I dag (31 januari 2014) kom en opinionsundersökning som
hävdar att Centerpartiets väljarstöd är det lägsta på 35 år. Detta är chockerande
för partiet, man riskerar ju att ramla ur riksdagen vid valet i höst. Om vi
utgår ifrån att opinionsundersökningen visar en korrekt och intressant bild av
opinionsläget (vilket inte är helt självklart, se tidigare inlägg) kan
resultatet leda till en av två olika strategier från partiet. Den första är att
man försöker hitta frågor att profilera sig genom för att locka tillbaka eller
locka nya väljare. Den andra strategin är att hålla fast vid sin ideologi och
sina frågor. Det första alternativet handlar om att överleva som parti,
ideologierna spelar här en mindre roll. Här handlar det om att det är många som
har både sin inkomst och identitet i partiet. Det får stora konsekvenser för ett
antal människor om man åker ut ur riksdagen och kommunfullmäktige. Det andra
alternativet handlar om en helt annan strategi. Man bygger upp partiets
existens på att försöka övertyga väljarna om en ideologi och om vissa viktiga
sakfrågor som man själva tror på. Om denna ideologi och dessa frågor inte
längre har något stöd bland medborgarna så förlorar partiet sitt
existensberättigande och kommer att tyna bort. Jag tror att partierna rent
generellt skulle öka i anseende hos medborgarna om man konsekvent intog den
andra av dessa båda strategier. Politikerna skulle då framstå som både
ärligare, mer engagerade och kanske intressantare. För Centerpartiet är det nog
i längden kört vilken strategi man än väljer. Det finns inte längre någon
“landsbygdsklass”, specifika “landsbygdsintressen” eller
särskilda “landsbygdsfrågor”. De få bönder som finns kvar
identifierar sig idag mer som egna företagare än som bönder. Partiet har helt
enkelt blivit obsolet och det skulle vara en mycket snyggare sorti från den
politiska scenen om man håller fast vid sina ideér och värderingar än om man in
i det sista desperat försöka ragga röster med populistiska frågor.