Nu är fotbolls-VM här och dominerar tillvaron under en månad för alla
fotbollsfans, inklusive för undertecknad.

Men för mig är det inte enbart matcherna som är intressanta utan även
själva fotbollssändningarna på TV, hur vi får matcherna presenterade för oss. Där
får vi i repris se händelser ur ett antal olika vinklar och perspektiv,
dessutom i slow motion. En till synes klar fällning av en spelare kan ur en
tredje kameras vinkel avslöjas som en filmning, en tröjdragning upptäcks först
i en slow motion repris. Att domaren ibland dömer fel framstår som förståeligt
när man betänker att han bara ser händelser en gång och ur ett perspektiv och
absolut inte i slow motion. Det är tvärt om imponerande att domarna under dessa
förutsättningar i så stor utsträckning ändå uppfattar de flesta situationer
korrekt.

Min tanke efter att nu ha tittat på ett antal sändningar i VM är att jag i
livet är som dessa fotbollsdomare. Jag ser alla händelser omkring mig bara när
de inträffar och enbart ur ett perspektiv. Utifrån vad jag uppfattar i stunden
fattar jag sedan beslut om vad jag ska tycka och tänka och bygger sedan mitt
agerande på detta. Men det finns alltid en rad andra aspekter och perspektiv som
jag inte ser eller uppfattar; de andra kameravinklarna. Jag försöker att tänka
att jag bara ser allt som händer omkring mig i mitt perspektiv och att det
finnas en publik som sitter och ser allt ur en massa andra perspektiv och
dessutom i slow motion och som bedömer mig i mitt dömande.

Jag hoppas att denna enkla tanke ska leda till att jag bli lite mer
försiktig i att dra för snabba slutsatser om mina medmänniskor och deras
beteende.