I går
presenterades ny forskning i media som visar att miljön är viktig för att
förklara autism. Miljön har visat sig vara en lika viktig faktor för utveckling
av autism som genetiska faktorer. Med miljöfaktorer menas här faktorer som exempelvis
för tidig födsel,
födelsekomplikationer och låg födelsevikt, medicineringar under graviditeten
och infektioner hos mamman. Psykosociala faktorer i uppväxtmiljön, som rimligen
borde kunna förklara en del, bortser man helt ifrån i denna studie. Men det är
bra att man nu mer och mer börjar ifrågasätta de genetiska förklaringsmodeller
för vårt beteende som varit rådande under de senaste tio åren. Men jag håller
inte riktigt med om den slutsats som huvudförfattaren till studien drar av
resultatet i en artikel i Aftonbladet.

Sven Sandin, som denne heter,
menar att nu när man kan visa att gener och miljö är lika viktiga faktorer för
att förklara uppkomsten av autism, då ska forskarna studera båda bitarna
(tidigare studerade man bara i princip genetiska förklaringsmodeller). Jag
tycker att samhället i huvudsak ska satsa på forskning om miljöfaktorerna. Här
kan forskningen leda fram till användbara resultat. Det kan vara intressant att
studera de genetiska förklaringsmodellerna men dessa faktorer går inte att påverka
på samma sätt som miljöfaktorerna. Samhället bör inrikta sina begränsade forskningsresurser
inom det område där vi kan uppnå användbara resultat.