Efter en skön sportlovsvecka i Idre med finns skidåkning och trevliga vänner kom vi hem till ett Stockholm i eskalerande kaos och panik. Vi hade levt i en egen semesterbubbla utan att bry oss om vår omvärld. Denna vecka var min sista normala vecka och höjdpunkten eller slutpunkten på en epok.

Snart började dödstalen stiga till följd av Coronaviruset stiga även i Sverige men vi hade hunnit förbereda oss relativt väl och med en regering som följde sina expertmyndigheters framtagna strategier för att lindra smittspridningen stängdes Sverige inte ner på samma sätt som vår omvärld.

Det vi nu får uppleva är något som vi inte i våra vildaste fantasier har kunnat drömma om. Att en katastrof med globala verkningar kunde inträffa har vi länge varit medvetna om, en pandemi har varit ett sådant scenario, men ingen har på allvar trott att någon sådan skulle inträffa nu. Möjligen i en obestämd framtiden men då hanterbar med ny teknik och kunskap.

Världen drabbas nu ekonomiskt på ett sätt som endast ett stort världskrig tidigare har kunnat åstadkomma. Människor över hela världen kommer nu att påverkas genom ökad arbetslöshet och fattigdom i flera generationer. Världen kommer kanske aldrig att återgå till ett pre-coronaläge, även om vi lyckas få kontroll över viruset. Vi vet idag inte vilka nya konfliktlinjer som öppnas upp i en värld präglad av arbetslösheten och ökad fattigdom, en tillverkningsindustri som flyttas närmare konsumenterna, en permanent minskning i det globala resandet, låga oljepriser, uppblossande av fascistiska regimer med enkla lösningar för trötta befolkningar, med mera. Kan vi i västvärlden upprätthålla ett relativt välstånd om vi inte längre kan utnyttja låga produktionskostnader i Asien och hur går det då för Asien utan produktion till väst? Kanske kartor får ritas om på grund av konflikter både inom och mellan länder?

Men krisen kan även leda till något positivt. Kan vi i förlängningen komma att inse att stora katastrofer kräver samarbete för att lösa med en fredligare och mer samarbetsinriktad världsordning som följd? Kan krisen vara den råa kapitalismens svanesång och den starka statens återkomst med en ökande jämlikhet som resultat? Kan pandemin ha räddat världen från en än värre katastrof genom att den drastiska minskning av skadlig miljöpåverkan som vi nu ser har förhindrat att vi överskridit något kritiskt tröskelvärde vars överskridande skulle ha resulterat i en ännu större och allvarligare konsekvens för mänskligheten?

Denna händelse visar inte minst på hur osäker den värld vi lever i är, att vi inte har kontroll över vad som väntar oss i morgon trots alla ansträngningar som vi gör för att skapa ett sken av att vi sitter i förarsätet och styr vår framtid. Ett litet virus visar med all övertydlighet vad känslig vår tillvaro är och hur snabbt och oväntat en förändring av existentiell dimension kan komma. Nästa gång kanske något mycket allvarligare inträffar, exempelvis ett virus med 50 procentig dödlighet, att en stor meteorit krockar med jorden, en solstorm, ett stort vulkanutbrott eller något orsakat av vår miljöpåverkan.

Erfarenheten från dagens pandemi som påminnelse av framtidens osäkerhet kan även komma att leda till att en eller flera generationer omprövar centrala världen i livet, kanske av nödvändighet. Behov av att konstruera statusmarkörer och konstgjorda värden kanske minskar till förmån för sådant som har överlevnadsvärde. Konsumtionen blir mer inriktad på faktisk användning och funktion. En bil blir ett transportmedel…

De mail som jag skickat till myndigheter och media och som jag redovisar under “Tankar och idéer jag skickat till myndigheter med mera” skrev jag i ett tillstånd av panik och rädsla under bland annat en period när jag var hemma med sjukt barn och hade tillfälle att följa media och tänka på framtiden. Min största rädsla var att regeringen skulle stänga ner samhället på samma sätt som många andra länder valde att göra med kostnader som i mångt och mycket kommer att överträffa de kostnader som själva viruset genererar. Nu blev det inte på detta sätt som tur var men även Sverige kommer att drabbas oerhört hårt av den kommande depressionen. Det jag tänkt mest på är hur detta kommer att påverka våra barns framtid.

Idag är vi troligen bara i början av pandemin och den kommande ekonomiska krisen. Vid de flesta större händelser så kommer man oftast igenom krisen relativt snabbt och kan börja blicka framåt. Denna kris är pågående och vi har idag ingen aning om när vi ska kunna påbörja en återstart av världen.