Misshandel i
hemmet är en av våra vanligaste förekommande typer av våldsbrott. Oftast handlar det om
en man som slår sin fru/flickvän eller före detta fru/flickvän. Vi läser om
dessa brott varje vecka i tidningarna. Ett 20-tal av dessa våldsbrott resulterar varje år i mord. Med jämna mellanrum diskuteras hur man ska kunna förhindra dessa
brott och vid ett par tillfällen har man ändrat i lagstiftningen för att minska denna typ av brottslighet. En relativt ny brottstyp som skapats är
kvinnofridskränkning. Men våldsbrotten i hemmet har inte minskat nämnvärt trots alla ansträngningar.
Jag har tre konkreta förslag för hur vi skulle kunna minska dessa brott:

1 – Om en kvinna
är hotad eller misshandlad av en närstående är det samhällets ansvar att
skydda henne. Samhället måste skapa sätt att skydda kvinnan på. I värsta fall
kan det handla om skyddat boende, men kan även handla om att intensivt övervaka
den hotande mannen, exempelvis genom fotboja, eller att öka straffvärdet för
denna typ av brott så att den hotande mannen kan låsas in för en längre period. Om
mannen ändå lyckas att begå brott mot kvinnan så ska en ”haverikommission”
tillsättas för att utröna vad som gått fel.

2 – Utökat självförsvar.
Kvinnor som är utsatta för misshandel av
närstående ska ha rätt till att använda våld som självförsvar även om ingen
omedelbar fara föreligger. Kvinnan ska ha rätt att slå och oskadliggöra mannen när denne är
försvarslös, exempelvis berusad eller när denne sover. Kvinnan skyddar sig så
att säga preventivt för att undvika framtida misshandlar. Vetskapen om att
kvinnan får slå en stekpanna i huvudet på mannen när han sover kanske kan få
honom att tänka till en gång extra innan han misshandlar kvinnan. Han kan ju
inte alltid vara vaken och på sin vakt. Att ge kvinnor ett ökat självförtroende
genom att ge dem möjligheten att försvara sig och ta kontroll över sina liv
kommer även i förlängningen att leda bort kvinnor från att inta ett
offerperspektiv.

3 – Misshandlade
kvinnors skyldigheter. En kvinna som misshandlas i en relation kan förbjudas
att åter ha en relation med den misshandlande mannen. När samhället påtar sig
ansvaret för att skydda kvinnan kan samhället som motprestation ställa kravet att kvinnan
undviker så gott hon kan att försätta sig i fara, det vill säga att träffa
mannen. Om kvinnan eller kvinnan tillsammans med den misshandlande mannen har barn och
barnet har blivit vittne till misshandel ska barnet ses som ett brottoffer. Om
kvinnan genom sitt handlande försätter barnet i en situation där denne åter blir
vittne till misshandel ska samhället kunna frånta kvinnan barnet. Samhället har
en skyldighet att skydda barn från att bli misshandlade eller bli vittne till
att mamman blir misshandlad. Detta är inte bara en fråga om barnets bästa utan
även i förlängningen en fråga om samhällets bästa. Barn som utsätts för våld
eller blir vittne till våld växer upp till oharmoniska vuxna och kommer att
själva i större utsträckning bland annat begå våldsbrott och missbruka alkohol
och narkotika.

Nu är jag fullt medveten om att dessa förslag inte är helt lätta att genomföra, men som
idéer och inriktningar tycker jag de är intressanta. Samhället bör ta ett
större ansvar för denna typ av brott, inte enbart för att rädda dagens offer
utan även för att minska brottslighet och missbruk i framtiden genom att förhindra barn
att växa upp med våld (och missbruk såklart). Sedan måste så klart kvinnor
lämna rollen som offer. Misshandeln av kvinnor kommer att fortgå så länge de
fega männen inte stöter på motstånd.