger så många andra falskt (om det är en någorlunda välbesökt
gudstjänst) så min egen falsksång märks inte så mycket och många
av psalmerna är både vackra och välskrivna med bra texter (det är
även här oftast bara att ta bort gud så framträder budskap om
kärlek, livet och förlåtelse mellan oss människor). Så det som
från början bara var något tråkigt att sitta av (förutom mina
barns insatser såklart) har nu blivit ett trevligt, rogivande och
intressant inslag i ”vardagen”.